RYDÉN: Vi älskar en bergochdalbana
Den damallsvenska premiären är ett lika säkert vårtecken som aprilvädret.
Och numera är de dessutom lika oförutsägbara.
Men visst älskar vi en riktigt bra bergochdalbana?
Solen skiner över vårt avlånga land och våren har börjat glänta på dörren. Det finns hopp om ljusare tider. Knopparna är på bristningsgränsen. Snart grönskar det runt konstgräsplaner från norr till söder.
Sen vi sågs sist, i ett mörk och kallt november, har stjärnor flyttat. De har gått sönder.
Det är den där tiden på året när allt börjar på nytt, när det pirrar och spritter i kroppen. En tid för nyförälskelse.
Så vilka kommer trollbinda oss i år?
För två år sedan var ett fartfyllt Linköping det laget som imponerade mest. I fjol mesta mästarinnornas Rosengård fenomenala säsong.
Men vilka kommer ta oss med storm i år? Vilka brakar in i den här serien lika burdust som ett snöfall i april?
Aldrig förr har det känts så ovisst. Aldrig förr har jag stått här med så mycket frågetecken inför en säsongspremiär.
Kristianstad målar upp sig själv som en utmanare till guldet, trots att de tappade Hlin Eiriksdottir till Leicester på det engelska fönstrets sista dag. Vad har de egentligen kokat ihop där nere under försäsongen som gör dem så självsäkra? Kommer Beata Olsson, Remy Siemsen, Alice Egnér och Tilda Persson verkligen kunna ersätta Eiriksdottirs målproduktion?
Tungt ansvar på talangen
Vad är Piteå utan Stellan Carlsson? Vad är IFK Norrköping med densamme?
Har Linköping återhämtat sig från fjolårets ras och den ekonomiska turbulensen? Hur mycket rock’n’roll orkar Växjö med? Har Djurgården hittat balansen i laget efter de tunga anfallsvärvningarna i somras? Hur ska BP och AIK hitta stabil mark under fötterna? Är Vittsjö inne på sista kapitlet av sin imponerande allsvenska resa?
Ett som är säkert är att Häcken målas upp som storfavorit. De som har slutat tvåa ända sen de svidade om från Kopparbergs/Göteborg helsvarta till det gulsvartrandiga på Hisingen.
Samtidigt finns det enorma frågetecken kring Hisingsklubben. Hur stora problem kommer Anna Anvegårds knä ställa till? Det som krånglat under hösten och hållit henne borta under försäsongen. Hur svajigt är det på mittbackspositionen efter att både Josefine Rybrink och Elma Juntilla Nelhage lämnat i vintras och Aivi Luik skadat foten? När är Elin Rubensson redo för 90 minuter? Hur är det med Jennifer Falks ljumske?
Felicia Schröder, 17, har än en gång visat vilken avslutare hon är. Sex mål på tre cupmatcher är imponerande. Men kommer hon kunna hålla den nivån hela säsongen? Det är ett tungt ansvar att lägga på en så ung talang.
Regerande mästarinnorna Rosengård, som stod för en sanslös bedrift i fjol, har fått bygga om. I stort sett hela startelvan har lämnat och sett till gruppspelet i cupen har guldtränaren Joel Kjetselberg något spännande på gång, men det lär inte räcka för att bli Sveriges bästa lag. Det räcker förmodligen inte till att bli bäst i Skåne. Är det ens tillräckligt för att bli bäst i Malmö?
Behöver en ”håll käften-värvning”
För samtidigt som alla räknar med att Alingsås är en av alla de nykomlingar som är uppe och dansar ett år så är de flesta överens om att Malmö FF inte är några vanliga nykomlingar. De himmelsblå har gått raka vägen genom seriesystemet. De har vunnit varje serie sen starten 2020 och genom att bland annat plocka en trio från Piteå (Moa Öhman, Tuva Skoog, Ellen Löfqvist), en målskytt i Sara Kanutte och en utmanande ytter i StinaLisa Johansson har de värvat i hop ett rutinerat damallsvenskt lag. De besitter både en plånbok och en publik som de flesta lagen i den här serien bara kan drömma om. Frågan är hur lång tid det tar för Jonas Valfridsson att få ihop laget. Det råder inga tvivel att de kommer vara med och slåss på den övre halvan. De kommer att utmana om SM-guldet, men inte redan i år. För att göra det behöver de landa en riktig ”håll käften värvning” eller två. För den där riktiga spetsen saknas, men något säger mig att åtminstone ett stort namn presenteras i sommar.
Vilka kan utmana Häcken i år? På pappret finns det egentligen bara ett lag: Hammarby. Stockholmsklubben har gjort den resan som Malmö FF drömmer om och etablerat sig som topplag. Det som talar för Hammarby är kontinuiteten. Efter guldet 2023 lämnade inte bara svenska landslagsspelare som Madelen Janogy och Matilda Vinberg utan även tränaren Pablo Piñones-Arce. Sportchefen Johan Lager siktade in sig på Norge och plockade in talangfulla spelare som Julie Blakstad, Anna Jösendal och Emilie Joramo. När de sen fick in Cathinka Tandberg från Linköping under sommaren blev de så svårstoppade att inte ens Rosengård lyckades.
Alla de här spelarna finns kvar, även om de dragits med skadeproblem under försäsongen. De har dessutom en Ellen Wangerheim som gjort sju mål på tre matcher i svenska cupen. Att välja vem som ska spela som nummer nio är ett lyxproblem för Martin Sjögren.
Det här kommer bli en åktur
Hammarby borde därför vara stora favoriter, men det är de inte. För hur ska Hammarby lyckas behålla båda Tandberg och Wangerheim om de spottar in mål under våren? Hur länge kan de hålla kvar Emilie Joramo?
Det där förrädiska sommarfönstret gör damallsvenskan oförutsägbar. För ju mer det satsas runtom i Europa, desto fler tunga övergångar ser vi mitt under säsongen. I fjol lämnade både Anna Sandberg och Rosa Kafaji Häcken, Sofie Bredgaard Rosengård och Julia Roddar Hammarby.
Och det är inte bara lagen högst upp som tappar. Linköping sålde av den stjärnglans som fanns kvar efter Jeglertz-eran. IFK Norrköping tappade sin kapten My Cato till en nykomling i Women’s Super League.
Det är bara att vänja sig vid att damallsvenskan numera är en utvecklingsliga där vi får se stjärnor tändas.
Men det är också en serie som är omöjlig att förutspå, även om jag känner mig tämligen säker på att det handlar om Häcken och Hammarby när det gäller titelracet. Alla utom Kristianstad, som tror på sig själva, verkar hålla med.
Det är en liga det svänger om. För i år kommer fler lag att ställa till det för varandra. På det papper där jag skrev ner mitt tabelltips efter den första omgången i svenska cupen är det nu fler pilar än lag. Det finns klubbar som pendlat mellan fjärde och tionde plats. Det ser mer ut som en berg- och dalbana än en tabell.
Så ge mig aprilväder, sparka i gång matcherna och spänn fast säkerhetsbältet.
För det här kommer bli en åktur.
Och trots allt vinner Häcken till slut, de har ändå Liseberg.
