Skollarmet: Därför blir eleverna sämre
Publicerad 2025-09-10
Svenska elevers skolresultat sjunker.
Orsakerna till att det har blivit så här är många, enligt rektorer och lärare.
– Vi behöver göra något drastiskt för att bromsa den här utvecklingen, säger rektorn Linnéa Lindquist.
Nyligen släppte Skolverket en ny rapport som visar att flickors skolresultat sjunker och att de närmar sig pojkarnas nivå. Och enligt en annan färsk rapport från myndigheten har resultaten för niondeklassare med svensk bakgrund försämrats.
När Aftonbladet pratar med fyra personer som alla är verksamma inom skolvärlden är ingen förvånad. De har sett det här komma.
– Det säger något om skolan när vi ser de här sämre resultaten även hos dem med svensk bakgrund, säger Linnéa Lindquist, biträdande rektor i Järva i Stockholm.
Lärarförbundet: Behövs en robust ordning
Enligt Anna Olskog, ordförande för fackförbundet Sveriges Lärare, krävs mer resurser, mindre barn- och elevgrupper samt satsning på särskilt stöd till dem som behöver det.
Hon lyfter även att lärare måste få bättre förutsättningar för att undervisa.
– Vi vill leverera kvalitet. Det kräver tid till för- och efterarbete, och ett tak för undervisningstiden.
Förbundet vill även stoppa vinster i skolan och se en statlig finansiering, så att skolan blir mer jämlik.
”Behöver rannsaka oss själva”
Enligt Linnéa Lindquist kommer inte mer pengar lösa hela problemet. Hon vill ta bort tillgången till sociala medier för yngre personer, vilket stör koncentrationen. Hon vill se mer papper, penna och böcker i skolan.
– Vi bör träna elever i koncentration, följsamhet och uppmärksamhet.
Framför allt pratar hon om vikten av att se över hur undervisningen ser ut, och vad som lärs ut på lärarutbildningen.
– De får lära sig olika undervisningsmetoder och arbetssätt, men inte vilken som är bäst av dem. I stället gör alla olika. Det är superviktigt att lärare börjar undervisa med de bästa metoderna.
I dag finns det, enligt Linnea Lindquist, en tanke om att alla elever har kunskapen inom sig och att lärarnas jobb är att dra ut den ur dem. Hon tycker att synsättet borde ändras.
Enligt en stor studie som gjordes i USA är den bästa undervisningsmetoden så kallad ”direct instruction”. Den innebär kort och gott att läraren undervisar det eleverna behöver kunna och ser till att hela klassen tar sig dit. Detta genom tydliga instruktioner och feedback.
– Till exempel om man har målet att alla i klassen ska lära sig tio huvudstäder så spelar det ingen roll om någon har koll på Paris, och någon annan har koll på Berlin. Det intressanta är att hela klassen lär sig alla städer och att alla elever förstår.
– Vi behöver rannsaka oss själva och undervisa det elever specifikt behöver lära sig. Lärare behöver även lära sig hur elevers hjärnor i inlärningssituationer.
Passar inte tonårshjärnan
Är undervisningen i dag anpassad för tonårshjärnan? Nej, verkligen inte, menar Mona Liljedahl, specialpedagog och medförfattare till Lena Skogholms bok ”Varför elever beter sig som de gör”. Under tonåren är hjärnan lätt att överväldiga och den byggs om. Lägg därtill hormontillförseln.
– Det är en väldigt sårbar tid. Jag upplever att läroplanerna har blivit mindre anpassade efter hur en ung hjärna ser ut. Framför allt mindre anpassade efter en ung hjärna med eventuella svårigheter som autism, adhd, språksvårigheter.
I dag ska högstadieelever resonera, analysera, sammanfatta och dra slutsatser – för att efterlikna hur det ser ut på högskolor och universitet.
– Det är ju få vuxna som kan det. Så här har man lagt krokben för sig själv. Om man skulle anpassa utbildningen mer efter hjärnan skulle nog resultaten kunna förbättras.
”Går inte ihop”
Men det är inte hela lösningen, menar hon. Precis som Anna Olskog lyfter Mona Liljedahl att man på grund av besparingar dragit ner på kringpersonalen, som fritidspersonal och elevassistenter, det vill säga de som har betydelse för elevers psykosociala hälsa. I stället läggs allt i knäna på lärare och rektorer.
– Ekvationen går ju inte ihop. Att det ändå är flera som klarar sin skolgång trots brist på stöd och studiero är ju ett mirakel.
Skolan behöver dessutom avpolitiseras, anser hon, och i stället byggas på forskning och beprövad praktik och erfarenhet.
– Skolan är under ständig förändring. Vi i skolan försöker anordna en studiero men får själva ingen arbetsro. Vi får hela tiden bygga flygplanet, samtidigt som vi ska lyfta.
”Finns hopp”
Marika Andersson, rektor på Lövgärdesskolan i Göteborg, är inne på samma spår. Enligt henne är skolan en stressfylld institution. De hinner aldrig landa i nya reformer innan det kommer en ny.
– Nu ska läroplanen revideras igen, fast det gjordes precis. Det får aldrig sätta sig. Bläcket har knappt torkat. Det påverkar ju undervisningen.
Hon tycker att man måste gå till botten med vad skolans uppdrag egentligen är.
– Är det hög kriminalitet i samhället ska skolan lösa det, rör sig barnen för lite så är det också skolans problem att lösa. I stället för att man låter skolor fokusera på kärnuppdraget, att rusta elever med kunskap.
– Vi skulle behöva jobba med det som står i våra styrdokument på riktigt. Att vi ska undervisa elever så att de får möjligheten att nå sin fulla potential samt fostra dem till demokratiska medborgare.
Allt är dock inte bara dåligt. Marika berättar att de lyckats förbättra skolresultaten för sina elever.
– Det finns alltid hopp. Det är viktigt att komma ihåg. Vi måste också sätta ljuset på det.