Skjuter sjukvårdare – sjunger i Eurovision
Rörde sig på ett ”misstänkt sätt”
Uttryck som ”utvidga offensiven”, ”utöka militär insats” och ”buffertzon” hörs från röster på nyheterna och läses i tidningsartiklar. Samtidigt visar bilderna barn utan armar och ben, ihjälskjutna hjälparbetare och gråtande mödrar.
Nu har det gått över en månad sedan någon medicin, mat eller vatten fick komma in till Gaza. Israel bombar urskillningslöst och gör inte mycket för att försöka dölja uppenbara krigsbrott. Tidigare i veckan hittades femton hjälparbetare som varit försvunna sedan i mars.
De hittades i massgravar. Ihjälskjutna och i några fall med händerna bakbundna. Det var sjukvårdare och första hjälpen-arbetare som fortfarande hade sina uniformer på sig när de blev avrättade, en efter en, enligt FN. De begravdes tillsammans med sina utryckningsfordon, i det här fallet ambulanser och brandbilar. De var på väg för att hjälpa skadade efter israeliska anfall.
Israels militär svarar att man öppnat eld då fordonen ”rört sig på ett misstänkt sätt”.
Varje dag kommer nya rapporter om dödsfall. I tiotal och hundratal. De allra flesta civila. Män, kvinnor och barn. Israels regering publicerade förra året en uppdatering på X där de spred att det ”inte finns några oskyldiga civila i Gaza”. Det ser ut att vara just den extremistiska åsikten som leder Israel i dess krigsföring.
”Jag ägnade hela morgonen och eftermiddagen åt att klippa upp helt nya Eid-kläder från döda barn”, vittnar en läkare om i Gaza i slutet av mars.
USA-tillverkade bomber regnar över Gaza och civila precisionsmördas med hjälp av svenska kikarsikten. Samtidigt åker vår utrikesminister Maria Malmer Stenergard glatt till Israel för att stärka Sveriges ”nära relation” med landet. Men vi visste redan att regeringens agerande kommer hamna på historiens sophög.
Trots det blir jag fortfarande förvånad över de lama reaktionerna på allt dödade. Gaza är sönderbombat, men människor lever fortfarande där. Om det nu kan kallas för liv.
Jag undrar vad som hindrar omvärldens skarpa fördömanden och kraftiga motreaktioner. Vad hindrar direktsända galor till förmån för Gaza medan ledande politiker inför sanktioner mot det folkmordsanklagade Israel. Vi vet ju att går. I stället fortsätter vi handla vapen med Israel medan landet får sjunga vidare i Eurovision. Och vi fortsätter matas med militära förklaringar som ”utvidgad offensiv” och ”säkra zoner”. Trots att vi vet att inte en millimeter på Gaza är säkert, för någon.
I en intervju i SVT:s Rapport den 2 april får en palestinsk man i Khan Younis kommentera den ”utvidgade offensiven”.
”Utvidga offensiven? Vad mer ska de göra? Det återstår bara en atombomb mot Gazaremsan, så att invånarna får ro”.
