Knekta: Ingen kan säga att det inte är välförtjänt
KARLSKOGA. Ett kvarts sekel på hockeyns baksida.
Det gör något med en klubb, det gör något med deras supportrar.
Det gör sådana här kvällar oförglömliga.
Björklövens lag i SHL – ska värva tio (!) toppspelare
Jag är inte tillräckligt gammal i gemet för att ha varit på plats när Björklöven rasade ur Elitserien i april 2001.
Men jag minns hur lagkapten Axel Ottosson stakade sig och kämpade mot tårarna för drygt ett år sedan, när säsongen begravdes på värsta tänkbara sätt.
Förlängningsförlust i match sju mot AIK, hemma i Umeå.
Andra raka kvartsfinaluttåget, trots att sportchefen Per Kenttä hade sajnat affischnamn som ”Lilliz” och ”Foppa” samt hemvändaren Ottosson.
”I år är året” lydde tifot de möttes av i premiären den gången.
Optimismen bubblade, Löven snubblade.
Igen.
Den anrika historien och SM-guldet 1987 i all ära – de senaste decennierna har IF Björklöven varit en förening där prestationen sällan motsvarat de hängivna supportrarnas högt ställda förväntningar.
Pandemin berövade kanske dem på avancemanget 2020, men de senaste åren har de fällt krokben på egen hand.
”Ett kvarts sekel på hockeyns baksida” stod det på banderollen som vecklades ut på Sveriges bredaste ståplatsläktare efter det senaste i raden av ångestfyllda misslyckanden.
Ett fruktansvärt lidande
En tillrest grön djävul jag pratade med inför nedsläpp beskrev de senaste 26 åren som ett ”helt jävla fruktansvärt lidande” och liknade supporterskapet vid sadomasochism.
En del måste ha tappat tron på vägen.
Men den som väntar på något gott...
Självklart gör Björklövens sju sorger och åtta bedrövelser att det här avancemanget rycker tag i alla inblandade på ett ännu kraftfullare sätt.
Det gör att den där segerölen smakar ännu godare, att Nobelhallen för alltid kommer att vara klassisk mark för alla som lever för Björklöven.
Nedanför mig på den överfulla pressläktaren firar Axel Ottosson, Gustav Possler, Marcus Björk och Oliwer Sjöström tillsammans med resten av laget. Spelare som lämnat Umeå som tonåringar för att jaga drömmen om spel på högsta nivå.
Spel i SHL.
De kom tillbaka – och nu har de själva spelat upp IF Björklöven, från den skitiga (och charmiga) bakgården till de fina salongerna.
Dagens kids på ståplats kommer att ha egna historier från högstaligan att föra vidare en vacker dag, deras föräldrar kommer inte längre ha ensamrätt på anekdoter om hatfyllda rivalmöten med Skellefteå AIK som faktiskt har betydelse.
Det – om något – betyder något.
Har lärt sig av sina av misstag
Grundserieseger, 4–0 i kvartsfinalen, 4–1 i semifinalen, 4–0 i finalen.
Blott en förlorad match i slutspelet.
Ingen kan säga att det inte är välförtjänt.
Man brukar säga att anfall vinner matcher och försvar vinner mästerskap och Per Kenttä har lärt sig av sina misstag.
Han gick tillbaka till ritbordet, värvade en defensiv och strukturerad ryggrad från Södertälje (målvakten Frans Tuohimaa, backen Olli Vainio plus tränaren Magnus ”Ordning och Reda” Bogren) och tråcklade sig till slut igenom det där nålsögat han har siktat mot sedan han tog över 2019.
Daniel Brodin och Marcus Björk spetsade till laget ytterligare inför slutspelet och det är egentligen svårt att anmärka på något i lagbygget 2025/2026.
Per Kenttä byggde ett lag som visade sig vara ostoppbart.
Men givetvis fanns hjärtstartaren nära till hands på bortaläktaren även den här kvällen.
Joel Mustonen sköt tidigt 1–0. Under sitt målfirande knackade han i plexiglaset för att framkalla ytterligare vågor i det gröngula havet på ena kortsidan.
Som att det skulle behövas.
Anton Malmström gjorde 2–0, Albin Lundin satte 3–0 efter föredömligt förspel av Oscar Tellström i boxplay.
Och när samme Tellström ordnade 4–0 tre minuter in i den andra perioden kändes saken biff.
23 sekunder senare, 4–1.
Ytterligare två minuter senare, 4–2.
Hörde jag sadomasochism?
Den så säkra ledningen svajade, Karlskoga prickade målramen – men Axel Ottosson täckte skott med livet som insats och Björklöven höll undan.
Daniel Brodins 5–2-mål i powerplay efter Gustaf Thorells onödiga utvisning i samband med andra periodens slutsignal gav andrum.
Glödhete Oscar Tellströms nätta – på gränsen till arroganta – avslut i krysset för 6–2 kändes som det definitiva avgörandet även om det blev 7–3 till slut.
”Vi är tillbaka, tillbaka igen – framåt Björklöven” tog över arenan under slutminuterna innan det stora, förlösande firandet inleddes.
Går på vatten nedanför mig
För Per Kenttä är det tredje gången han häver sig upp en division. Efter att baxat upp Asplöven till hockeyallsvenskan i rollen som sportchef, tränare, kock, materialare, fan och hans moster, så tog han upp IK Oskarshamn till SHL 2019.
Själv blev han kvar i hockeyallsvenskan. Han flyttade norrut delvis för att komma närmare sin familj (det är ”bara” 38 mil mellan Umeå och Haparanda) och gick in med visionen att skynda långsamt och bygga ett topplag över tid.
Ändå gick det snabbt för honom att kallas Jesus i stan. Förvisso ett hedrande smeknamn, men också något som är svårt att leva upp till.
Speciellt när resultaten går emot.
Nu går han på vatten nedanför mig.
Att det är fruset? Sådana ovidkommande detaljer gör sig inte plats i sagor som den här.
Den 22 april 2026 fick alla med gröngula hjärtan tillbaka sin tro.
Björklövens lag i SHL – ska värva tio (!) toppspelare
