Hallam: ”Jag gillar att bestämma själv”
Uppdaterad 2026-02-12 | Publicerad 2026-02-11
MILANO. Ett diskbråck blev slutet på spelarkarriären och starten som coach.
En tränarbana som inleddes i division 2-laget Karlskoga HC.
Nu coachar Sam Hallam, 46, Tre Kronors största stjärnor i OS.
– Jag har svårt för auktoriteter och gillar att bestämma själv, säger han.
Vi träffas på läktaren i matcharenan dagen före premiären mot Italien. Bara några minuter tidigare har Sverige tagit samtliga tre medaljer i längdåkningens damsprint. Efter avslutad träning och mängder av frågor i den mixade zonen hann Sam Hallam in i omklädningsrummet där den svenske förbundskaptenen följde dramatiken och jublade över de svenska medaljerna.
Idrottsintresset är stort – och brett.
Det är egentligen bara en sport som han inte längre följer.
– Den internationella fotbollen har jag släppt helt, säger Hallam.
Varför?
– Jag tappade det någonstans med Manchester City och PSG, där falnade intresset. Jag vet inte ens vilka spelare som spelar var längre. Jag följer AIK i allsvenskan, det är vad jag har koll på.
Är det kommersialiseringen du syftar på?
– Ja, jag var Manchester United-supporter tidigare, men jag tappade bara feelingen för det. Det där Qatar-tramset, det attraherar mig inte.
Men OS gillar du?
– OS gillar jag. Och NFL. Jag vill inte låta gnällig nu, men tidigare var det Vinterstudion på SVT och allt var samlat där. Nu är det så utspritt. Vad sänds egentligen var? Det är ingen kritik, det är bara så det ser ut.
Ser du hellre på NFL än NHL?
– Nja… eller jo, i och med att det spelas så få matcher i NFL. Söndag klockan sju: Är det två matcher, då kollar jag NFL live. Är det en spelare jag behöver följa i NHL kan jag kolla på det i efterhand.
Favoritlaget i familjen är Carolina Panthers, efter att sonens idol var quarterbacken Cam Newton och han för ett tiotal år sedan önskade sig en Newton-tröja.
– Så vi är rätt nöjda ändå. Vi har gått från att hålla på det sämsta laget till att hålla på ett slutspelslag.
Ratade Djurgården och Hammarby
När Sam Hallam kom upp i skolåldern landade familjen till slut i Skarpnäck, en förort strax söder om Stockholm. Då hade han hunnit bo i Alvik, Vällingby, värmländska Väse och Fruängen.
Flytten till Väse berodde på att mamma Birgitta skulle läsa till tandhygienist på folkhögskolan i Karlstad. Efter ett tag tröttnade dock Sams pappa, som är engelsman, och flyttade tillbaka till Stockholm.
– Mormor bodde i Fruängen, så pappa tog med mig dit och vi bodde där i ett år, medan mamma gjorde klart sin utbildning.
I Skarpnäck började han spela ishockey med Nordia/Bagarmossen på Kärrtorps uterink. Då hade familjen ingen bil och det fanns ingen tunnelbanestation i Skarpnäck.
– Vi gick från Skarpnäck till Bagis (Bagarmossen) och åkte sedan en hållplats till Kärrtorp. Träning på söndagsmorgnar klockan 8, och vi som sjuåringar gick hemifrån vid 06.30. Uterink, som sagt, så det var friskt.
Några år senare valde Hallam och några kompisar att gå vidare till AIK, där han sedan blev kvar tills han blev senior och senare flyttade till Karlskoga.
Uppväxt strax söder om Stockholm känns det som att både AIK och Djurgården låg nära.
– Min mamma är AIK:are och genom det blev också pappa AIK:are. Jag kommer inte ihåg det, men jag tror inte ens att det var en diskussion att spela i varken Hammarby eller Djurgården. Den diskussionen har aldrig varit aktuell i vår familj.
Fick sms av mamma mitt under matchen
Då är vi inne på mamma Birgitta.
Jag träffade din mamma på en perrong i Alvesta för några år sedan och minns henne som väldigt intresserad av både din tränarkarriär och hockey.
– Mycket intresserad, säger Hallam.
Han börjar sedan berätta en anekdot om när han var på en scoutingresa i NHL. Mamma Birgitta visste inte att sonen var där, men när han sitter på pressläktaren och det har gått tio minuter av Tampa–Vancouver kommer ett sms från mamma:
”Sitter uppe och kollar Tampa–Vancouver. Vilken jäkla match!”
– Då tar jag ett kort från arenan och svarar: ”Jag också.” Hon är bra. Hon skickar förslag på kedjor i OS. Hur jag ska tänka i uttagningar och så där. Hon är engagerad.
Är det bra förslag?
– Ja, så länge Elias (Pettersson) får vara förstecenter är hon nöjd, haha. Nu är hon pensionär och sitter uppe mycket på nätterna och ser NHL-matcher och ger mig scoutingrapporter.
Började träna i division 2
Sam Hallam står inför en av sina höjdpunkter i karriären, som förbundskapten för Tre Kronor i en OS-turnering med alla de bästa spelarna. En tränarkarriär som inleddes redan som 25-åring – och anledningen var en spelarkarriär som tog slut.
Mer precist: ett diskbråck som hade krånglat i två år och till slut sa ryggen stopp.
Själv upplevde Sam Hallam det som en befrielse.
