Muharrem Demirok har framstått som lite väck
C riskerar att gå över till Tidölaget
Muharrem Demirok framstod som lugn när han slog sig ner i katapultstolen måndag morgon. Efter drygt två år som partiledare för Centern var det dags att skjuta ut sig. Ett ganska väntat beslut – men kanske lite orättvist.
Demiroks senaste tid har kantats av intern kritik och omöjliga krav. En del av partiet krävdesamarbete med Socialdemokraterna, en annan skulle bestämt inte ha det. De flesta var överens om att hålla sig på avstånd från Sverigedemokraterna. Till slut landade det i den märkliga positionen att jobba för ett samarbete i mitten, utan att ta ställning för Magdalena Andersson som statsminister.
Exakt vilka partier ett sådant samarbete skulle innefatta var därmed höljt i dunkel.
Varit frånvarande
Demirok verkade inte helt bottna i den nya linjen. Han tvingades sluta luncha med resten av oppositionen. Insatsen i SVT:s ”30 minuter” för två veckor sedan var föga imponerande. Det är svårt att försvara jägarnas rätt till halvautomatiska, militärliknande vapen efter skjutningen i Örebro och samtidigt framstå som vettig.
Under året som gått har Demirok framstått som lite frånvarande. Han har ägnat händelserika politiska veckor åt turnéer ute i landet, totalt väck i debatten. Han har liksom aldrig lyckats tajma resten av nyhetsläget. Alltid lite off, alltid lite efter.
Svårt efter Lööf
Det var inget enkelt uppdrag att ta över efter Annie Lööf. Hon var bestämd och på hugget i debatter, ofta den som satte ord på det alla tänkte. Demirok dök upp från lite ingenstans, sympatisk men udda med sin skallning i bagaget.
Lööf tog ett järngrepp om sossarna och drog dem åt höger. Demirok försökte ta sitt eget parti åt vänster. Det blev ingen succé.
Det är lite synd. Två år är nästan obarmhärtigt kort tid att få sitta som partiledare. Det tar tid att sätta sin prägel på partiet och hitta sin plats i det politiska landskapet. Demirok fick knappt tid att snöra på sig skorna.
Dags att välja väg
Nu är det upp till hans ersättare att välja väg. Kanske blir det fortsatt obegripliga utläggningar om ”samarbeten i mitten”. Kanske blir det en högersväng och inträde i Tidölaget. Eller så är det ett partiledarbyte som krävs för att lösa knutarna i oppositionen och börja samarbeta på riktigt.
Förhoppningsvis var Demiroks luncher inte helt förgäves.
