Zigiotti Olme tog taxi till Arlanda efter vigseln
Publicerad 2025-07-01
CHAM. Taxi från kyrkan direkt till flyget.
Julia Zigiotti Olme, 27, fick göra en blixtvisit på sin brors bröllop inför EM.
– Det var snabba puckar, säger den svenska mittfältaren.
När landslaget flög till Schweiz i fredags saknades Jennifer Falk och Julia Zigiotti Olme. Därmed missade de båda att vara med på den lediga dagen i lördags där många tillbringade i solen intill Zugsjön.
– Ja, jag kom ju lite senare än de andra. Så jag har inte haft någon ledig dag utan det får bli imorgon, säger Zigiotti Olme.
Det fanns en god anledning till att mittfältaren anlände en dag senare.
– Min bror gifte sig så jag var brudtärna på bröllopet. Jag fick vara med på vigseln och sen ta flyget hit, säger hon.
Det blev alltså ingen bröllopsfest?
– Nej, det var direkt från kyrkan till flyget.
”Så tajt inpå...”
Att det var viktigt att hinna vara med på vigseln råder det ingen tvekan om.
– Det betydde jättemycket att vara där, både för mig och honom, tror jag. Jag får väl skylla planeringen lite på honom, att lägga det så tajt inpå. Men det var skönt att få vara med på vigseln i alla fall.
Tänkte han på att det var EM?
– Ja, de sa att de skulle planera det innan EM men så tajt inpå ... Men det blev ju bra ändå.
Hur var det?
– Det var jättefint. Jag var jätteglad att jag kunde vara där och jättekul att få vara med om det.
Du missade första dagen här men det måste ändå ha varit en skön uppladdning att få vara med på bröllopet?
– Ja, men absolut. Det gav mig väldigt mycket energi att få träffa familj och få vara med på den stora dagen. För det är ofta man missar sådana här saker.
”Hoppas alltid starta”
Zigiotti kämpar annars om en plats i startelvan i EM-premiären Danmark. Hon har startat en hel del i Nations League, bland annat i 6–1-segern mot Danmark i början av juni.
Men i genrepet mot Norge fick hon börja på bänken till förmån för Hanna Bennison.
– Det är klart att man alltid hoppas på att starta. Men vi har ju ett väldigt bra mittfält och Peter får välja de han tycker passar matchen bäst. Då får man bara acceptera den rollen och göra det bästa av det.
Vad skiljer dig och Hanna Bennison åt som spelare?
– Hanna är väl lite mer offensiv än jag, så det kanske är mer om vi behöver göra mål och gå framåt. Medan jag är mer defensiv och försöker hindra de andra att göra mål. Så vi är ju ändå två olika spelare skulle jag säga men det beror ju på vad matchen behöver och vilka vi möter.
Zigiotti Olme har haft en relativt brokig landslagskarriär. Hon har varit ordinarie i stunder för att ibland vara utanför laget. I VM för två år sedan var hon bara med som reserv och nu är hon en potentiell startspelare.
Hur skulle du summera din landslagskarriär?
– Svårt. Alltså jag in och fick en plats nästan direkt, även om jag kanske inte alltid spelade. Men jag fick ofta hoppa in och göra avtryck. Sen kom det någon skada här och där och jag fick kämpa mig tillbaka. Kämpig, skulle jag vilja säga.
Är det någon specifik tillfällighet du har känt att du bara står och dunkar huvudet i väggen? Att du kämpar, men det händer ingenting?
– Jo, men såklart. Det händer ju överallt, även i klubblag. Så det är klart att det har varit väldigt tuffa år och tuffa stunder ibland. Man har blivit starkare mentalt.