Bank: Otäckt att åka till Solna i kväll
Det handlar inte bara om att tro på VM, det handlar om att över huvud taget tro på det här landslagsprojektet.
Plats på scen för Alexander Isak, fullt fokus på Viktor Gyökeres.
Sverige behöver er. Är ni där?
Ni minns väl, antar jag.
Det har gått sju år sedan Sverige mötte Schweiz (ett annat bergigt land) i en tävlingsmatch senast. Vi satt i skuggan av Gazprom-skyskrapan i St Petersburg, mitt i Krim-krisen men före attackkriget, och såg Emil Forsberg valla in en boll som innebar att Sverige var klart för kvartsfinal i VM.
– Sverige behövde mig, och jag var där, sa en löddrig Foppa efteråt.
I kväll händer det igen.
Vad har hänt sedan senast? En del.
Helt och hållet bytt spelidé
Janne Andersson har gått i pension, Vladimir Petkovic tog Algeriet till VM i veckan. Victor Nilsson Lindelöf är ende svensk som spelade då som är med nu. Fyra spelare i Schweiz startelva var med och förlorade i Ryssland.
Och just det, Sverige har helt och hållet bytt lag, spelidé, språk och ideologi.
Man behöver inte måla fan på några väggar den här hösten, det räcker med att ge en rättvis lägesbeskrivning. Norge står med en och en halv Haaland-fot i VM-slutspelet redan, investerar tungt på talangsidan och har ett U20-landslag som ska möta Frankrike i VM-kvartsfinal på söndag. Bodø-Glimt pressar Tottenham i Champions League och Brann slår Utrecht i Europa League.
Sverige tränar på ”en skitplan” (enligt Hugo Larsson) på ålderstigna Bosön medan de sladdar i gruppen efter att ha förlorat mot Kosovo och kryssat mot Slovenien. U21-landslaget ska försöka hämta sig efter 0–2 mot Montenegro senast. Och på klubbsidan har Malmö FF… äh, vi behöver väl inte grotta ner oss i det.
Det var längesedan svensk fotboll var i samma akuta behov av en lyft.
Alexander Isak har börjat närma sig matchform, Viktor Gyökeres får tillbaka sin radarpartner, Jon Dahl Tomasson säger att han hamrat in de där principerna i ett lag som glömde bort dem senast.
Sverige behöver er. Är ni där?
Uppgifter (till Fotbollskanalen) säger att det skyfflats om rejält i startelvan, Tomasson litar på att det finns andra saker – egenskaper, form – som formar ett lagspel snarare än speltid tillsammans. Gustaf Lagerbielke, som sägs starta, är inklämd mellan Isak Hien (de har spelat totalt en minut tillsammans, mot Nordirland) och Alexander Bernhardsson (de har aldrig spelat tillsammans).
Lucas Bergvall har verkligen förtjänat sin chans. Han verkar gå in på mittfältet bredvid Jesper Karlström (de har aldrig spelat tillsammans) och Yasin Ayari (inte de heller).
Efter ett och ett halvt års lagbygge eller systembygge så skickar Jon Dahl Tomasson ut en skiss till elva som ska flyga.
Går det?
Det är klart att det kan gå.
Det kan stå 3–0 – eller 0–4
När det här laget hittat rätt i det där som på modern fotbollsprosa kan kallas Jonaldoball har de spelat fantastisk, spektakulär fotboll. Full fart framåt, håll eventuellt lite tätt bakåt. Gyökeres stångar in ett, Isak curlar in två, och det är väldigt svårt att skydda sig mot.
Efter ett helt fotbollsliv där jag gått till landskamper och undrat om Sverige kommer att vinna med 2–0 efter en solid insats eller förlora med 0–1 efter en solid insats känns det alltjämt nytt, kittlande och otäckt att ta sig till Solna för att se det här.
Det kan stå 3–0 efter en timme. Eller 0–4. Kanske 2–2. Jonaldoball.
Under Tomasson har Sverige varit som bäst när de spelat hemma, med sin publik i ryggen. Sex vinster på sju hemmamatcher, i de senaste fem av dem har de gjort tre, två, sex, fem och fyra mål framåt.
Kanske förstärker det bara bilden av ett lag som behöver en liten knuff i ryggen för att bottna i den här övertygelse-krävande formen av fartfotboll.
Sverige behöver det
Det som krävs i kväll är större noggrannhet i valen. När ska backar trycka upp i en felvänd rygg på offensiv planhalva? När ska Jesper Karlström eller Lucas Bergvall sjunka och förstärka?
Det får helt enkelt inte se ut som det gjorde i Pristina. Då rasar allt, mot ett motstånd som vräkt in mål i kvalet hittills, som är synkroniserat och färdigt och rutinerat. Schweiz äter upp ett svenskt försvar som misslyckas med det elementära.
Men om grunderna sitter, och Sverige kan osäkra Yasin Ayari, Alex Isak och Viktor Gyökeres – innan Lucas Bergvall andravågslöper in i straffområdet… då vaknar Sverige i morgon och har fått tron tillbaka.
Jon Dahl Tomasson fick en gyllene generation att förvalta, vi har sett glimtar av hur himlastormande högt den har rätt att sikta.
I kväll går vi till Nationalarenan för att se dem bottna i verkligheten.
Sverige behöver det.