Bjurman: Avancemang inget annat än en bragd
MONTREAL. ”Det är det här man drömmer om”, säger stjärna efter stjärna som landar i Montreal och checkar in för första ”riktiga” internationella hockeyturneringen på nästan ett decennium.
Likadant känner jag: Bara att se världens bästa hockeyspelare träna är en rungande kick.
Men samma träningar påminner om att en infernalisk utmaning väntar Tre Kronor.
Avancemang i Four Nations Faceoff vore inget annat än en bragd.
Redan när NHL för ett år sedan, i samband med All Star-jippot i Toronto, tillkännagav att man planerade en internationell turnering med de bästa av de bästa på isen i februari 2025 föll den kommentaren för första gången:
– Det är det här man drömmer om…
Sedan har de spelare som ska vara med under det spektakulära äventyret upprepat varianter på samma tema gång på gång – och nu när väntan är över och trupperna samlats i det gravt vintriga Montreal lyser förväntan om dem, allihop.
Så är ju ”riktiga” turneringar, med det yttersta elitskiktet involverat, tyvärr sällsynta inom hockeyn – en idrott kluven i två två sinsemellan inkompatibla falanger. Åtskilliga av de yngre förmågor som skrinnar ut i det knivskarpa strålkastarskenet i mäktiga Bell Centre senare i veckan – till exempel William Nylander, Elias Pettersson och Lucas Raymond – har aldrig tidigare deltagit i sammanhang som ens liknar detta.
Att pulsen rusar i de unga bröstkorgarna är alltså inte så konstigt.
Det gör den som sagt även hos mig och mina kollegor.
Nästan surrealistiskt
Under måndagen såg vi alla lagen genomföra de första träningspassen i Montreal Canadiens luxuösa träningshall i förorten Brossard och jösses – att vara vittne när en sådan mängd magnifika hockeyartister under några timmar försöker spela ihop sig känns nästan lite surrealistiskt.
Ja, när Kanada började öva powerplay och radade upp kvintetten Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Sidney Crosby, Sam Reinhart och Cale Makar var det svårt att inte dra efter andan. På samma sätt som jag i ett tidigare liv föreställer mig att jag gjort på rockfestival med Elvis, Stones, Beatles, Dylan och Aretha Franklin – eller Beyonce, Kendrick Lamar och Jamie xx om någon vill vara mer samtida.
Men den uppställningen understryker ju också vad det är för prövning som väntar Tre Kronor kommande vecka.
Ja, Sam Hallam mobiliserar också ett högklassigt manskap som det på samma sätt är jäkligt exalterande att se på den fransk-kanadensiska isen. Och att döma av första träningen väljer förbundskaptenen och hans många medarbetare att formera laget föredömligt aggressivt. ”Vi” har till exempel tre kedjor med extrem offensiv potential.
Skrämmande kapacitet
Motståndet kommer dock vara ohyggligt. Det svåraste som går att tänka sig. Även USA kommer till strid med en uppsättning världsstjärnor med skrämmande kapacitet och Kanada…ja, ta en titt på de där namnen i PP-uppställningen igen.
Alltså:
Det finns anledning att hålla sina förväntningar på en rimlig nivå. Svenskarna är absolut inte favoriter och SKA inte gå till final. Om de ändå gör det är det ingenting mindre än en bragd.
Men det går ändå att sätta visst hopp till att de med hjälp av rätt sorts inställning – ja, den typ av sisu man brukar förknippa med en av de tre motståndarna – välter några berg.
Det är ju ändå det här de drömmer om.
