Drömmer inte alla om Italien?
Möt MFF:s succéspelare Theodor Lundbergh
Publicerad 2026-04-17 15.27
MALMÖ. 08:orna är på väg att slå igenom i allsvenskan.
Längst fram i kön: Theodor Lundbergh – MFF:aren som alltid verkar hamna i fokus.
– Jag är ärlig, men jag är inte dum heller, säger 17-åringen i en längre intervju om raketkarriären, rubrikerna, pappans fängelsedom och den mentala styrkan.

Benjamin Brantlind, Charlie Pavey, Kevin Filling, Romeo Leandersson...flera spelare födda 2008 väntas få sitt stora allsvenska genombrott i år.
Malmö FF:s Theodor Lundbergh är redan på god väg att få det.
För 1,5 år sedan, hösten 2024, spelade han i MFF.s U17-lag.
Ett år senare debuterade Theo, som han oftast kallas, i allsvenskan med ett inhopp den sista minuten i den sista allsvenska omgången i november.
Sedan dess har han startat de tre avslutande matcherna i Europa League, MFF:s tre sista matcher i cupen och den allsvenska hemmapremiären (efter att spelat hela andra halvlek i premiären mot Örgryte).
Bara i de två sistnämnda matcherna har han hunnit...
...spela på två helt olika positioner.
...sparka ett stort hål i luften så att Örgryte kunde ta ledningen i premiären
...vara (kanske) bäst på plan mot Gais.
...men ändå bli uppsträckt av tränare Ramirez två gånger om.
Och killen är bara 17 år (fyller 18 i slutet av augusti). Bara två spelare som är yngre än Lundbergh har fått speltid i årets allsvenska så här långt.
Han fick dessutom ett rött kort i cupen mot Mjällby.
Har inte hängt med i ”skallen”
Det verkar alltid hända grejer runt och med dig?
– Ja, det har hänt lite nu på sistone. Jag vet inte varför, säger Lundbergh när vi bänkat oss i en loge på stadion i Malmö.
Efter missen mot Örgryte var du ärlig och sa att hade det varit med vänstern hade du fått träff och rensat undan den. Sedan avslöjade du i tv vad Ramirez sa till dig när han tog dig i kragen och viskade något.
– Många hade nog inte svarat som jag svarar. Men då blir det väl lite roligare rubriker att sätta.
Orden bubblar knappast ur Lundbergh men han verkar vara en yngling i allsvenskan som säger vad han tänker och tycker.
– Jag är ju rätt ny i detta men jag är bara ärlig. Sedan är jag inte dum heller. Jag fattar att man inte ska säga vissa saker. Men vissa saker anser jag att det är lugnt att säga och på ett skämtsamt sätt. Då är det inget jag behöver undanhålla.
Pontus Jansson verkar i alla fall gilla att Lundbergh är öppen och ärlig i media.
– Vi älskar ju det. Det blir färre och färre av den karaktären i dag i allsvenskan. Det känns nästan som att det är AI-robotar allihopa, där ingen säger någonting, sa Jansson efter matchen mot Gais.
I cupmatcherna och mot Örgryte fick Lundbergh vikariera för skadade Gabriel Busanello som vänsterback. Men när han fick spela på sin vanliga position på mittfältet mot Gais var han näst intill dominant.
– Det var mycket roligare. Det kändes bättre och mer naturligt.
Du studsade tillbaka snabbt från missen en vecka tidigare?
– Det gick rätt snabbt. Jag var mest arg på bussen hem. Sedan var det träningen dagen efter och bara att ställa om inför nästa match. Det blir också mycket lättare om man gör en bra träning dagen efter. Men jag kände lite press inför Gais att bevisa mig.
Det har gått väldigt snabbt för dig i karriären det senaste året – har du hängt med i skallen?
– Jag tror inte att jag har det egentligen. Men jag tänker inte så mycket på det. Jag är bara glad att det gått snabbt och att jag får chansen att spela.
Kom till MFF som 13-åring
Lundbergh är uppvuxen i Malmös innerstad och kom till MFF som 13-åring från FC Bellevue men har Lilla Torgs FF som moderklubb. Han säger själv att han aldrig stack ut som spelare i sin årskull.
– Jag har varit bra men aldrig varit den som folk utifrån tänkte ”wow, han kommer att bli något”.
Det var först under 2024, i MFF:s U17-lag, som utvecklingen tog fart och sedan har det alltså gått rasande fort.
Vem ser till att du håller kvar fötterna på jorden?
– Jag själv. Jag har mina egna mål och ambitioner, då spelar det ingen roll vad som sägs. Jag satsar hela tiden högre.
På frågan om vad han skulle vilja bli om han inte hade blivit fotbollsspelare svarar Lundbergh psykolog. Han är ju i praktiken redan heltidsproffs även om han går kvar i gymnasiet där han bara pluggar kärnämnena med hjälp av en lärare som klubben tillhandahåller.
Varför psykolog?
– Jag tror jag hade varit en bra psykolog. Jag tycker att jag är bra på att hjälpa folk som har problem. Jag ger bra råd.
