Ayaris PL-succé efter krisen: ”Tappade mig själv”
Yasin Ayari om framgången i Premier League, favoritrollen i landslaget och virala klippet
Uppdaterad 2025-03-20 | Publicerad 2025-03-15
BRIGHTON. Han tillhör en klubb som sällan får de största rubrikerna – men i det tysta gör Yasin Ayari en riktigt stark Premier League-säsong.
I en stor intervju bryter mittfältaren ned sina bästa ögonblick hittills, avslöjar hemligheten bakom succén i landslaget och berättar om stödet under sin tyngsta period i karriären.
– Jag trodde att det var fel på mig som person, säger Ayari.
I Newcastle öser Alexander Isak in mål, i Tottenham har Dejan Kulusevski och Lucas Bergvall fått starta majoriteten av matcherna. Victor Lindelöf är tillbaka från skada och får förtroende i Manchester United.
Det är inte lika många som tycks ha koll på vad som sker nere på sydkusten, inklusive att en svensk mittfältare sticker ut.
Främst lär det bero på att Brighton sällan ges störst rubriker i så väl engelska som svenska tidningar, trots att klubben har överpresterat i Premier League de senaste åren sett till storlek och ekonomiskt underlag (nuförtiden mår bankkontot mer än bra, tack vare en drös smarta spelaraffärer).
Det ska sägas att Yasin Ayari, utlånad till Coventry och Blackburn förra året, nämns kontinuerligt som ett av klubbens stora utropstecken den här säsongen.
Blev viral: ”Förstår inte”
Hans nuvarande tränare, 32-årige Fabian Hürzeler, beskrev nyligen svensken som ”en förebild för sin vilja att vinna och bli bättre varje dag”.
För någon vecka sedan blev Ayari dock viral på sociala medier av en helt annan anledning – nämligen att han gav bort sin tröja samt en kram till en entusiastisk supporter efter slutsignal.
– Jag fattar inte varför det blev en så stor grej faktiskt, säger Ayari och ler.
– När jag var liten och gick i skolan hade jag en lärare som gillade mig, eftersom jag spelade fotboll. Han jobbade med många barn på skolan som hade Downs Syndrom. Så jag har alltid haft personer med Downs Syndrom omkring mig, så när jag såg den här killen på läktaren tänkte jag att han skulle få min tröja. Han blev fett glad så det var kul!
”Ingen trodde på mig”
21-årige Ayari lever för fotbollen – ”folk tycker jag är helt galen som kollar så många matcher” – och konsumerar allt han kommer över, oavsett klubb eller liga.
Just därför var det uppseendeväckande när han förra säsongen valde bort höjdpunkter och matchanalyser.
Varför? Mittfältaren försökte desperat hitta svar på varför karriären plötsligt gick trögare.
– Jag var inne i en dålig period, trodde att det kanske var fel på grejerna jag gjorde utanför planen och försökte koppla bort allt. Vilket också är bra, man måste hitta en balans. Men jag trodde att det var fel på mig som person, och allt jag gjorde. Så jag slutade med allt, slutade analysera efter matcher och sådana här smågrejer, säger Ayari.
– Men jag märkte sen att det var absolut inte därför, så då tappade jag mig själv helt. Jag gick runt och visste inte vad jag skulle göra om dagarna. Så nu när det går bra kollar jag om matcherna 3-4 gånger.
Vad var det som gjorde skillnad, tror du?
– Allt är tajming i fotboll. Förra säsongen trodde ingen riktigt på mig, om vi ska vara helt ärliga. Men jag hade turen och tajmingen att jag kom in och gjorde min grej. Om Roberto hade varit kvar hade han kanske inte trott på mig lika mycket.
Den 45-årige italienaren Roberto De Zerbi, hyllad särskilt under sin första tid i England, bröt sitt kontrakt med Brighton i maj förra året.
Yasin Ayari håller tränaren högt, och menar att det var han själv som gick på lån förra säsongen med ”helt fel mindset”.
Kulusevskis stöd
– Jag trodde att ”nu ska jag göra kaos” och visa varför jag är i Premier League. När det sen inte gick så bra började jag tänka ”vad är det som händer?”. Det var en tuff period, men det var bra att det hände också, säger Ayari.
Kan tänka mig att mycket sitter i huvudet?
– Det var det som var det jobbigaste, huvudet. Det var bara huvudet om jag ska vara riktigt ärlig. Alla vet att jag kan spela fotboll, det har jag bevisat. Men det är det mentala som har styrt, att jag kanske har trott att jag inte har varit så bra.
