Isac Lidberg om resan till landslaget: ”Ingen klubb ville ha mig”
Uppdaterad 2025-11-20 | Publicerad 2025-11-14
MARBELLA. Isac Lidberg, 27, var supertalangen som försvann.
– Det var en käftsmäll. Jag ville starta om i superettan, men inget lag ville ha mig.
Han kom tillbaka – och är nu en av flera i landslaget med allt annat än en spikrak karriär.
– Det är otroligt häftigt, säger anfallaren.
Sportbladet slår sig ned med anfallaren vid landslagshotellets uteservering vid stranden på spanska solkusten.
Isac Lidberg skiner också.
– Det känns väldigt roligt att vara med här. Jag kom in bra i gruppen när jag var med första gången förra hösten, jag kände flera, men nu är det något nytt.
Hur då?
– Vi är en tajt grupp, spelare och ledare. Det känns som vi fogas samman direkt. Vi har pratat mycket med varandra.
Är det Graham Potters humanistiska sida som skapar de förutsättningarna?
– Ja, jag tror det. Man fick en positiv uppfattning om honom direkt vid första mötet. En varm känsla och vi är flera av spelarna som har pratat om det, att man vill vara med här, vinna och kämpa för det här landslaget, för honom (Potter) och för Sverige.
– Graham är lugn och trygg med någon slags pondus-aura, fortsätter Lidberg.
Aktiviteter svetsar samman
Dag två på samlingen började den nye förbundskaptenen med team building-aktiviteter på spelarhotellet i Marbella. Spelarna delades in i grupper och i dem fick var och en av spelarna berätta om människorna som betytt mest för dem.
– Jag var i samma grupp som Viktor Johansson, Daniel Svensson och Anthony Elanga. Viktor började att berätta.
– Det blev väldigt fina samtal där många öppnade upp sig. Viktor satte tonen. Det var fint att lyssna på, säger Isac Lidberg.
Hur hjälper det på fotbollsplanen?
– När man lär känna varandra mer på djupet så är man kanske beredd att springa den där extra metern för lagkompisen, ta en extra smäll för hans skull.
Isac Lidberg berättade om hur det var att växa upp med en idrottskänd pappa, brottaren Martin Lidberg.
– Pappa tävlade och tränade mycket och då var jag mer hos mamma, som har varit ett stöd för mig på ett annat sätt. Men när det gäller min fotboll så är pappa alltid den förste jag ringer. Han ser väldigt mycket saker positivt och jag blir alltid på bra humör efter att vi har pratat.
För lätt har Isac Lidberg inte haft det efter genombrottet i Hammarby.
Debuterade som rekordung
2015 debuterade Lidberg junior i allsvenskan när Bajen mötte Falkenberg hemma. 16-åringen blev då Hammarbys yngste allsvenske spelare.
Det blev bara ett kortare ytterligare inhopp i allsvenskan 2015.
2016 lånades han ut till Enskede i norrettan och spelade parallellt ytterligare fem allsvenska matcher för Bajen innan han flyttade i en permanent övergång till Åtvidaberg.
– Jag var 16 år och hade väldigt höga tankar om mig själv. Spelade jag i allsvenskan som 16-åring så var det rimligt, tänkte jag, att jag skulle spela i Bayern München som 18-åring.
Men i stället för den tyska giganten flyttade den tidigare supertalangen till Norge för att under ett år, 2018, tillhöra tre klubbar, Start, Jerv och HamKam. 2019 blev det spel med BP i superettan.
Hur tog du den utvecklingen av din egen fotbollskarriär?
– Det var en käftsmäll för mig. Det var inget lyxliv i superettan, inga höga höga löner, folk som delade boende.
Hur mådde du då?
– Det var tufft, men jag var inte sänkt. Jag var inte nöjd med var jag var, jag ville ta mig uppåt i stället för att gräva ned mig.
Iskall hos elitklubbarna
– Jag ville köra vidare i superettan för att få speltid, men det var inte en enda klubb som var intresserad och ville ha mig. Jag tränade med HTFF men Hammarbyledningen sa att jag var för bra för att spela där och de ville satsa på ännu yngre spelare.
Gefle i Norrettan 2020 och 2021 blev Isac Lidbergs vändpunkt.
– Jag tänkte division 1, det går inte. Men när inga andra lag ville ha mig så hade jag inget annat val. Jag hade varit skadad men tränat otroligt hårt och var i bra form fysiskt. Jag började komma igång.
Gefle blev din räddning?
– Ja, exakt. Jag fick spela mycket, gjorde många mål, fick tillbaka självförtroendet. Tränade ännu hårdare för att jag ville utvecklas och komma vidare.
– Jag kunde köra ett eget träningspass på morgonen, sedan med laget och efter det åka till Stockholm och köra ytterligare ett på kvällen. Tränar man smart, blandar fys, gym, fotbolls- och teknikträning och äter och sover rätt så går det. Jag har tränat otroligt mycket fotboll individuellt med egna privata tränare, främst med Spiros (Bellos) i Hägersten. Pappa har varit med ibland och jag har haft en stabil fysisk grund från när jag tränade brottning som barn.
– Jag kunde köra ett pass teknikträning samma dag som jag hade match med Gefle. Även om jag tappade två procent under matchen så skulle det ge mig mer i längden för att ta mig vidare, säger Isac Lidberg.
