Cato om otroliga året: ”Jag fattade ingenting”
Publicerad 2025-01-01
My Cato, 22, kan summera 2024 som året då hennes IFK Norrköping för första gången besegrade Linköping i ett östgötaderby, kallelsen till A-landslaget kom och ett proffskontrakt med Crystal Palace skrevs på.
Faktum är att hon är den svenska som fått mest speltid i den engelska högstaligan under hösten.
– Det är absolut ingenting jag hade väntat mig för ett år sen, säger Cato.
Det var i somras som nyheten kom. IFK Norrköpings lagkapten My Cato var klar för Crystal Palace, nykomlingen i den engelska högstaligan Women’s Super League.
– Någonstans var det väl något som hade växt inom mig, att jag ville ta nästa steg och kände mig redo för det det.
Det fanns intresse från flera klubbar utomlands, men det som lockade med Crystal Palace var sättet de såg henne som fotbollsspelare. De såg hennes position som en lite mer offensivt balanserad mittfältare.
– När de förklarade att de spelar med två tior som har ganska fria roller och kan gå ner och möta så var det verkligen det som lockade.
Men trots att hon kände sig redo att ta det här steget var det ett tufft beslut att riva upp rötterna och flytta.
– Det är klart det är en stor förändring för mig att flytta från just Norrköping där jag hade familj och vänner och allting nära. Det är klubben i mitt hjärta. Det blir en helt ny värld där borta.
Bästa veckan i livet
När IFK Norrköping kommer på tal är det med värme i rösten som den forna lagkaptenen pratar om klubben. Hon följer både damerna och herrarna så mycket det går och är imponerad över det som damlaget åstadkommit.
Att de redan nu skulle vara bättre än östgötakonkurrenten Linköping såg hon inte komma. Hon fick frågan på upptaktsträffen i våras.
– Det trodde jag absolut inte när jag stod där, men samtidigt har vi i Norrköping gjort det otroligt bra i år.
När Cato ska välja en av de absoluta höjdpunkterna det här året är segern i östgötaderbyt högt där uppe. Att det var samma vecka som hon blev kallad till A-landslaget gjorde inte det sämre.
– Jag hade sagt innan att vinner vi nu mot Linköping så kommer det nog vara min bästa vecka i livet.
Den både började och slutade med eufori. My Cato befann sig på arenan när hon plötsligt hörde hur det började bankas och skrikas i korridoren.
– Jag fattade ingenting. Jag tänkte: Vad håller folk på med?
När hon klev in i spelarloungen klarnade det. För då möttes hon av sången ”Cato till landslaget”.
– Jag var chockad. Trodde inte riktigt att den skulle komma just vid den tidpunkten.
”Armbågen böjde sig åt fel håll”
Trots att hon blivit kallad ytterligare två gånger har hon ännu inte fått debutera i landslaget. I Nations League-matcherna mot Irland den där första samlingen blev hon kvar på bänken.
I Frankrike åkte hon på en olycklig smäll på träningen och fick lämna med armen i mitella och ett skadat ligament i armbågen.
– Ena armbågen böjde sig åt fel håll, så jag kände direkt att det var något fel. Samtidigt så är jag inte den som ger upp i första hand så jag fortsatte att springa runt och försöka koncentrera mig på ”possessionspelet”.
Nu senast valde hon själv att lämna samlingen för att få speltid med U23-landslaget mot England i stället. Det var landslagsledningen som gav henne valet att antingen åka dit eller vara kvar och träna med A-landslaget men med största sannolikhet hamna på läktaren när det var dags för match.
– Jag försökte tänka både kortsiktigt och långsiktigt. Jag kände att jag inte hade spelat match på ungefär två veckor. Jag kände att jag kanske ville ha en match innan ligan drog igång igen efter landslagsuppehållet.
Hade det varit ett annat motstånd hade hon tagit ett annat beslut, men där och då kändes det rätt att åka i väg och spela.
– Jag vet inte hur många gånger jag ändrade mitt beslut. Det var otroligt tufft att ta ett sådant beslut själv, men jag gjorde det som kändes bäst för mig just då och jag fick ju valmöjligheten så det borde inte kunna vara fel.
13 svenskor i WSL
My Cato är en i raden av svenskor som gjort flytten över till Women’s Super League. I somras gick även Anna Sandberg till Manchester United, Cornelia Kapocs till Liverpool och Rosa Kafaji till Arsenal.
Sammanlagt är det nu hela 13 svenskar i den engelska högstaligan. Johanna Rytting Kaneryd, Chelsea, är den som varit den starkast lysande stjärnan, men på en punkt får hon se sig slagen av My Cato. 22-åringen är, med sina 798 minuter, den som spelat flest minuter i ligan så här långt.
– Det är klart det har varit otroligt kul att få förtroendet och få spela direkt. Det var kanske ingenting jag förväntade mig när jag flyttade hit, med tanke på att det är ett väldigt stort steg.
I England är tempot högre, matcherna är tuffare. I mitten på november kom också det första målet och det var efterlängtat.
– Samtidigt har jag kommit in bra i laget och trivs bra här. Det har gjort att jag har kunnat släppa ner axlarna och verkligen vågat göra min grej där ute, säger hon och fortsätter:
– Det är någonting vi har jobbat på mycket och jag har fått höra att ”My, nu får du snart göra mål”, så det var skönt när det äntligen släppte och jag fick göra mitt första.
Började du känna lite press?
– Nej, ingen press. De är inte såna som pressar, men det kan komma lite små pikar ibland.
Drömmer om EM
Crystal Palace ligger sist i tabellen, en poäng bakom Leicester. En viktig poäng, med tanke på att det bara är ett lag som åker ur WSL.
– Det är klart det är tufft att förlora så mycket matcher. Det är absolut ingenting man vill göra.
Hon poängterar att de är nykomlingar och att det är ett i stort sett helt nytt lag som värvats ihop under sommaren, så det är naturligt att det tar lite tid att få allt att stämma.
– Samtidigt tycker jag att vi har ett väldigt bra driv i gruppen, coacherna är väldigt bra på ledarskapet så det känns som vi hela tiden fortsätter tro på det och tar kliv. Det gäller att vi börjar ta de poäng vi behöver ta nu nästa år.
Nu när vi lägger 2024 till handlingarna, vad drömmer du om 2025?
– Jag känner att jag vill fortsätta utvecklas här i Crystal Palace, fortsätta ta kliv och verkligen stanna kvar i WSL. Sen så är det ju EM, och det är klart man drömmer om att bli kallad till en mästerskapstrupp.
