Fagerlund: Sverige har EM:s mest lojala fans
ZÜRICH. Från läktarna hörs bara svenska sånger, på planen syns en blågul segrare.
Ibland följer fotbollen ett begripligt mönster, ibland trotsar den all logik.
Viktigast av allt: Sverige vann samtliga kamper ikväll.
Innan det glöms bort i virrvarret av intryck från denna galna kväll:
Sverige har – tveklöst – mästerskapets mest lojala, uthålliga och engagerade supportrar.
Ljudkulissen i Zürich var galaxer bättre jämfört med när Frankrike, England och till och med Nederländerna spelade här tidigare i veckan. Det spelade ingen roll att tyskarna totalt sett var fler – de överröstades med råge.
Om Sverige även spelade ut Tyskland på planen?
Ignorera den första (läskiga) kvarten när tio hungriga bestar anföll den svenska planhalvan, och svaret blir att det i slutändan var oförskämt behagligt.
Nio tyska utespelare i 55 minuter är långt ifrån en lika skräckinjagande upplevelse, även om Sveriges rätt slarviga passningsspel i andra halvleken kunde ha bjudit in motståndarna i matchen.
När Lina Hurtig, med kyla i kroppsspråket, fastställde slutresultatet till 4–1 var det dock svårt att fokusera på fel och brister.
Det är trots allt Tyskland vi pratar om, och som nu lunkar omkring med hängande huvuden. Ett Sverige som glatt klappar om varandra, med ett perfekt facit att glädjas över.
Springer rakt igenom allt
Under matchens inledande minuter hängde gruppfinalen på en ytterst skör tråd för det blågula gänget.
Med nöd och näppe redde de ut anstormningen, mycket tack vare att Tysklands ytterbackar lämnade enorma ytor bakom sig. En svaghet som Kosovare Asllani och Stina Blackstenius utnyttjade kort efter att Jule Brand dragit in ledningsmålet.
Blackstenius, med fri gata mot målet, lade läckert in kvitteringen vid Ann-Katrin Bergers bortre stolpe.
Sverige hade överlevt den tyska pressen – och det skulle bara bli bättre.
Det går knappt att föreställa sig en mer otacksam uppgift än att be Smilla Holmberg, 18, ställas mot Bayern Münchens Klara Bühl samt hantera insideslöpningar från Sarai Linder.
Lyckligtvis är försvar bara en del av fotbollen. Ge Holmberg, med tre starter i ryggen, chans att ta sig an Tysklands defensiv och hon springer rakt igenom varenda motståndare som står i vägen.
Vem vet hur det där 2–1-målet egentligen slank in. Peter Gerhardsson var en av många som såg överrumplad ut när Holmbergs inspel från höger åkte ping-pong via tyska ben och vidare in i nätmaskorna.
Omöjligt att inte svepas med
Sedan slet Johanna Rytting Kaneryd sitt hår när hon, i stället för att tveka, borde ha utökat till 3–1 då Tyskland slarvade med bollen.
Men detta visade sig vara en kväll då revanschlägen ständigt dök upp. Rytting Kaneryd var den som minuten senare spelade fram till Fridolina Rolfö, vars skott styrdes undan på mållinjen.
Problemet med räddningen var att den gjordes med armen – och inte av målvakten Berger utan högerbacken Carlotta Wamser, ersättare till skadade Giulia Gwinn.
Det röda kortet åkte omedelbart upp (de svenska supportrarnas reaktion var något sen, men när de väl insåg vad som hade hänt var jublet öronbedövande).
Rolfö fick äran att lägga in utökningen från straffpunkten i sin hundrade landskamp, i en match med ett minst sagt oförutsägbart händelseförlopp.
Sverige står på full pott, endast ett insläppt mål samt gruppseger. Vilket innebär att laget nu placerar sig på den ”enklare” slutspelshalvan, som inkluderar en eventuell semifinal mot Italien eller Norge.
Visst, det väntar en ohygglig kvartsfinal mot en stornation (Frankrike, England eller Nederländerna), men det är snudd på omöjligt att inte svepas med när den gula kortsidan håller igång på Stadion Letzigrund.
– Guldet ska hem till Sverige igen! dundrar de optimistiskt.
Nog står stjärnorna faktiskt helt rätt hittills.
