Asahara: Har vi tappat all form av kyla och tålamod?
Viktor Gyökeres går mållös från en Premier League-premiär borta mot Manchester United och börjar redan beskrivas i flopptermer.
Har den gemene fotbollstittaren tappat all form av kyla och tålamod?
Om man bortser från Hugo Ekitikes succédebut för Liverpool så var den inledande Premier League-omgången verkligen ingen att minnas för dyra forwardsvärvningar. Varken Joao Pedro eller Liam Delap lyckades bidra till att bryta nollan för Chelsea mot Crystal Palace. Bryan Mbeumo och Matheus Cunha visade intentioner, men förblev lottlösa i förlusten mot Arsenal. Och Benjamin Sesko borde man inte kunna säga varken säga bu eller bä om då han blott fick ett inhopp på en knapp halvtimme. Om vi flyttar blicken från anfallet och längre ned i banan så har redan Liverpools rekordvärvning Florian Wirtz (på tok för tidigt) klassats som en miljardflopp av vissa, samtidigt som Manchester Citys nye mittfältare Tijjani Reijnders (på tok för tidigt) klassats som århundradets fynd (vilket han i och för sig mycket väl kan visa sig vara).
Och så har vi Viktor Gyökeres.
Även om man inte ska låta sociala medier styra diskursen så har det varit svårt att undgå alla ”memes”, sågningar och prematura analyser gällande huruvida den svenske strikern faktiskt har det som krävs för att ösa in mål i Premier League efter hans anonyma insats mot Manchester United.
Allt man använt som evidensmaterial till detta är 60 otacksamma och intetsägande minuter på topp i en tuff Premier League-debut. I en match där det är värt att påminna att Arsenal faktiskt vann.
Har ju faktiskt redan gjort mål
Så klart ingen spelare är en garanti och så klart det kommer finnas anledning att fråga sig om vi överskattat svenskens målsinne och kvalitet ifall han fortsätter se lika trubbig ut även under hösten.
Men det är på tok för tidigt att göra den här analysen nu – framförallt med tanke på att han trots allt inte direkt haft en vanlig försäsong att jobba heller.
Det är dessutom värt att påminna att svensken faktiskt ändå gjorde ett mål i genrepet mot Athletic Club, efter en insats liknande den mot United i startdebuten mot Villarreal dessförinnan.
En match där det kanske snarare handlade om ett anfallsspel som inte hittade och passade Gyökeres snarare än en Gyökeres som grovt underpresterat.
Och det är här vi kommer till det man faktiskt ändå kan fundera över efter blott en av 38 spelade ligamatcher.
Om det är något man ska oroa sig för...
För Arsenal under försäsongen (kanske framförallt mot Villarreal) och i premiären är väldigt likt det Arsenal som vi såg ifjol.
Att man mot United följde upp ett varianthörnmål med att backa hem och säkra, mot ett motstånd man egentligen här och nu ska vara klart vassare än, skickar inte direkt signalen att Mikel Arteta lärt sig av fjolåret.
Återigen, de vann trots allt. Men det var inte övertygande. Det var inte ett rungande statement att de minsann kommer lyfta en Premier League-buckla i vår (vilket hos de flesta fans är kravbilden laget kliver in med till denna säsong). Det känns inte som en gameplan och inställning som egentligen gynnar någon anfallare, Gyökeres inräknad.
Jag vet att jag till viss del gör mig skyldig till samma saker som jag ifrågasatte i inledningen av denna text – nämligen att dra slutsatser och lyfta farhågor allt för tidigt.
Men här har vi åtminstone en flera säsonger lång tränargärning som någon form av grund i frågeställningen.
I fallet Gyökeres har vi en ligamatch.
Hur kort än den nya generationens koncentrationsförmåga må vara så kan vi väl ändå kräva lite mer tålamod och kyla än att slå fast saker redan nu?