Fagerlund: En seger mot grannen smakar alltid lika bra
Av årets tre möten med vår rödvita granne var kvällens drabbning knappast den allra viktigaste.
Tuffaste, möjligen?
Det återstår att se – men om det går att besegra Danmark en kall, blåsig kväll i Odense, går det definitivt en lummig sommardag i Genève.
Med någon minut kvar av ordinarie tid tryckte Magdalena Eriksson till Danmarks stora stjärna, Pernille Harder, som grimaserade av smärta när hon föll till marken.
Sveriges försvar stod pall på Odense Stadion, bortsett från Harders kvittering från straffpunkten i första halvleken. Men en påstådd hands på Johanna Rytting Kaneryd är inte mycket att göra åt (domaren hade uppenbarligen extra starka glasögon på sig).
I stället zoomades Linda Sembrant och Fridolina Rolfö in efter slutsignal – kvällens målskyttar, vars fullträffar i stort sett var varandras motsatser.
Sembrants mål kom i ett kaotiskt ögonblick, instyrt i nätmaskorna från nära håll.
Rolfös? Ett kraftfullt skott som osade världsklass. I slutändan räknas alla mål lika mycket, liksom en seger mot grannen alltid smakar lika bra.
Inte helt överens
Utan Kosovare Asllani och Rosa Kafaji, valde Gerhardsson att mönstra ett mittfält beståendes av Filippa Angeldahl, Hanna Bennison och Julia Zigiotti Olme.
Det är egentligen inte fel att spela ett så pass funktionellt mittfält, med Angeldahl i Asllani-rollen. Problemet grundar sig snarare i att den svenska anfallslinjen är (liksom kvällens mål) raka motsatsen, och utgörs av spelare vars största styrkor ligger i löpviljan och fart.
Blackstenius är exempelvis en försvarares värsta mardröm när hon löper in bakom motståndarnas backlinje – inte då hon droppar ned djupt för att hämta boll, med en mittback hängandes i ryggen.
Tvärtom jämfört med Angeldahl, vars underbara fötter är ännu mer värdefulla ett hack lägre i planen.
De svenska lagdelarna var inte helt överens om hur anfallen skulle byggas, även om de skapade långt mer än Danmark under första halvleken (elva skott, varav fem på mål, kontra hemmalagets fyra avslut).
Kom ihåg...
Men det dröjde inte många minuter efter pausvilan innan Sverige levererade exakt den typen av uppspel som efterlysts:
Lyftning fram till Blackstenius, som levererade bollen vidare till Rolfö med sin fruktade bössa. 2–1 till Blågult.
Det finns förstås aspekter i spelet att diskutera, och videosekvenser kommer analyseras på flyget till Storbritannien.
Till syvende och sist gjordes jobbet till punkt och pricka, tre poäng är nedpackade i bagaget.
Och, kom ihåg, viktigast av allt:
Om det går att vinna mot Danmark en blåsig, kall fredagskväll i Odense – på en vintersliten plan, dessutom – går det definitivt en lummig kväll i juli i Genève.