Du har säkert många runt omkring att fråga om råd, men jag vet att du står Dejan Kulusevski väldigt nära. Hur mycket betydde han?
– Fett mycket. Han hjälpte mig väldigt mycket när jag var i den tuffa perioden. Han flyttade hemifrån när han var 14 år och han visste att den här tiden skulle komma någon gång. När den perioden kommer, om du klarar det, då är du klar. Jag är glad att han alltid hjälper mig så mycket som möjligt.
Målet är att bli så bra som möjligt – och vem vet vad det egentlig innebär, menar Ayari.
– Men det jag kan göra är att varje kväll innan jag somnar säga ”i dag har jag gjort det bästa jag kunde”. Jag tror att i fall jag tänker så varje dag har jag stora möjligheter att ta mig hur långt som helst, även om ingenting är självklart.
Det är nu datorn slås upp för att ge Ayari chans att få se tillbaka på några av sina egna höjdpunkter så här långt, samt ge oss en inblick i vilken fotbollsspelare han egentligen vill vara.
Vill göra fler poäng: ”Brinner över det”
Klipp från mötet med Kashima Antlers under försäsongen 2024 (3–2): Ayari plockar upp en retur från målvakten en bit utifrån, och slår en rak passning till en lagkamrat i straffområdet, innan han själv tar löpningen in i boxen. Därefter får svensken tillbaka bollen, driver förbi försvararen på utsidan och dunkar in den i nättaket med högerfoten.
Är det ett av dina snyggaste mål?
– I professionell fotboll, så kanske! När jag var yngre gjorde jag värsta målen, mycket bicicletas och så där. Men på den här nivån tror jag att det är ett av de bättre.
Du slår passningen och fortsätter sedan löpningen in. Hur ofta känner du att du får läge att göra det under en Premier League-match?
– Det här året har det inte varit så många gånger och jag brinner lite över det. Jag vet att jag har öga för mål, öga för en passning. Sedan jag var liten har jag alltid gjort mycket mål och assist, så jag tror att ifall jag ska ta nästa steg så måste jag börja visa det på planen, inte bara på träning.
Här är ett exempel från ert möte med Ipswich, där du också hamnar högre upp flera gånger...
– I den här matchen spelade jag nästan som en tia i anfallsspelet. Det är det jag menar med att jag är väldigt bekväm när jag kommer till de lägena. Jag vet vad jag ska göra, hur jag ska hitta sista passningen. Just den här säsongen har jag inte gjort så många poäng när det kommer till assist eller mål, men när man kollar statistiken – expected assist – ligger jag högt.
Gillar rollen i landslaget: ”Värsta friheten”
Klipp från möten med Liverpool, Chelsea, Slovakien, Estland samt Newcastle: Ayari slår ofta en djupledspassning på en löpande lagkamrat. På Anfield är det anfallaren Georginio Rutter som springer på en boll från Ayari, som levererar passningen från egen planhalva. Mot Chelsea står svensken placerad med bollen utanför straffområdet och tajmar högerbacken Joel Veltmans löpning. I landskamperna strösslar Ayari passningar till så väl Gyökeres och Isak, som till Kulusevski på högerkanten.
Hur skiljer sig din roll i Brighton kontra landslaget?
– I klubblaget är det enklare eftersom jag spelar och tränar med dem varje dag. Men när det kommer till landslaget, till och med folk här säger att det syns att jag spelar med värsta friheten. Jag känner mig ganska fri i den rollen jag har fått från Jon och det är då jag spelar som bäst, när jag bara får göra det jag tycker är roligast.
– Sen, så klart, alla som spelar i landslaget är fantastiska. Om de lägger löpningen är det bara att slå passningen. Så det är nog därför jag har lyckats så bra på kort tid i landslaget. Jag tycker det är skitroligt att spela fotboll och vara fri.
”Som att vi spelat med varandra i flera år”
Hur skulle du beskriva din relation på planen till Isak och Gyökeres?
– Jag har inte spelat med dem så mycket, men ändå förstår vi varandra på ett sätt som gör att det känns som att vi har spelat tillsammans i flera år. Men jag tror det beror på att vi ser fotboll på samma sätt, och fotbollen har sitt eget språk. Jag behöver inte känna en kille i flera år för att veta hur han springer. Det räcker med ett par träningar och matcher så känner man varandra.
Ni har förstås begränsat med träningar ihop i landslaget. Hur mycket snackar ni ihop er, eller sitter det mesta bara i ryggmärgen?
