Fagerlund: Den tiden är förbi för Sverige
Tiden är förbi då Italien – och många andra landslag – enkelt kunde viftas undan.
Sverige behövde en frispark i världsklass, en iskall straff på tilläggstid.
Och allt började med en 35-årig veteran.
-betyg på svenska spelarna: ”Som att hon gömde sig...”
Att Kosovare Asllani dök upp på förra landslagssamlingen i början av februari förvånade nästan henne själv.
Det är ofta ett bandage eller linda täcker diverse kroppsdelar, och omplåstringarna har inte blivit färre med tiden. Likaså i Wales, då en mörbultad Asllani hoppade in med halvtimmen kvar i 1–1-mötet.
För snart två år sedan trollband 35-åringen publiken under VM, och var en av mästerskapets mest framstående spelare.
Efter flytten till London City Lionesses i engelska andradivisionen har det funnits ett försiktigt frågetecken kring så väl hennes fysiska status som högstanivå. Det fanns åtminstone saker att bevisa.
Med handen gömd i ett gigantiskt bandage stack veteranen ut mot Italien, inte enbart på grund av den efterlängtade kvitteringen efter halvtid.
När Asllani därefter tog plats på bänken fick hon se sina lagkamrater bjuda på ett makalöst frisparksmål (signerat Filippa Angeldahl), Italien vräka sig fram i offensiv box, för att till sist se Fridolina Rolfö skjuta in 3–2 från straffpunkten.
För en gångs skull i denna Nations League-turnering var det Sverige som fick straffarna med sig – och all hjälp behövs i en tid där Europas tidigare underskattade landslag blir allt mer konkurrenskraftiga.
Hon kan bli en av de största
På Strawberrys numera frodiga gräs skulle Sverige kliva ut och slipa på mästerskapsformen... för att i stället släppa in ett baklängesmål efter 21 sekunder.
Försvaret gav Emma Severini utrymme att dra in det chockartade öppningsmålet, med inspelet från vänster.
Underskattning från hemmalaget?
Det var antagligen mest ett kortvarigt ögonblick av tappat fokus. Noterbart är dock att Italien är ett långt skickligare landslag nu jämfört med sommaren 2023 på Nya Zeeland.
Under förbundskapten Andrea Socin är Le Azzurre mycket bättre organiserat, och ligger oftare rätt i position – vilket är precis vad som förväntas av ett italienskt lag, om man får lov att vara lite klyschig.
Med undantag för Bayerns Arianna Caruso bestod hela Italiens startelva av spelare från den inhemska ligan, på gott och ont.
Sett till Champions League-slutspelet har Serie A femminile fortfarande en bit kvar till toppen, men det råder ingen brist på kvalitet i det individuella.
Ta bara Romas Manuela Giugliano, en exceptionellt begåvad mittfältare, som sannolikt hade varit ett av EM:s allra största affischnamn om hon spelat i en klubb som Barcelona, Lyon eller Chelsea.
Där är Blackstenius enastående
Sverige saknar å sin sida inte spelare från de största ligorna.
Däremot lyste sista passningen med sin frånvaro stora delar av första halvleken, och i andra lägen lyckades inte bollen borra sig igenom försvarsmuren.
Stina Blackstenius var en av de som drog ett avslut över ribban ur en utmärkt position i straffområdet. Det är många som beklagar sig över anfallarens bommade chanser, och hon hade förmodligen haft ett långt större självförtroende om åtminstone någon boll slunkit in.
Men – jag säger det igen, för det verkar behövas – Blackstenius rörelsemönster och djupledslöpningar är enastående.
Vilket inte minst visade sig när hon ordnade en straff i mitten av andra halvleken, kort efter Asllanis intryckta kvitteringsmål.
Kommer vara vansinnig
Kanske lyckades inte Filippa Angeldahl stänga ute de italienska psykningarna vid straffpunkten.
Hur som helst kastade sig målvakten Laura Giuliani åt rätt håll, och revanscherade sig därmed efter touchen på Blackstenius.
Den som undrade om Angeldahl hade tappat sin magi behövde dock inte vara orolig, även om Soncin rimligtvis borde vara vansinnig över murens taffliga agerande när den där omtalade frisparken dundrades in.
Angeldahl blir en av de allra viktigaste spelarna i sommar, den som kan göra väldigt mycket av ytterst lite.
Dessutom är Asllani, att döma av dagens prestation, långt ifrån klar i den svenska tröjan. Men vid det här laget borde vi förstås veta bättre än att tvivla på kaptenen.