Curre kan inte gå längre: ”Värre och värre”
Publicerad 2025-05-16
Curre Lindström kan knappt röra sig, synen försvinner och han blir sittande stilla hemma.
När det är ishockey-VM i Stockholm och finska guldlaget från 1995 är på besök lyser livet upp.
– Det var ett av de största ögonblicken jag har upplevt att få träffa alla igen, säger tränarlegendaren.
Finland vann sitt första efterlängtade VM-guld i ishockey 1995 när de slog Tre Kronor i finalen i Globen i Stockholm.
Det är det östra grannlandets motsvarighet till det svenska VM-bronset i fotboll 1994 i USA.
Spelarna har samma status, Globen och Stockholm kommer för alltid att vara en speciell plats för dem och dåvarande förbundskaptenen Curre Lindström från Sverige är en finsk nationalhjälte.
”Kunde inte sluta skaka”
Den här veckan har de återupplevt minnen tillsammans i Sverige, med middagar på Grodan, Grill och Globen samt bland annat sett Tre Kronor–Finland på VM.
Det finska ishockeyförbundet har bjudit hela laget på flyg till Stockholm och boende på hotell.
– Jag har aldrig varit med om maken. Jag kom in där på Grodan, 60–70 personer hade de bjudit in och 21 av 23 spelare var där. Jag satt vid ett bord tillsammans med Ville Peltonen, Saku Koivu, Hannu Virta, Esa Keskinen och Raimo Helminen. När jag kom in ställde sig alla 60 personerna upp och applåderade. Alla kom fram och tog i hand. Jag blev tårögd och kunde inte sluta skaka i kroppen sedan. Jag har aldrig upplevt något liknande. Med tanke på där jag hamnat och inte kan vara med på någonting, det är värdelöst. Jag kunde inte sova sedan, jag bara låg i sängen och tankarna snurrade av allt. Några av dem hade jag inte träffat på 30 år, säger Curre Lindström.
Tackade nej till svenskarna
Till VM-premiären Tre Kronor–Slovakien hade han blivit inbjuden av Svenska Ishockeyförbundet.
– Det är första gången jag har upplevt att bli inbjuden av svenska förbundet, det var alla förbundskaptener som har varit i de olika ishockeylandslagen genom åren. Curre Lundmark, Ankan Parmström och Hardy Nilsson skulle dit. Jag tyckte att det skulle vara jäkligt kul att träffa alla, men de kunde inte hjälpa till med skjuts och ta hand om mig i rullstol. Jag var tvungen att tacka nej när ingen kunde hjälpa till, säger Curre Lindström.
Finska förbundet hade fixat taxi till lunchen, till Globen och hem, mötte med rullstol samt assistans som skjutsade runt honom hela dagen.
– Det är finländarna det. Jag jobbade i Finland i fem år. Efter det har vi haft tvåårsjubiluem, treårsjubileum, tioårsjubileum och 20-årsjubileum då de bjöd på allt till Tallinn. När jag slutade fick jag en dyr resa till Nagano och jag fick ett guldarmband och en guldring. Till Svenska Ishockeyförbundet fick jag betala en avgift för att jag sa upp kontraktet. Jag vill egentligen inte säga något negativt om svenskarna och jag har förståelse för dem, jag vill bara förklara hur positivt finländarna ser på det och hur mycket det här laget betyder för dem. Varför är det aldrig något med vårt guldlag 1987 som också var historiskt för Sverige på sitt sätt?, säger Curre Lindström.
”Ska krypa genom fönstret”
Stockholmaren med sitt stora hjärta i Hammarby har hunnit bli 84 år gammal.
Han är klar i huvudet, minns alla detaljer, pratar med samma entusiasm som alltid, är pigg och vill hela tiden påtala att det inte är synd om honom.
I stället säger han att de besvär som han lider av är sådant som kommer med åldern och handlar om ålderskrämpor.
– Alla säger ”vad fan, du kan inte vara 84 år”. Alla är som de är. Jag är tacksam för att vara med. Jag har yngre polare som är äldre än mig, om du förstår vad jag menar. Mitt livsmotto är att jag ska krypa genom fönstret när jag är hundra bast, säger Curre Lindström.
Det var 2021 som han fick diagnosen på den obotliga nervsjukdomen polyneuropati och som har förändrat livet.
– Det blir sämre och sämre. Jag sitter still hemma hela dagarna, med stöd och hjälp kan jag ta mig till bilen för att åka till affären. Medan tjejen är inne och handlar sitter jag kvar i bilen eftersom jag inte klarar att gå längre. När jag står upp vinglar jag bara, jag får hålla mig i väggar och det jag kommer åt. Jag har svårt att resa mig upp och vinglar mig fram. Jag har kryckor som hjälper för att stödja mig och jag ska snart få en egen rullstol. Balansen är borta. Den här sjukdomen gör att nerverna dör i benen och fingrarna. När de dör tappar man hela muskelfunktionen. En läkare förklarade att sjukdomen är en släkting med Parkinsons sjukdom, ALS och epilepsi, säger Curre Lindström.
