Bank: Skratta eller skäms – men förstå
Bygga muren mot Mexiko, döpa om Mexikanska golfen, annektera Kanada.
Var det nåt mer Donald Trump skulle göra?
Ah, just det.
Om exakt 500 dagar ska han inviga fotbolls-VM. Tillsammans med Mexiko och Kanada.
Det är ingen dålig film vi lever i.
När USA:s 47:e president svors in för andra gången gjorde han som han lovat: skrev under en rad dekret, med pennspetsen riktad mot invandrare och flyktingar i allmänhet, mot mexikaner i synnerhet.
1500 militärer till gränsen, undantagstillstånd, renässans för ”Stanna i Mexiko”-policyn från 2019.
De senaste veckorna har Donald Trump pratat om 25-procentiga handelstullar mot både Kanada och Mexiko – och lovat massdeportera mängder av de (enligt uppskattningar) elva miljoner papperslösa människor som lever i USA.
Redan när USA, Mexiko och Kanada tilldelades värdskapet för VM 2026 för snart sju år sedan framstod det som lätt problematiskt. Relationerna mellan länderna var ansträngda, minst sagt. Kanadas Justin Trudeau var för woke och vek för Trump, Mexikos dåvarande president Enrique Peña Nieto för vänster.
När de tre statscheferna twittrade om att de fått arrangörskapet av Fifa gjorde både Trudeau och Peña Nieto det med tre nationsflaggor till. Trump använde bara en; den amerikanska.
Donald Trumps isolationistiska politik går på tvären med Fifas flotta slogans om hur fotbollen förenar världen.
Mr President pratade om afrikanska stater som shithole countries, om mexikaner som kriminella våldtäktsmän. 2017 spärrade han inresor till USA från länder som Libyen, Somalia, Sudan, Syrien, Jemen, Irak och Iran. I dagsläget har fyra av de där länderna fortfarande chansen att kvala in till VM. Trump lovade, brevledes, Fifa att ingen skulle diskrimineras under själva VM, ett slags föregångare till Saudiarabiens eller Qatars löften till sexuella minoriteter under deras mästerskap. Inga problem! För fotboll förenar världen!
Vatten har runnit under många broar sedan 2017, Trudeau har avgått och Mexiko har fått en ny president. Samtidigt har tonläget skruvats upp ytterligare, Trump har petat i nästa växel i sina konflikter med grannländerna.
Skrattade hjärtligt
I veckan svor han presidenteden – alla kunde se uppslutningen bakom honom.
Folket har gett honom ett tydligt mandat, och på installationen dök många av världens mäktigaste upp.
Fem av världens sju rikaste män var där: Tesla-Musk heilade, Amazon-Bezos sponsrade, Meta-Zuckerberg och Google-Brin hade vänt sina kappor. Från Frankrike kom Bernard Arnault.
Och när Donald Trump skojade (?) om att döpa om Mexikanska golfen till Amerikanska golfen skrattade en potentat mer hjärtligt än de andra:
Gianni Infantino. Fifas president.
Vad gjorde han på Trumps kröning?
Det enkla svaret är att han representerade ett alldeles eget land. Vi kan kalla det Fifania, republiken där Infantino är ohotad chef.
Schweizaren bjöds in till den politiska maktens innersta rum när Argentinas dåvarande president Mauricio Macri lät honom hålla tal vid G20-mötet i Buenos Aires 2018.
Macri var en mästare på att använda fotboll som politiskt verktyg, Infantino lärde sig snabbt. När Macri förlorade valet i Argentina året efter fick han omgående ett nytt jobb: Som högste chef för Fifa Foundation, med miljarder att fördela för fotbollens och samhället bästa.
Stängs en dörr öppnas en annan.
När det spekuleras i en karriär inom internationell fotboll för Fredrik Reinfeldt, om han nu skulle få lämna sitt uppdrag som förbundsordförande, så är det inte ens långsökt. Reinfeldt har sin politiska tyngd, som lobbyist har han skaffat sig ett nätverk genom att göra affärer med den kinesiska regimen, eller göra insatser för saudiskägda företag genom oljelobbyn (han är ordförande i branschorganisationen Drivkraft Sverige).
Det är ett cv som hade passat fint i den unga republiken Fifania, den som Infantino styr på sitt sätt.
Före honom ägnade sig Fifa-presidenter åt att fiffla med kontrakt, kontakter och korruption. Ambitionen var att stapla sedlar, drömmarna kunde (som under Sepp Blatter) möjligen snudda vid bekräftelsen i ett fredspris från Nobelstiftelsen.
Gianni Infantino är annorlunda.
Under honom har VM och de andra Fifa-turneringarna blivit gigantiska bufféer av valfläsk. Helst ville han ju arrangera VM vartannat år, men när det inte gick såg Fifa till att varje VM arrangeras av mängder av länder. Tre länder 2026. Sex länder 2030. Många händer att skaka, många världsledare att gnugga axel och bli vän med.
Infantino är en politiker bland politiker. Han odlar vänskapen till Donald Trump på samma sätt som han odlat relationerna till Vladimir Putin, eller till Mohammed bin Salman i Saudiarabien. Han har varit gäst i Vita huset tre gånger, han bjöds in av Trump för att tala vid världsekonomiskt forum i Davos 2020.
– Han (Trump) är en vinnarskalle. Han vill tävla, han vill vinna, han vill visa vem som är bäst. Han säger det som många tänker, men framför allt gör han vad han säger, sa Infantino då.
Tänk om Trump verkligen gör vad han säger!
Det lät som fanboy-svärmeri då, det lät likadant när han efter installationen nu fnissigt överlycklig berättade på sina sociala medier att presidenten nämnt både Fifa och honom själv (Me!) vid namn. Man kan skratta åt det, eller skämmas, men framför allt ska man nog förstå att det är exakt så här det går till när man blir vän med oligarker och autokrater.
Det är 500 dagar kvar till VM invigs. Mexikos nya presidenta, vänsterledaren Claudia Sheinbaum, kommer att ha blivit varm i kläderna tills dess. Kanada kan komma att styras av den konservative kryptovaluta-populisten Pierre Poilievre.
För Fifa återstår ett par utmaningar under de där 500 dagarna. Dels måste de ta revansch efter det totala arrangörshaveriet under Copa America senast, när både säkerheten och det sportsliga fick svidande kritik.
Och dels… tänk om Trump verkligen gör vad han säger!
Att han första dagen på jobbet skrev på dekret för att låta USA lämna Världshälsoorganisationen WHO – en organisation Fifa har långtgående samarbeten med – är en sak.
Det finns andra, besvärligare.
Går det att samordna ett VM i tre länder med den här sortens konfliktytor då? Framför allt: går det att hålla ett VM i två länder, där det ena landets ledare demoniserar det andra landets medborgare, genomför massdeportationer av en invandrargrupp som bär flera sektorer på sina axlar med sitt arbete? Går det att ha ett landslag (som USA just nu) där en tänkbar halv startelva har mexikanska rötter, samtidigt som man hotar med att kasta ut deras landsmän från läktarna?
Går det att bygga murar med händerna, och prata om fotbollens förenande kraft med munnen?
Fotbollen förenar världen, lovar Fifa.
De har 500 dagar på sig att jobba med, från och med nu.