Bank: Det krävs faktiskt bara lite ordning och reda
Eftersom det krävs universitetsexamina i avancerad måtteori för att beräkna exakt vad kvällens match gäller så får vi göra det enkelt:
Vinn.
Så kan vi prata om alternativa lösningar efteråt.
Det gjordes en del av att det faktum att Anthony Elanga i veckan inte riktigt förstått sig på det här med att det fanns en play-off-väg till VM eller hur den såg ut.
En del var överraskade. Jag var det inte.
När jag själv spelade juniorfotboll var jag med om att en mittfältare i laget, vi kan kalla honom Ola Johansson, på den långa bussresan hem från en avgörande tävlingsmatch frågade tränarna varför vi behövde resa så långt för att spela träningsmatch.
Ola nådde längst av alla i laget med sin fotboll. Jag kan tänka mig att det på sätt och vis hängde ihop.
I kväll spelar Sverige i Genève, de har redan säkrat en play-off-plats på Nations League-kvoten, oavsett hur det går. Vinner de kan de fortfarande ha chansen att sluta tvåa i gruppen, vilket skulle leda till en bättre seedning/lottning i samma play-off.
Det är så den moderna fotbollen ser ut. Överskådlighet och sportsliga hänsyn kommer inte riktigt i första hand, oavsett om det gäller VM-kval eller klubbturneringar.
Den vettiga kravprofilen
Men när Sverige nu ställs mot ett annat bergigt land i omgång fem av kvalet är det ju ganska enkelt ändå.
Ett fotbollslag vill bli älskat, i brist därpå respekterat, i brist därpå fruktat, som Hjalmar Söderberg brukade säga. Och i brist på allt det där så är det här Graham Potters chans att göra Sverige till ett landslag som i alla fall ser ut som ett klokt kollektiv igen.
I torsdags stötte jag på Henrik Rydström, som numera har ganska lediga torsdagar. Det senaste året har han fått käka upp det där uttalandet om att Malmö FF under honom inte skulle mäta sig med allsvenskan, att de skulle jämföra sig med Europas mellanskikt i stället.
Men han hade ju rätt, det rimliga för MFF där de befann sig var förstås att sikta någon annanstans. Det var den vettiga kravprofilen.
Och det är precis samma sak med landslaget. Dejan Kulusevskis uttalanden om att Sverige skulle upp i världstoppen och hävda sig framstår som löjligt när landslaget (utan honom) blir uppätet av Kosovo två gånger om och inte kan göra mål om deras liv hänger på det.
Men Dejan borde haft rätt också. Kvalitéerna fanns för att sikta högre, det var bara kartan och kompassen som ballat ur. Sverige kommer inte att kunna tävla med någon alls om de spelar ett slags fotboll som inte hänger ihop, där den svagaste lagdelen (försvaret) tillåts bli den mest exponerade lagdelen.
Rasat ner i amatörmisstag
Graham Potter har sett allt det här. Han har förstått. Och nu ska han, efter fem sköna dagar i solen i Marbella, skicka ut sin premiärelva för att… i första hand se ut som en elva.
Fyra backar bakom ett lag som spelar kompakt, oavsett om de försvarar medelhögt eller lågt. Ett mittfält som centrerar och inte låter, låt säga, Granit Xhaka promenera 60 meter rakt fram med boll som senast. Tonvikt på att kompensera som man måste när stjärnor som Kulusevski, Bergvall, Gyökeres saknas, när Victor Nilsson Lindelöf och Alexander Isak inte är tillbaka: till exempel låta Andreas Georgson instruera fram vettigt spel på fasta situationer.
Det senaste året har landslaget rasat ner i amatörmisstag och juniorschabbel. Glömt försvara bortre ytan på inlägg, rusat upp i ryggar högt upp i planen när det inte finns någon täckning bakom.
Schweiz är ett bra lag (nu när Freuler är skadad lär Sevillas Djibril Sow, en spelartyp Sverige skriker efter, gå in på mittfältet), i en välmående fotbollsnation. U17 gick vidare i VM i går, obesegrade U21 spelade EM-kval mot Frankrike i går. Sverige vill visa att de i alla fall är ett lag.
Var bara att svälja stoltheten
Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att ta två steg fram, eller vad det heter. För den sportsliga ledningen på förbundet, med Kim Källström i spetsen, var det bara att svälja stoltheten. Det högtflygande projektet med Jon Dahl Tomasson kraschlandade, de fick erkänna att de satsat fel och hade turen att en högstatusersättare var ledig.
Graham Potter har fått samma chock som alla klubbtränare som tar över ett landslag: Tiden finns inte, de stora idéerna får vila.
I kväll skickar han ut ett lag som ska sitta ihop. En målvakt som inte dömer ut allt och alla efter en petning, en backlinje som inte stöter bort sig, ett mittfält som spelar följsam fotboll och anfallare som är synkroniserade i både press- och attackfotboll. Vi kommer att få se hur mycket en rimlig organisation väger, i jämförelse med att ha alla stjärnor hela och i form. Är fem myror fler än fyra elefanter?
Visst, det krävs en osannolik seger för att ha chansen på andraplatsen.
Men det krävs faktiskt bara lite ordning och reda för att börja tro på VM igen.
Är det för mycket begärt?
