AVSLÖJAR: Lämnar Blågult efter 30 år
Näsmark: ”Känner mig klar”
Publicerad 2025-07-14
CHAM. 1995 klev hon in i landslaget. 2025 kliver hon ut.
Efter 30 år som fysioterapeut säger Annica Näsmark, 61, tack och hej och lämnar ett tomrum få kan fylla.
– Hon betyder allt för oss, säger Magdalena Eriksson.
Annica Näsmark gjorde sitt första mästerskap 1995, när VM spelades i Sverige. Nu gör hon, som alltid funntis där som en hjälpande hand, sitt sista.
När Tony Gustavsson tillträder som ny förbundskapten kommer den rutinerade fysioterapeuten inte att finnas kvar i teamet.
– Jag har jobbat med honom i Tyresö, men jag kommer inte att fortsätta. Det är mitt eget beslut. Jag har hållit på i över 30 år, säger hon.
Vad är det som gör att du känner att det är dags nu?
– Det är min jobbsituation, och jag vill vara mer med familjen. Jag har fått tre barnbarn.
Åren med landslaget, med alla samlingar och mästerskap, har inneburit mycket resor – och jobb att ta igen när hon kommer hem.
– Det här är ju det som har styrt vårt liv mycket. Jag har fått vara med om så mycket och känner att det är dags att avsluta nu. Sen, om någon skulle fråga om man kan göra ett inhopp om någon är sjuk – det har jag inga problem med.
Även om de delar på arbetsuppgifterna under samlingarna har Näsmark länge haft det övergripande ansvaret.
– Jag känner mig ganska klar nu. Jag är nöjd.
Fysioterapeuten är en av de som jobbar hårt i det dolda för att Sverige ska nå framgång. Inför det här mästerskapet har mycket handlat om att få Fridolina Rolfö spelklar efter den fotledsskada hon ådrog sig mot Danmark i början av juni.
– Hennes engagemang, stöd och expertis har varit avgörande under de här veckorna för att jag ska kunna återhämta mig så snabbt som möjligt, säger Rolfö.
I samband med VM 2023 sågs Näsmark ofta vid Caroline Segers sida, då lagkaptenen kämpade för att ta sig tillbaka efter en häloperation.
– ”Näsan” har betytt allt för mig! Hon har ställt upp i vått och torrt, stöttat, pushat och fått en att tro på att inget är omöjligt, säger Seger och fortsätter:
– Hon är seriös som få, men har lätt till skratt.
Under åren har Näsmark sett många spelare komma och gå. Vissa har hon följt under lång tid. När Kosovare Asllani klev in i F19-landslaget fanns Näsmark redan där.
– Vi känner varandra utantill. Hon är i den gruppen som varit med hela vägen – samma grupp som Marika. Vi är så nära varandra. En fantastisk fysioterapeut och person. Hon är ett riktigt energiknippe, säger Asllani.
Lagkaptenen har svårt att sätta ord på det tomrum Näsmark kommer att lämna efter sig.
– Jag vet inte... Jag har inte varit med om något annat. Åker man till landslaget, så är Näsan där. Utan henne känns det konstigt.
Magdalena Eriksson, en av de nio spelarna i EM-truppen som var födda när Näsmark gjorde sitt första mästerskap, är imponerad.
– Hon ska vara så himla stolt över det hon har gjort för oss. Hon är den typen av person man ser som en extra mamma. Hon säger till om man inte gör saker tillräckligt bra, som att ta upp en väska och hjälpa till. Hon har koll på oss.
På 30 år har det blivit mängder av mästerskap, medaljer – och ännu fler minnen. Vad har varit störst?
– Jag måste nog säga att den största upplevelsen var nog ändå när vi var i Rio. När vi tog silvermedaljen, och med matcherna som gick till straffar... Det är en sån grej som sitter. Det glömmer man aldrig, säger Näsmark.
Men än är det inte över, kanske blir det en sista medalj i bagaget. På torsdag spelar Sverige kvartsfinal mot England.
