Rydén: En match som kommer avgöra allt
Det hackade, det låste sig och VM-platsen var på väg att glida bort.
Danmark och Italien spelade oavgjort i Parken.
Och till slut satt bolljäveln i Stockholm.
20 097 promenerade genom ett soligt Solna för att se det svenska landslaget ta ett steg mot fotbolls-VM nästa sommar och Blågult var fyllt av energi.
De rivstartade återigen. Skapade en press, tryckte ner Serbien, men det var som att spela mot ett magnetfält.
Som att det satt en magnet i bollen och dess motpol på mållinjen.
Allt Sverige sköt studsade fel, styrdes bort eller sögs rakt in i Milica Kostics handskar. En första halvlek där ingenting riktigt stämde och där det som faktiskt fungerade ändå inte gav utdelning.
För det fanns lägen. Det gjorde det.
Men det fanns också en backlinje som såg skör ut, ett uppspel som hackade och löpningar som förlorades. Serbien stack och när de gjorde det darrade Sverige. Jennifer Falk fick rädda laget två–tre gånger om med sådana där parader som den reflexsnabba målvakten är som bäst på, efter ett slarvigt och ointresserat försvarsspel.
Samtidigt var det märkligt stillastående framåt. Varför var det så tomt vid första stolpen?
Handbollsanfall
Det såg stundtals ut som ett handbollsanfall. Bolltempo utan rörelse. Inlägg utan adress. Filippa Angeldahl stod helt ren på en hörna – men bollen slogs någon annanstans. Ytorna fanns, besluten gjorde det inte.
Och när besluten väl satt? Då satt inte avsluten.
Först var det ribba, stolpe och ut från Angeldahl. Det gick inte att komma närmare utan att göra mål. Bara minuter senare hade hon en ny chans att avlossa sin kanon, men då stod Kostic för en dunderräddning.
0–0 i paus och känslan av att Sverige höll på att sätta sig i en onödigt knivig sits blev allt mer påtaglig.
Förbundskapten Tony Gustavsson var tydlig inför: det handlade om att gå för det. Göra mål. Hålla drömmen om direktplatsen vid liv.
För även om Sverige spelade 0–0 borta mot Serbien visade Italien att det gick att ösa in mål. De vann med 6–0 i tisdags.
Gustavsson fick kritik för att ha väntat för länge med bytena mot Danmark. Nu bytte han redan i paus. In med Amanda Ilestedt och Rosa Kafaji och plötsligt fanns det något annat som skavde, hotade och bröt mönstret.
Kafaji var just det Sverige saknat: irrationell, orädd, ständigt på jakt efter nästa yta.
Och så kom den.
Välbehövligt andrum
En passning som skar igenom från Matilda Vinberg. Stina Blackstenius blev ensam och den här gången fanns inget magnetfält i världen som kunde stoppa bollen. Mottagningen, medtagningen och placeringen i bortre var klass från den svenska kaptenen.
Och det var ju precis så hon skulle leda det här landslaget: by example.
1–0. Det gav Sverige välbehövligt andrum.
Efter det var det ett annat Sverige. Mer fart. Mer rörelse. Mer tro. När Johanna Rytting Kaneryd klev in tände hela arenan till – frustrationen från första halvlek försvann och ersattes av något som liknade hopp.
Och kanske är det där vi landar.
Det här var inte perfekt. Långt ifrån. Det blev ”bara” 1–0 mot det lag som var svagast i gruppen. Sverige saknade absolut tunga namn – men det gjorde motståndet också.
Därför fanns det en del frågetecken kvar inför avgörandet i juni, men hoppet levde och Blågult visade att de var på rätt väg. Den här gången räckte Stina Blackstenius mål till seger.
Dessutom fick Sverige hjälp på Parken i Köpenhamn. Danmark och Italien kryssade igen. Tabellen levde. Sverige var bara en poäng bakom Danmark och plötsligt pekade allt mot Odense den 5 juni.
En match som kommer att avgöra allt.
Då måste Sverige sätta sina chanser – då kanske inte ett mål räcker. Det gjorde det inte sist.
Sverige
Serbien- M. Bah32'
- 45'S. Sremcevic
- R. Kafaji M. BahA. Ilestedt B. Andersson46'
- S. Blackstenius (1-0)50'
- 55'A. Gajic S. SremcevicA. Ciric D. Blagojevic
- J. Kaneryd F. Schroder62'
- 70'M. Kostic
- B. Olsson M. Vinberg85'