Bank: Bomberna faller – Messi applåderar
Bomberna faller över Iran, till Lionel Messis applåder. Iranska flickor ber om hjälp från en spelarbuss. Irak förstår inte hur de ska kunna spela fotboll.
Tre månader kvar till VM.
Tänker fotbollen fortsätta vara nyttiga idioter medan blodet rinner?
Det går att förhålla sig avmätt cyniskt till det mesta i den genomvulgariserade toppfotbollen, finns det en gräns så går den kanske här:
Bilderna av en buss utanför en fotbollsarena i Queensland, på andra sidan jorden, ett par hundra demonstranter utanför som vevar regimkritiska iranska flaggor och skanderar ”Save our girls”, rädda våra flickor. Och så på andra sidan bussens fönster: Unga kvinnor i landslagsoveraller som filmar med sina mobiltelefoner, som gör hjärttecken med händerna. En av dem som visar handflatan och låter fingrarna vika sig över tummen – det internationella tecknet för SOS.
Det var kväll den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Och de bad om hjälp.
Valde att inte sjunga
Vilket ofattbart mod har de inte visat, de där fotbollsspelarna?
De kom till de asiatiska mästerskapen i svallvågorna efter att USA och Israel inlett sina bombningar av deras hemland, i traumat efter regimens slakt av demonstranter på gatorna i Teheran. Och i premiären valde de att inte sjunga nationalsången, precis som deras manliga motsvarigheter vid premiären i Qatar, under pågående slöjuppror, för fyra år sedan. Precis som deras manliga motsvarigheter stod de under de följande matcherna med händerna i militärhälsning och sjöng.
I stats-tv på hemmaplan hade programpresentatören Mohammad Reza Shahbazi slagit fast att de var landsförrädare under ett krig, att de borde straffas som sådana.
2022 kom uppgifter om att herrarna pressats till reträtt genom hot mot spelarnas familjer hemma i Iran.
Nu? De ber om hjälp.
Vädjade om hjälp
Fifpro, det internationella spelarfacket, krävde att Fifa och Australiens Fotbollsförbund skulle kliva in och skydda spelarna, se till att de var säkra innan de flög hem. Ett upprop som kräver att inrikesministern Tony Burke agerar för att skydda spelarna fick snabbt 70 000 underskrifter.
Medan iranska fotbollsspelare vädjade om hjälp i Australien hade den internationella fotbollens mäktigaste ledare, Fifa-presidenten Johnny Infantino, loggat in på sitt Instagram-konto för att skriva en hälsning till sina följare med anledning av den internationella kvinnodagen.
”Fifa är stolt över att fira damfotbollens otroliga uppgång, och de mäktiga möjligheter vår sport alltjämt skapar för flickor och kvinnor över hela världen” skrev han.
Medan bomberna föll över Iran. Medan flickor och kvinnor vädjade om hjälp.
Bomber från himlen!
Det är nu tre månader kvar till VM sparkar igång i Mexiko, USA och Kanada. För varje dag som går blir det uppenbart att fotbollen måste fråga sig vem det egentligen är de spelar för i sommar.
Ni minns att Cristiano Ronaldo fick audiens hos president Trump i november? Att hans avstängning inför VM på samma gång magiskt trollades bort? I veckan var Leo Messi på samma plats, han och hans Inter Miami skulle hyllas för sin amerikanska mästartitel.
Trump njöt för fulla muggar. Han bjöd inte bara på sitt sedvanligt osammanhängande babblande (”Leo, du kom och du vann, och det är väldigt svårt att göra det. Väldigt, väldigt ovanligt. Och ärligt talat är det mer press på dig än någon fattar, för det typ förväntas att du ska vinna, fast nästan ingen vinner”). Presidenten inledde dessutom med att hålla en briefing om hur oerhört bra kriget mot Iran fortlöpt. Över tusen döda! Bomber från himlen! ”Vi krossar fienden!”.
Och Miami-gänget applåderade. Messi applåderade.
De gjorde det förstås av stjärnögd artighet, för att det förväntades av dem. Men i en tid där inget längre är som man kan förvänta sig är det hög tid att någon slutar göra vad som förväntas.
Lät bögigt/woke
Fifa instiftade ett fredspris i Gollum-guld för att slicka Donald J Trump på rätt ställe, Infantino ställde sig på knä för att hylla fredsfursten.
Tre månader senare pratar han och hans biceps-bro till krigsminister (de bytte titel eftersom de tyckte ”försvarsminister” lät bögigt/woke) om att ”de enda som behöver vara oroliga är iranier som tror att de kommer att leva”.
Kriget står nu i den del av världen som Infantino fäst hela Fifas framtid i. Det sprängs i Riyadh, det brinner i Doha. Iraks landslag som är en match ifrån sitt första VM-slutspel på 40 år, vädjar om att den matchen skjuts upp – förbundskaptenen Graham Arnold förstår inte hur han ska kunna få ihop ett lag medan alla flygplatser är stängda. Den pånyttfödda Finalissima-matchen mellan europamästarna Spanien och sydamerikanska mästarna Argentina ska spelas i Doha den 27 mars – hur nu det ska gå till.
Det här handlar inte om att göra moraliska dömanden kring en komplex konflikt. Det finns iranier som välkomnar militärmakt för att välta en mordisk regim, det finns andra som vägrar se bomber som en lösning.
Men det är krig, sorten där oskyldiga liv bombas sönder, och fotbollen låter sig snällt utnyttjas i den ena sidans propagandaapparat.
Fredspris till Trump, världens bästa fotbollsspelare som bugar i ovala rummet, Johnny Infantino med Maga-keps som du kan köpa i presidentens egen merch-butik (550 spänn plus frakt!).
Om tre månader börjar VM, i knarkkrigets Mexiko, i USA som ligger i krig med Iran. Redan innan bomberna började falla i Mellanöstern var det skrämmande tyst från fotbollen kring vilken sorts mästerskap det är Fifa öppnat dörren till. Nu är det ett moraliskt imperativ att inte stå vid sidan och applådera.
Sverige vill till VM, Irak vill till VM, alla vill till VM. Medan Iran undrar om de kommer att överleva.
SOS, från ett bussfönster i Australien. Vem orkar ta in sånt när det är fotbollsfest på gång?