Du kom tillbaka snabbt från ditt misstag mot Örgryte. Skulle du säga att du är mentalt stark?
– Ja, det tycker jag att jag är. När man gör misstag försöker jag tänka att i slutändan är det ”bara” fotboll. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra.
Var har du fått den inställningen från?
– Från mig själv. Vissa saker ska man inte lägga så mycket energi på utan gå vidare
Pappa dömdes till fängelse
Han är uppvuxen med sin mamma Mathilda och bor fortfarande hemma med henne och hennes nya man och dennes barn från tidigare förhållande.
Men pappan är inte okänd, inte heller för Fotbollssverige.
Patrik Manzila, 46, var med och vann SM-guld med Hammarby 2001 även om han inte hade en nyckelroll och bara gjorde fyra inhopp under guldsäsongen.
Men pappan har inte varit särskilt närvarande under Theodors uppväxt.
– Han bodde med oss lite här i Malmö när jag var liten. Annars har det varit på distans och det har varit olika bra kontakt i perioder. Vi har mer en kompisrelation i dag. Han lever ju i Stockholm så det blir mycket över telefon; mycket fotbollssnack så att vi har något att prata om. Så kan man lättast beskriva vår relation.
Men Manzila gav i alla fall sin äldste son ett fotbollsrelaterat namn. Ett av Theodors mellannamn är nämligen Zidan (utan e dock) och en yngre halvbror i Stockholm har Kylian som tilltalsnamn.
– Han gillar ju fotboll men jag har ingen mer förklaring bakom det, säger Theo.
Vad säger pappa nu när karriären har exploderat?
– Han är såklart stolt och glad. Det har ju varit ett av hans mål – att jag ska bli så bra som möjligt. Så han är rätt nöjd.
Har han varit och kollat på dig här i Malmö?
– Nej.
Ni möter Djurgården i Stockholm på fredag (läs: i dag). Vet du om han är där då?
– Nej, vi får se faktiskt.
Samma år som Theodor föddes, 2008, dömdes pappan mot sitt nekande till åtta månaders fängelse för häleri i samband med ett av Danmarks största rån genom tiderna. Han ska ha försett rånarna med flyktbilar.
Sydsvenskan gjorde en intervju med Theodor om pappan och fängelsedomen i februari. Men han har inga problem att det tas upp igen när han är mitt uppe i sin fotbollsdröm den här våren.
– Det är liksom hans val och det är inget jag stöttar. Det är heller inget jag går och bär på, inget jag går och tänker på. Det är liksom gjort och sedan kan man inte påverka det så mycket.
Har du pratat med honom om det någon gång?
– Nej. Jag har faktiskt aldrig satt mig in i det så mycket.
Vill inte till Italien
Mycket snart, om inte redan, kommer det att spekuleras i hur mycket du kan säljas för och närmare sommaren lär det börja ryktas om olika bud från utlandet – hur kommer du att hantera det, tror du?
– Jag kommer att fortsätta jobba hårt och fortsätta spela bra för att leva upp till det i så fall. Det finns inte så mycket mer att göra.
Vad drömmer du om som fotbollsspelare?
– Att bli så bra som möjligt. Men det säger väl alla, ler han. Nej, men jag vill spela i en topp fem-liga.
Men inte i Italien tydligen, för i ovan nämna intervju med Sydsvenskan sa Lundbergh att han inte var sugen på just Italien.
– Det är inte där jag helst vill hamna.
Tänker du fotbollsmässigt då?
– Nej, jag tänker framför allt på landet.
Jag trodde att alla gillade Italien med maten och klimatet?
– Nej, jag kan inte se mig själv bo i Italien.
Har du ens varit där?!
– Ja, på bilsemester.
Och det var ingen höjdare?
– Nej, det var inte så kul, säger 17-åringen.
Lite ovanligare frågor till Lundbergh
Om du fick vara en annan person för en dag vem skulle du vilja vara då?
– Drake. Varför? Mycket pengar, göra musik, leva ett liv där i Kanada.
Vad skulle du göra om du fick vara osynlig för en dag?
– Gått in någonstans där det finns politiker och lyssna vad de snackar om under en dag.
Om du vore statsminister för en dag, vad skulle du göra då?
– Förbättrat skolmaten.
Om du inte hade blivit fotbollsspelare, vad hade du gjort då?
– Psykolog.
När grät du senast?
– Det var väldigt längesen. Jag gråter inte.
Tror du på Gud?
– Nej.
Vem i fotbollsvärlden tar du INTE med till en öde ö?
– Adrian Skogmar. Han hade inte klarat det.
Vilken är din största fobi?
– Höjder.
Vad är din favoritdoft?
– Tvättmedel. Doften av nytvättade kläder.
Vad toppar din bucket-list?
– Åka till LA...och shoppa.
Vem tycker du är roligast i världen?
– Victor Thorelli i MFF:s U19-lag. Han är...dum (skratt).
Vilken är din favoritplats på jorden?
– Min halvsyster och hennes mamma har en lägenhet utanför Fuengirola i Spanien. Där är nice.