– Dels att slippa ha ont när jag tränade, dels att slippa vara uppbokad och låst från första augusti till typ mars–april.
Den unge backen befann sig då i Karlskoga och tillhörde Bofors. Två veckor efter beslutet att ge upp spelarkarriären kom ett telefonsamtal från BIK Karlskogas dåvarande sportchef Stefan Bengtzén.
Erbjudandet var att ta över stadens andralag, Karlskoga HC, som då höll till i division 2, vilket motsvarar fjärdedivisionen. Motståndet var lag som Åmål, Köping och Hallsberg.
– Det var så jäkla roligt. Att få hålla på med hockey – men få tänka, och slippa träna och allt det där.
De två inledande åren av tränarkarriären tillbringade Hallam i en helt annan miljö än den som väntar i OS.
– Jag har haft nytta av det nu som förbundskapten. Bara för att man är förbundskapten nu tror kanske en del att man bara är här uppe – då har man ingen aning. Jag har varit i division 2. Jag har varit på hockeygympassen på morgonen. Jag har sålt reklamplåtar däremellan. Jag känner mig ganska förankrad i den svenska hockeyrörelsen och det är jag väldigt glad för.
Har svårt för auktoriteter
Ser du någon fördel i din tränargärning i att du inte har varit en framgångsrik spelare?
– Om jag hade fått bestämma själv hade jag gärna varit mycket mer framgångsrik som spelare än jag var. Men jag tror att det att jag tidigt fick sadla om och bli coach gjorde att jag fick se spelet ur ett annat perspektiv. Ibland blir det så att väldigt duktiga spelare har svårt att coacha: ”Hur svårt ska det vara – det är ju bara att göra så här.”
– Vi ser väldigt få tidigare toppspelare som antingen har motivationen att lägga tiden för att bli en bra coach, eller har personligheten för det. Vi är bra på olika saker. Jag saknade tillräckligt ”skalle” och fysik för att bli en toppspelare, men då har jag andra kvaliteter i stället.
Vad var det som tände gnistan första gången du var coach i Karlskoga?
– Som spelare tycker man ju att coacherna har fel. Att få testa saker och få bekräftelse… Sen var det så jäkla kul att känna engagemanget hos spelarna. Det här var division 2, de kom från jobbet. Och sen själva tävlingen.
– Sedan finns det en bit hos mig som har svårt för auktoriteter, och det kanske beror på att jag själv gillar att bestämma. Någonstans måste man vara den som gillar att ta beslut, och sitter du på bänken i Bofors tar du inte så många beslut…
Din svårighet för auktoriteter – hur visar det sig hos dig?
– Jag kan ju bli lite tjurig: ”Varför gör vi det här?” Jag satt på gymnasiet och tänkte: ”Vi mäter närvaro, inte kunskap.” Är det ett system som är så främjande? Arrogant? Säkert, till viss del.
– Eller när jag kommer hit till OS. Jag förstår att det finns regler, men jag kan också bli fascinerad över hur korkade saker och ting är. Nu är jag i en position där jag får bestämma: ta ut truppen, bestämma hur vi ska spela, när vi ska träna. Det finns stunder där man ifrågasätter om man tar rätt beslut. Men någonstans trivs jag med att ha det beslutet på mitt bord.
Sam Hallam debuterade som huvudtränare i allsvenska Bofors som 27-åring. Han tog över Växjö Lakers som 32-åring och tio år senare hade han lett klubben till tre SM-guld.
Nu är han inne på sitt fjärde och sista år som förbundskapten för Tre Kronor. I kväll har Tre Kronor premiär mot hemmanationen Italien.
Är OS det största man kan uppleva som coach?
– Ja, det tror jag. Men… det var också ett VM på hemmaplan. Eller en kvalserie med Bofors. Eller slutspel med Växjö. Det kommer nya saker, och där och då ska det vara det största.
– Jag tänker inte summera någonting nu, men om man summerar så kanske man kan peka ut OS som det största. Men om man känner att nästa match, nästa slutspel, inte är det viktigaste – då ska man nog göra något annat.
Upplever du att vara förbundskapten är en väldigt pressande roll?
– Både och. Jag behöver press för att prestera, men jag känner mig inte så pressad som ni medialt gärna vill lyfta upp det till. Jag har varit pressad sedan jag var 15 år. Jag tog över som huvudtränare i allsvenskan som 28-åring. Jag var huvudtränare i SHL som 32-åring. Jag har någon gång stått och känt mig pressad — och då har det varit att behålla jobbet för att ha mat på bordet åt familjen. Det är en annan typ av press än en guldmedalj.
Hur stort skulle det då vara med ett OS-guld?
– Det skulle vara väldigt skönt. Jag skulle åka hem och vara väldigt lättad. Sedan skulle det gå några dagar, och så skulle jag stå och tömma diskmaskinen hemma – och börja fundera på VM.
OS idag: Program och tv-tider • Då tävlar svenskarna
Vinter OS
OS-hockeyn närmar sig med stormsteg – ta ut ditt lag i Dream Team OS 2026
| Medaljöversikt | Totalt | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |  Norge | 18 | 12 | 11 | 41 | |
| 2 |  USA | 12 | 12 | 9 | 33 | |
| 3 |  Nederländerna | 10 | 7 | 3 | 20 | |
| 7 |  Sverige | 8 | 6 | 4 | 18 | |
 Full översikt på Sportbladet Live | ||||||