Fagerlund: Bradley visade att Liverpools framtid är ljus
Om någon känner oro inför Liverpools framtid?
Ta en titt på matchens lirare mot Chelsea, Conor Bradley.
För den som undrar om Liverpools framtid är ljus var det bara att studera högerbacken under onsdagskvällen.
20-årige Conor Bradley har stått på tillväxt i akademin sedan 2019. Det var han som var anledningen till att klubben valde att släppa Neco Williams till Nottingham Forest, trots att det innebar brist på en rak ersättare till Trent Alexander-Arnold.
Någon gång, inom en snar framtid, förväntades nordirländaren träda fram och fylla eventuella tomrum.
Nu har den dagen sannerligen kommit. Efter denna imponerande prestation har Conor Bradley definitivt redan erövrat supportrarnas hjärtan, hintat om vad som väntar klubben härnäst.
Vid ställning 3–0 till Liverpool klev han av till ljudet av en hängiven följarskara, rakt in i avgående Jürgen Klopps varma famn.
Kan ge tips till Darwin
Målet som Bradley drog in efter 39 spelade minuter kom, naturligtvis, från högerkanten, men påminde mer om en anfallares avslut snarare än en försvarare.
Kanske kan han ge tips och råd till lagkamraten Darwin Nuñez, vars otur i de avgörande lägena kulminerade i en missad straffspark (och totalt fyra ribb- och stolpträffar matchen igenom, nytt rekord i Premier League).
Jürgen Klopp stod då med ryggen till, möjligtvis en smula nervös för uruguayanens skull, vilket visade sig vara befogat.
Det gjorde dock inte så mycket precis då – Liverpool var totalt överlägset under första halvleken. Presspelet satt som en smäck, det var knappt att bortalaget fick låna bollen.
På mittfältet hade 23-årige Curtis Jones, en konstant att räkna med numera, oändligt med ytor att exploatera.
Gatlopp i Gladiatorerna
Att Enzo Fernandez lyckades dra i väg ett skott på tilläggstid snyggade till Chelseas bedrövliga siffror innan halvtid, från ett förväntat målsnitt på sanslösa 0,00 till... 0,02.
På Anfields läktare satt John Terry och undrade varför Diogo Jota gavs tillåtelse att – likt utmanaren i Gladiatorernas gatloppet – trycka sig emellan Chelseas mittbackspar och involveras i sitt åttonde mål på lika många matcher.
Chelsea må ha rasat över att Conor Gallagher inte fick en straff med sig när Virgil van Dijk stoppade honom med sitt knä (domare Paul Tierney stod väl positionerad och verkade säker på sin sak, trots sin ökända vendetta med Klopp).
Totalt sett var Liverpool starkare, skickligare och betydligt mer på hugget.
Liten ljusglimt
En pressad Mauricio Pochettino valde att göra ett trippelbyte direkt i andra halvlek, vilket förbättrade vissa aspekter i spelet.
Inhopparen Mykhaylo Mudryk – som debuterade på denna arena i ett iskallt 0–0-möte förra året – borde ha haft siktet bättre inställt när han lyfte ett inspel högt över ribban.
En liten ljusglimt var Christopher Nkunkus reducering, där anfallaren visade prov på fina fötter. Därefter fick inte heller han en straffspark med sig, vilket underströk Chelseas mörker på det stora hela.
Straffar eller inte, bortalagets defensiv höll inte måttet och anfallet var fortfarande mil ifrån lika produktivt som Liverpools.
Att Luis Diaz fastställde slutresultatet till 4–1 var mycket tack vare Darwin Nuñez superba förarbete. Den sistnämnde levererade verkligen på alla fronter i spelet, förutom mål då. Men någon gång måste det väl ändå lossna helt?
När slutsignalen ljöd gick Conor Bradley tillbaka ut på gräset för att känna publikens kärlek igen.
En bit ifrån honom vandrade en Liverpool-talang från en svunnen tid, Raheem Sterling, med hängande huvud mot utgången. Två spelare ur olika generationer, med helt olika känslor i sina kroppar efter en kväll som denna.