– Jag tror det är mest ryggmärgen och att vi alla är så smarta. Vi förstår varandra. Sen har vi mycket teori utanför, men det är främst för hela laget. Det är inte som att vi sitter 2-3 spelare och säger ”han kommer spela så, eller springa så”. Vi tittar snarare på motståndarens svagheter, som kanske är att de inte kan försvara när Gyökeres eller Alex springer i djupet. Då har man det med sig in i matchen. Men allt annat är upp till dig själv.
Noterbart är att du gillar att slå passningen ut till höger. Som här i matchen mot Newcastle, när du hittar ut till Veltman igen...
– Vi kollade på det där klippet i dag faktiskt, eftersom vi möter dem i helgen. Jag tror det blir enklare för mig, eftersom jag kommer från vänster och viker inåt med bollen och lägger över den på högerfoten automatiskt. Sen kommer det alltid komma löpningar, om jag bara kollar upp.
”Beskriver mig bäst som spelare”
Klipp från Brightons seger borta mot Man United i januari: Ayari slår ett inlägg från höger, varpå målvakten Onana spiller bollen rakt i Rutters famn som fastställer slutresultatet till 3–1. Vid ett flertal tillfällen under andra halvleken tar Ayari tag i bollen och driver rakt igenom motståndarnas centrallinje. Han tilldelas en skyhög nia på en tiogradig skala i betyg av lokaltidningen Sussex Express.
Kändes det som att ni hade större ytor än vanligt mot Man United?
– Ja, faktiskt. I första halvleken var de ganska kompakta och det var svårt att hitta in mellan lagdelarna. Men sen i andra halvleken var de tvungna att gå framåt eftersom vi hade ledningen och då tappade dem sin struktur. Då var det mycket enklare att driva förbi och hitta passningar i fickorna.
Här driver du förbi motståndarna med bollen flera gånger också.
– Jag skulle säga att de två klippen beskriver mig bäst som fotbollsspelare. Om man kollar sedan jag var i AIK har min styrka alltid varit att driva med bollen, driva förbi min motståndare på mittfältet. Jag tycker det är ganska sällsynt i dagens fotboll, att man inte alltid har spelare som kan driva förbi. (Frenkie) De Jong är ganska bra på det. Men det är något jag vill fortsätta jobba på, att accelerera förbi motståndare.
Uppmuntras du att göra det av Hürzeler?
– Ja, så klart, han säger ”gör det du är bra på”. Så det kan man säga.
”Hade gett honom rött kort direkt”
Vad är Hürzelers främsta styrka som tränare?
– Han är ung! Så det är lättare att ha en connection, om du förstår vad jag menar. Med Roberto var det mer att han var tränare och att man behövde respektera honom och hans tankesätt. Jag tror Fabian förstår lite mer hur vi tänker. Han vet hur han ska göra för att få gruppen att må bra. Sen när det kommer till det taktiska är Roberto... det går nog inte att vara bättre än honom, även om Fabian också har fantastiska idéer.
Han, Hürzeler alltså, är rätt så hetlevrad va? Fem gula kort är det väl nu...
– När jag sitter på bänken och ser hur han är längs sidlinjen tänker jag ”shit”. Han skriker hela tiden! Om jag hade varit domare hade jag gett honom rött kort direkt haha.
På tal om tränare, har du mycket kontakt med förbundskapten Jon Dahl Tomasson?
– Ja, vi pratar ganska ofta. Han ville komma hit nyligen men vi var lediga så jag träffade honom uppe i London i stället. Så vi träffas och pratar så ofta som möjligt, och han frågar alltid hur det går och känns.
Känner du att det ger dig en viss tyngd, att ni har så mycket kontakt?
– Alltså, jag tror att han gör det med alla spelare, för att alla ska känna sig viktiga. Att ingen ska vara större än någon annan. Men så klart att jag har fått spela mycket i de senaste landskamperna och tycker att det går bra. Om det är en roll han vill att jag ska ta, så absolut.
Yasin Ayari längtar till varenda landslagssamling, inte minst eftersom Sverige tycks ha någonting bra på gång. Han vet vad han har åstadkommit hittills men...
– Samtidigt försöker jag vara så ödmjuk och jobba så hårt som möjligt. Jag har så mycket mer att ge i både landslaget och i den här ligan. Så jag tror att, ifall jag dyker upp i landslaget och tror att jag är någon jag inte är, så kommer jag inte uppnå det jag vill uppnå.
