Fem punkter: Brommapojkarna–Djurgården
Publicerad 2025-05-29
Per Bohmans fem punkter från Brommapojkarna–Djurgården på Grimsta IP.
1. Skåne var viktigare än Grimsta
Det spelades en helt avgörande match för Djurgården den här solkyssta Kristi himmelsfärdsdagen.
I Malmö, mellan MFF och Häcken – där en eventuell seger för skåningarna hade sidoeffekten att Blåränderna skulle få kvala till Europa Conference League.
Så när Brommapojkarna tog avsparken mot Djurgården var många bortasupportrar på Grimsta mest känslomässigt investerade i händelserna nere i Skåne där cupfinalen just hade gått in i förlängning.
2. Rättvist, Tokmac
I väntan på beskedet skulle Djurgården spela fotboll, och de gjorde det till en början bättre än Brommapojkarna. Varje gång Tokmac Nguen var involverad i spelet hände det något. Det gör ju ofta det. Med norrmannen på planen känns allt möjligt, och det är både en välsignelse och förbannelse – eftersom det är lätt att bli besviken på honom när slutprodukten saknas. Tokmac har med all rätt fått skarp kritik för sin bristfälliga poängproduktion och beslutsfattandet på den sista tredjedelen.
Den här kvällen inledde han mycket piggt, kom snabbt till två avslut och tog kloka löpningar. 31-åringen öppnade upp planen och när han spelade fram Tobias Gulliksen till landsmannens första mål för säsongen kändes det rättvist.
3. Djurgården är inte redo för Europa...
I den 32:a minuten föll bilan över Djurgårdens Europadrömmar. Häckens Silas Andersson slog in den avgörande straffen. Det gick nästan att höra ett pys på Grimsta: luften som gick ur hela Blårändernas säsong. Allsvensk toppstrid lär inte bli aktuellt och hela 2025 ser därmed ut att förvandlas till ett viktigt, men ganska ospännande, ombyggnadsår.
Den spontana, första tanken?
Det är helt rimligt att Djurgården inte spelar i Europa den här sommaren. Laget är inte redo för det. Jag tror inte att dagens trupp hade mäktat med den utmaningen – åtminstone inte efter ett kval – vilket förstås känns märkligt att skriva med tanke på att många av samma spelare tog klubben till semifinal i Conference League. Men med tanke på att två av lagets bästa namn – Tobias Gulliksen och Keita Kosugi (kanske även Tokmac Nguen) – ser ut att lämna i sommar så är laget alldeles för tunt och ofärdigt. Visst har Djurgården en pengabinge att dyka ner i. Det finns självklart kapital för att på kort sikt rusta truppen med två, tre, kanske till och med fyra spetsspelare, men då hade det knappast varit ett samspelt lag.
4. ... men bittert att kasta bort en fantastisk position
Andra tanken?
Att det här ändå är extremt bittert för hela Djurgården. Bosse Andersson såg askgrå ut på läktaren när Häckens seger stod klar. Djurgården kastar bort en ovanligt gynnsam position. Stockholmarnas väg genom kvalet hade varit välförtjänt behaglig – på gränsen till ”enkel”, om man nu får uttrycka sig så om de där sammanhangen – tack vare alla poäng klubben spelat in i Europa de senaste åren. Även ett kraftigt försvagat Djurgården hade kunnat stappla sig igenom det där kvalet.
Djurgården har vant sig vid spel ute på kontinenten, men nu är risken stor att Blåränderna blir utan de där äventyren – inte bara ett år, utan två. Det är osannolikt (men förstås inte omöjligt) att klubben kämpar sig upp till Europaplats i allsvenskan. Därmed hänger allt på cupen nästa år, och dit tar man sig inte till final på beställning. Det har många toppklubbar fått erfara de senaste åren.
5. Mer ovärdigt än passionerat
Under matchen hade jag lite svårt att koncentrera mig på spelet. Tankarna kretsade mest kring cupfinalen och dess följder för Europaspelet. Jag blev bryskt påmind om att varje allsvensk match faktiskt betyder något av en man som satt och gapade på pressläktaren. Djurgårdens assisterande tränare Christer Mattiasson var avstängd men det stoppade inte den hetlevrade mannen från att försöka påverka fotbollsmatchen.
”Al-Hakim – kom igen nu. För fan… vakna där nere!” gormade Mattiasson mot fjärdedomaren i mitten av den andra halvleken. Han vrålade ut direktiv, peppade spelare och försökte ensam skrika tillbaka Djurgården in i matchen igen.
För hemmalaget hade tydligt kommandot efter paus.
”Han tar ju bollen, din sopa”, fortsatte Mattiasson med sitt charmiga manér när BP fick en frispark i 82:a minuten. Det kan vara en hårfin gräns mellan att vara passionerad och att uppträda ovärdigt, och jag tycker nog att Mattiasson passerade den. Nabil Bahoui fick huvudet på det efterföljande inspelet men Filip Manojlovic stod för matchens prestation när han fick fingrarna på bollen.
Det räddade tre poäng åt Djurgården.