Resten kan man säga är historia.
Sju år mellan landslagsuppdragen
Den tidigare 16-årige supertalangen fick något av den tidigare förväntade utvecklingen, men som 22-åring i svenska tredjedivisionen med 22 mål på 37 matcher.
Det blev flytt till Go Ahead Eagles och sedan Utrecht och anfallaren gjorde mål även i Eredivisie. Resan gick vidare till Darmstadt i 2. Bundesliga sommaren 2024.
Där blev det direkt 14 mål och en femteplats i skytteligan första säsongen.
När Hugo Bolin blev skadad kallades powerforwarden Lidberg in till Blågult förra hösten och debuterade i A-landslaget med ett inhopp i sista Nations League-omgången hemma mot Azerbajdzjan.
Det var Isac Lidbergs första minuter i landslagsspel på sju år, sedan EM-slutspelet med U19-landslaget 2017 för den dåvarande stortalangen.
Han kom åter med i Jon Dahl Tomassons sista trupp i oktober när Jordan Larsson blev skadad och nu i Graham Potters första, helt på egna ben.
– Det går att komma tillbaka även om man haft det tufft, säger han nöjt och tittar ut över Medelhavet. Jag mötte Isak Hien i Vasalund och Gustaf Lagerbielke i Sollentuna med Gefle i norrettan.
Och nu är ni här, med A-landslaget?
– Det är stort.
– Isak Hien tog upp det direkt första gången jag var med, säger Lidberg och tar själv upp ytterligare ett exempel.
– Vi är många som har snackat med Gustav Lundgren, från Gais. Han är 30 år och var nära att satsa på innebandy i stället. När han började satsa på fotbollen så spelade han i division tre. Och nu är han här!
– Det är otroligt häftigt, säger Lidberg beundrande.
Bundesligaklubbar ville värva
För honom själv kunde det blivit ytterligare en nivå uppåt klubbmässigt i somras. Efter succén första säsongen med Darmstadt ryktades det om intresse från Wolfsburg, Stuttgart och Hoffenheim.
– Det fanns Bundesligaklubbar som ville köpa mig men inte för de pengarna som Darmstadt ville ha, säger han.
Blev du besviken över att det inte blev något?
– Jag har så stor respekt för klubben och för tränarna i Darmstadt. Jag har fått den respekten tillbaka. Sportchefen var öppen mot mig i hela transferfönstret, med summor och allting. Det är skönt.
– Jag trivs så jäkla bra. Jag kommer inte gå in och bråka, träningsvägra eller något sånt. Jag har mitt kontrakt som gäller i två år ytterligare.
Isac Lidberg bor i Tyskland med sambon Kerstin Hogan och döttrarna Leora, 3, och Kelly, två månader.
I premiäromgången av 2. Bundesliga svarade han direkt för ett hattrick och toppar skytteligan med nio gjorda mål.
Hyllade kompisen Gyökeres
Vid senaste målet hyllade han en av sina bästa kompisar, Viktor Gyökeres, med hans typiska mask-målgest.
– Det var en engångshändelse. Den passade bra eftersom det var Halloween. Viktor tog inte illa upp. Han skrev på Instagram att han gillade det, säger Isac Lidberg.
Hur är din status i Darmstadt? Blir du igenkänd på stan?
– Det är klart att jag märker att jag är omtyckt. Jag kommer inte ta med mig barnen och gå på badhuset igen. Det gick inte, säger han med ett skratt.
– En fotograf i klubben tycker att det var otroligt att jag gick ut handlade i en livsmedelsaffär själv. Jag och vi har fått mycket särbehandling – med dagisplats, parkeringsplatser…
Blir du igenkänd när du är hemma i Sverige?
– Nej, nej… jo, förresten. Det har kommit fram folk till mig på Arlanda. Holländare som höll på Go Ahead Eagles, haha. Någon annan har sagt någon gång att de lyssnar på min pappas podd...
Drömmer du om att sluta cirkeln och någon gång återvända till Hammarby och vara den spelaren du aldrig blev där?
– Det är en intressant fråga. Vi snackar mycket om det inom familjen, med vänner. Men jag ser mig mer och mer som en starkare och starkare supporter. Det hade varit kul att spela med Bajen igen, men det är inget måste.
– Det låter kanske lite rubbat, men jag känner att jag har en väldigt bra relation till klubben ändå, som supporter. Den kommer jag fortsätta att ha oavsett var jag spelar eller när jag har slutat.
Drömmer om Bajenguld som supporter
Hur mycket följer du Hammarby?
– Jag har inte kunnat vara på plats för det har krockat med det vi gjort med Darmstadt, men jag ser matcherna på TV.
Vilka har imponerat på dig?
– Sebastian Tounekti var riktigt bra och rolig att se på. Han utmanade och det blev ofta farligt när han hade bollen.
– Victor Eriksson har varit väldigt bra i försvaret och Montader Madjed har växt ordentligt. Han är otroligt rolig att kolla på. Jag hoppas att han spelar en hel säsong till och blir en bärande spelare.
Tror du på en SM-titel?
– Det är det jag hoppas på. Det känns som Bajen är på gång nu, på riktigt, säger Isac Lidberg.
Precis som han själv.