”Svårt skriva mitt namn”
Sedan 16 år tillbaka har han hus i thailändska Hua Hin där han är fem till sju månader om året.
– Läkarna har intygat att den muskulaturen som finns kvar är beroende av varmt klimat, det är därför jag har köpt hus i Thailand. Jag sitter på min altan i Thailand i åtta-nio timmar om dagen. Jag sitter bara. Jag försöker ta mig till poolen, men jag har varit lite slö också. För det är bökigt. Jag blir mest sittande tyvärr och kommer inte ut, säger Curre Lindström.
Sambon Wannarot sedan 16 år tillbaka är den som hjälper honom dagligen, ”utan tjejen går det inte” säger han.
Det finns hela tiden många stora och små problem i vardagen när han lever med sjukdomen.
– Att äta med kniv och gaffel är svårt. Det blir bara klantigt och kladdigt. De ramlar ur fingrarna. Det går inte att skära och hålla i. Det går inte att ha vett och etikett på allting. Det var lite jobbigt när jag skulle äta med det finländska laget. Jag kan inte skriva längre heller. Jag var känd för att texta väldigt fint tidigare. Nu skriver jag sämre än en apa. Jag har svårt att skriva mitt namn på blanketter och sådant där, säger Curre Lindström.
Ser bara konturerna
Lägg därtill att han håller på att förlora synen på det ögat han tidigare sett bra med.
– En naturligt ögonlins hamnade snett och grön starr har förstört synnerven. Jag har 10-15 procent syn kvar på ögat. Jag ser inte vem du är med det ögat, men jag ser konturerna. Jag kan se ishockeymatcher på tv och i Globen, men jag kan inte se filmer då jag inte kan läsa textremsan. På datorn och telefonen kan jag förstora texten, säger Curre Lindström.
Det var tänkt att han skulle gå på Tre Kronor–Lettland och Tre Kronor– Frankrike den här veckan, men det har blivit för jobbigt och svårt.
Planen är fortfarande att ta sig till Globen för Kanada–Finland och Tre Kronor–Kanada i början av nästa vecka.
– Tre Kronor har 19 NHL-spelare, men Kanada har bara NHL-spelare. Tre Kronor är ändå bra, utan tvekan är de en av kandidaterna. De har ett bra lag alltså, jag gillar många spelare. Jonas Brodin har i mina ögon varit väldigt bra. Målvakterna är inte topp i världen, men de är väldigt duktiga allihop. Jag gillar Leo Carlsson, med tanke på vad han är på väg att bli framåt. Lucas Raymond är en väldigt härlig lirare. Mika Zibanejad är en annan spelare som är lätt att gilla. Totalt sett har de ett ruggigt bra lag. Det är bra killar runt omkring också. Att det är mer folk runt om än spelare i laget är något som har blivit med åren, det ifrågasätter jag i alla fall. Tydligen är det bra, säger Curre Lindström.
Hyllar svenska lagbygget
Enligt honom finns det också förbättringspotential och spelare som det går att få ut mer av.
– Filip Forsberg har ju inte lyckats göra några mål ännu. Det är lite förvånansvärt. VM är en sorts hockey och NHL är en annan sorts hockey. Där är det mer fram och tillbaka och svårt att göra någonting. De stora stjärnorna är de som verkligen märks där. Filip Forsberg har gjort många mål där, det kanske beror på något speciellt med omgivningen, säger Curre Lindström.
Vad är din uppfattning av Sam Hallam som förbundskapten för Tre Kronor då?
– Jag träffade honom för första gången i Tammerfors för ett par år sedan, en väldigt sympatisk kille. Jag tycker att han är sansad och lugn i båset, men ändå inte passiv. Jag tycker att han har gjort ett bra jobb så här långt, det finns inget jag tycker man kan klaga på. Jag tycker att han har haft lite tankar när han har byggt laget, han försöker bygga ett rollag.
Hemma i Sverige har han en etagelägenhet med stor balkong i Tyresö.
Nu kollar han på att sälja den till något mindre och där det inte är trappor.
– Jag tvingas flytta till något som blir lättare för mig att hantera. Jag kan bo i Nyköping, Norrtälje eller var som helst. Bara jag kan sitta och njuta av väder och vind, för det är vad jag gör och det jag tycker om, säger Curre Lindström.
På väggarna finns minnen från VM-gulden med Finland 1995 och Tre Kronor 1987.
