Fagerlund: Detta Barcelona är här för att stanna
SEVILLA. Vem vet om Carlo Ancelotti försvinner, Real Madrid går helt lottlöst eller Barcelona tar hem trippeln.
All förnuft, logik och framåttänk får vänta till en annan dag.
Denna genomgalna Copa del Rey-final måste först processas.
En man svävar genom den andalusiska natten.
Och nej, det är ingen metafor – någon kom bokstavligen flygandes på en sorts wakeboard under öppningsceremonin på La Cartuja, med Copa del Rey-bucklan i handen.
En passande bild för en kväll som redan hade drag av feberdröm. I katakomberna låg cigarettröken tung, på läktarna vajade flaggorna flera timmar innan avspark.
Ett vitt dis lade sig över ena halvan av arenan, den andra var blaugrana.
Sevilla var fullständigt invaderat av anhängare till Spaniens två stora giganter.
Elva långa år hade trots allt avlöpt sedan rivalerna senast möttes i denna cupfinal, vilket märktes tydligt på den rusiga stämningen.
Långt efter midnatt är det katalanerna som fortfarande håller igång. Barca-spelare rullar runt på gräset i ren och skär glädje. Killen som avgjorde, Jules Kounde, får en hård kram av tränaren Hansi Flick.
En kanon utifrån, ett klassinhopp, en vändning, en utjämning. En straff med sekunder kvar av ordinarie tid, som togs tillbaka efter skärmgranskning (mittbacken Raul Asencio var iskall genom hela processen, övertygad om att han inte hade fällt Raphinha olovligt).
Kortfattat: Detta El Clasico var allt annat än långtråkigt.
Den perfekta symbolen
2014 blev en golfälskande walesare finalhjälte för Real Madrid, även kallad Gareth Bale. En soloräd från mittplan värd att minnas.
Vem som inledde målskyttet ikväll? Ingen mindre än den perfekta symbolen för Barcelonas nya era.
När Pedri debuterade i La Liga hösten 2020, bytte han av Philippe Coutinho.
Barcas försök att köpa dyrt föll inte särskilt väl ut (miljarden som Liverpool fick för Coutinho kickstartade dock deras storhetstid). Klubbens grej hade alltid varit La Masia, att fronta med unga förmågor. Talang som identifierades tidigt, om så den geografiska platsen var Katalonien, Argentina eller Las Palmas.
Målet som 22-årige Pedri smällde in i Sevilla var ett typ av distansskott som får en att tryckas bakåt i sätet, följt av en häpen svordom eller två.
Under första halvleken dominerade Barcelona både bollen och antalet avslut, varav fyra stycken på mål. Real Madrid mäktade inte med ett enda – och det hjälpte knappast rytmen att skadedrabbade Ferland Mendy haltade av tidigt.
När hoppar Mbappé in?
Real Madrid ser ofta orättvisor där andra bara ser tillfällen och simpla misstag, fråga bara kvällens huvuddomare, Ricardo de Burgos Bengoetxea. Men så långt hade Ancelotti och hans manskap tur att underläget inte var större än ett mål.
De vitklädda supportrarna ställde sig antagligen två frågor i pausvilan: Vet tränaren vad han gör, och när hoppar Kylian Mbappé in?
Svaren blev ”kanske” samt ”direkt”.
Så fort fransmannen satte foten på gräset, höjde sig Real Madrid både ett och två snäpp.
Det var Mbappé som plötsligt kom frispringandes mot mål, och tvingade Frenkie de Jong att ta ett gult kort. Sedan knorrade strikern in frisparken på egen hand, vilket bara underströk hans brutala stjärnstatus.
Barcelona straffades hårt för sina bortslarvade lägen. Än värre när Aurelien Tchouameni nådde högst i straffområdet och fullbordade vändningen.
Fotbollskonst
Men Barca har ju sina grabbar.
17-årige Lamine Yamals passning i djupled utfördes med häpnadsväckande precision, ett stycke fotbollskonst att rama in och hänga på väggen. Ferran Torres tog emot och tackade genom att rulla in kvitteringen.
Trötta ben släpade sig igenom två förlängningshalvlekar. Klockan närmade sig ett på morgonen när Jules Kounde slutligen tryckte in 3–2-målet framför kortsidan med Barca-supportrar.
Real Madrid har sina högklassiga namn, men ser ut att slå in på en annan väg i höst under nytt ledarskap. En troligtvis välbehövlig förändring efter en säsong som stagnerat.
Detta Barcelona – som leds av en icke-spansktalande, om än bevisligen högst kompetent Hansi Flick – är här för att stanna.