För jäkligt att kvinnor får vänja sig vid hat och hot
De kallar mig hora, kossa och kärring
Hora, kärring, kossa. Det kommer många kreativa epitet i kommentarerna till mina artiklar.
Efter ett tag vänjer man sig. Oftast skrattar jag bara bort dem. Jag tycker inte att jag är särskilt utsatt jämfört med många andra.
Det är inte synd om mig. Konkreta hot är ovanliga.
Ändå kommer jag på mig själv med att undvika min spegelbild efter att någon skrivit om mitt utseende. Det kanske är något fel med min haka? När jag läser upp kommentarer som jag tycker är lustiga brukar mina vänner bara svara med oroade blickar. Trots att jag inte ens läste upp någon av de värsta.
När jag själv chockas av klumpen i halsen undrar jag om det påverkar mig mer än jag vill erkänna. Det tär på en.
Jag är inte ensam. Det här är vardagen för många kvinnor som säger vad de tycker, oavsett var de står i politiken. Vissa ursäktar sitt kvinnohat med att det är riktat mot "rätt mål", en meningsmotståndare.
Mord, våld och extrem ojämställdhet är bland de allvarligaste formerna av samhällets kvinnohat. Vi på ledarsidan har skrivit mycket om det det under ”Fruntimmersveckan”, vår temavecka om jämställdhet i Sverige.
Men jag avslutar veckan med att lyfta en av de vanligaste formerna av kvinnohat – tillmälen och nedsättande kommentarer. De sker överallt. På gatan, på krogen, på jobbet och i hemmet.
Grundorsaken är densamma: könsmaktsordningen.
Målet är att tränga ut kvinnor och minoriteter. Att likt vågor mot en klippa nöta bort ens energi, trygghet och självkänsla.
Själv får jag ungefär lika mycket sexism som transfobi. Andra tvingas vänja sig vid rasism eller funkofobi.
Det är som ett bakgrundsbrus, en del av ens vardag. Men i praktiken leder det till självcensur. Många kvinnor i offentligheten tänker efter en extra gång innan de lägger ut något på sociala medier. Kommentarerna kanske inte är värt att sticka ut hakan för.
Vi är långt ifrån ett jämställt samhälle.
Tidöregeringen har haft två olika jämställdhetsministrar. Tidigare Paulina Brandberg och nu Nina Larsson. Två minstrar med stora engagemang för mäns våld mot kvinnor och som gjort flera bra saker.
I december väntas en utredning för reformerad bodelning, för att motverka ekonomiskt våld. Och nyligen blev det lättare att utfärda kontaktförbud.
Kön ska dessutom läggas till som grund för hatbrott.
Det är i allt det övriga kopplat till jämställdheten som regeringen har misslyckats. Kvinnojourerna går på knäna och den ekonomiska ojämlikheten ökar.
Dessutom har regeringen inte direkt gjort all i sin makt för att motarbeta högerextremismen. En av miljöerna som är drivande i det politiska våldet mot kvinnor.
Det är därifrån hatet mot mig oftast kommer. De som kommenterar har mycket gemensamt. De läser alternativmedier och delar islamofobi, transfobi och hat mot feminister.
Vi kvinnor håller ihop. Vi skriver till varandra och kollar läget. Vi skickar listor med konkreta tips. Ta bort offentliga kontaktuppgifter. Läs inte din egen Flashback-tråd. Dokumentera allt och polisanmäl.
Berätta när du kommer hem och ring en kompis om det är något.
Små och stora strategier för att orka med.
Men det ska inte vara så här. Det är inte konstigt att alla inte pallar att vara politiskt aktiva hur länge som helst. Politiken och demokratin tar smällen.
Nu avslutar vi på ledarsidan ”Fruntimmersveckan”, vår temavecka om ojämställdhet i Sverige. Vi har skrivit om ekonomisk ojämställdhet, bodelning och ekonomiskt våld, inkomstskillnader, mäns våld mot kvinnor och kvinnliga väljare.
Men det finns så mycket kvar att skriva att temaveckan hade kunnat vara en månad.
Vi hoppas att diskussionerna fortsätter om hur den verkliga jämställdheten förverkligas.
Det här är den sjätte och sista delen av ”Fruntimmersveckan”, Aftonbladets ledarsidas temavecka om jämställdhet i Sverige.