Lundkvist vägrar jinxa EM-spel: ”Ta i trä”
Reste från Kalifornien – tränade direkt
Publicerad 2025-06-24
ÅHUS. Peppar peppar, ta i trä.
Hanna Lundkvist, 22, har blivit ännu mer vidskeplig efter mardrömmen för två år sedan.
Efter ett stökigt dygn är hon på plats med landslaget – men hon vågor inte ta ut någon mästerskapsdebut i förskott.
Det har varit ett långt dygn för Hanna Lundkvist.
04.00 i måndags, svensk tid, spelade hon match för klubblaget San Diego Wave. Lite mer än ett dygn senare var hon på svensk mark.
– Det var första bästa flyg hit. En lång resa, men nu är jag här, säger Lundkvist.
Rest i ett dygn
Den svenska högerbacken har varit piggare i sitt liv. Inte så konstigt, bara att höra resrutten gör att man kväver en gäspning.
– Jag flög till Minneapolis först och det var typ fyra timmar. Sen till Amsterdam och det var väl typ sju timmar. Sen blev det vidare till Köpenhamn och det tog väl en och en halv timme, säger hon.
Hon landade på Kastrup vid 09.00 och då var det bara att hämta ut bagaget, hoppa in i en taxi och åka i cirka en och en halv timme till Åhus.
Det var ju träning 11.30. Men i tid var hon och hon hälsades välkommen av ett rejält kramkalas med lagkamraterna.
”Ta i trä”
För Lundkvist betyder det mycket att vara på plats i Åhus inför EM. Det märks både på hennes kroppsspråk och sätter hon pratar på. Flera gånger under intervjun knackar hon i bordet och säger ”ta i trä”.
Det finns en anledning till det.
I VM-genrepet på Nya Zeeland skadade hon fotleden och i stället för att spela på den största landslagsscenen fick hon halta runt på kryckor för att sedan flyga hem.
Två år efter mardrömmen på andra sidan jorden hoppas hon kunna göra mästerskapsdebut på riktigt.
– Ta i trä, säger hon och fortsätter:
– Men det är lite samma känslor som jag hade för två år sedan. Jag kommer inte ta ut något förskott, men det är väldigt kul.
Hon berättar att det var oerhört tufft i Nya Zeeland.
– Det är svårt att förklara när ett mästerskap är bland det största man kan göra som fotbollsspelare. Och det var något jag hade drömt om hur länge som helst.
Hon fortsätter:
– Det var såklart supertufft. Men ända sedan jag skadade mig så har jag egentligen känt att det är inget som ska stoppa mig för att ta mig till nästa mästerskap.
Nu när du är här och EM är nära, tänker du något på det som hände för två år sedan?
Hon skruvar lite på sig innan hon svarar:
– Jo ... jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gjorde det. Att prata om det känns lite läskigt. Det är såklart något som sitter i huvudet, men jag gör allt jag kan fysiskt och förbereder mig på bästa sätt för att förhindra sådant och komma i så bra form som möjligt. Det finns lite i bakhuvudet, men jag försöker att inte tänka på det.
”Väntat ett bra tag”
Hon har tidigare sagt att EM är något hon tänker på i princip hela tiden. På frågan om vad hon ser mest fram emot svarar hon:
– Bara att få gå ut på planen i ett mästerskap i en svensk landslagströja. Som sagt, det är något som jag har drömt om oerhört mycket och väntat på ett bra tag. Så det är väl främst det, att få göra min efterlängtade debut.
Hon knackar några gånger i bordet och avslutar:
– Ta i trä.
