Krantz besegrade cancern som barn
Publicerad 2025-12-26
JVM betyder mycket för Loke Krantz, 18.
Men den viktigaste matchen spelade han redan som åttaåring.
– Och den vann jag, säger han.
Den kraftfulle högerskytten från Enköping är den stora skrällen på forwardssidan i JVM-truppen.
Han har visserligen spelat i både U16- och U17-landslagen. U18-landslaget representerade han aldrig – men nu är han tillbaka i blågult som underårig i U20-landslaget, även kallat Juniorkronorna.
– Jag hamnade i chock, säger Loke Krantz om JVM-uttagningen.
Det var så?
– Ja. Jag blev jättechockad. Jag blir så klart jätteglad över att få ett sådant förtroende, men i augusti var målet absolut inte att spela JVM.
Loke är inne på sitt tredje år på hockeygymnasiet i Linköping och draftades av Seattle Kraken i somras. Målet var i första hand att få träna med LHC:s A-lag, eventuellt spela någon match under säsongen.
SHL-debuten kom borta mot Brynäs den 11 oktober. Därefter har det blivit ytterligare tolv SHL-matcher för Loke som har fått stort förtroende av tränarna och stuckit ut med sitt fysiska och energifyllda spel.
– Jag har känt mig välkommen från första stund. Tack vare det har jag känt mig trygg i mig själv och vågat ta för mig mer. Jag är så tacksam för det.
Drabbades av cancer
För två år sedan såg han JVM-finalen på plats i Göteborg och nu går barndomsdrömmen i uppfyllelse.
Men vägen dit har inte varit rak.
Sommaren 2015, när Loke bara var åtta år gammal, kände han sig trött och orkeslös.
– Mamma och pappa märkte att min energi försvann snabbt, att jag inte orkade någonting.
Föräldrarna upptäckte dessutom blåmärken lite överallt på Lokes kropp, knölar under halsen och under armhålorna.
– De kände att något inte stämde, så vi åkte till läkaren. De sa att jag behövde ta prover, att något är fel, och dagen efter fick vi veta att jag måste åka till sjukhuset i Uppsala.
Loke tystnar och fortsätter:
– Där fick vi provsvaren: att jag hade drabbats av leukemi.
Leukemi är en form av blodcancer. En sjukdom som är extra svår att ta in som barn.
– Just då visste jag inte riktigt vad cancer innebär. Efter beskedet fick jag det förklarat för mig och då blev det jättejobbigt. Då började man fatta. Det var tufft och alla cellgiftsbehandlingar tog hårt på mig.
”Sjukt tacksam”
Loke berättar att han åkte till Uppsala nästan varje vecka för prover, mediciner och kontroller. Hans mamma och pappa hade fullt upp utöver jobb och allt annat i vardagen.
– Jag fick stöd av familjen framför allt, släktingar och kompisar, och även folk i klubben hemma i Enköping.
Kort efter beskedet anordnade Enköpings SK en välgörenhetsmatch till förmån för Barncancerfonden med hashtagen #kämpaloke.
– Det startades insamlingar och det var jättetufft, men jag är sjukt tacksam för all hjälp jag fick.
Loke, som började med hockey i femårsåldern, ville återvända till isen så snabbt som möjligt – men orken satte stopp.
– Jag ville vara i hallen varje dag, jag saknade kompisarna jättemycket. Vi hade precis skapat ett lag tillsammans, och så kom det här. Jag kunde inte spela hockey, det tog lite mer än ett år innan jag kunde spela match igen.
Behandlingen pågick i två och ett halvt år och lättades mot slutet, berättar Loke.
– Hockeyn har betytt jättemycket för mig i livet och det gjorde den även under sjukdomstiden.
”Man ska aldrig ge upp”
Loke minns dagen han friskförklarades.
– Fjärde juni 2018. Efter det åkte vi till Grekland för att fira, med våra bästa kompisar. Vi var där en vecka och hade jättekul tillsammans.
Kan du dra nytta av det du har gått igenom i hockeykarriären?
– Absolut. Jag har lärt mig att man aldrig ska ge upp. Det kommer motgångar som är jättejobbiga, men man kommer att ta sig igenom dem.
De tuffa åren har gett honom perspektiv på både livet och hockeyn. Under ett jobbigt fyspass kan han tänka:
– Vad är det jämfört med det jag har gått igenom? Den största matchen jag har spelat var min sjukdomstid.
Och den vann du.
– Den vann jag. Det är jag sjukt glad för.
TIPPA SHL-PROFETEN: Hur går det i SHL-matcherna? Tippa och utmana vänner December-tävlingen pågår för fullt!