Filip och Fredrik gör det coolt att bli lärare
Vem vill inte bli en Lars Hammar?
Ikväll är det Guldbaggegalan och priser ska delas ut till den svenska filmvärlden. Galan direktsänds i SVT och en av favoriterna är Filip Hammars och Fredrik Wikingssons ”Den sista resan”.
Dokumentären har redan fått årets kritikerpris och var den svenska film som gick bäst på bio förra året.
Många har därför redan sett den finstämda och rörande filmen om Filips pappa Lars Hammar. Han som med hustrun Tiina skulle leva livet efter pensionen. Då skulle de tillbringa mer tid i sitt älskade Frankrike. Njuta av solen, den franska maten och kulturen.
Istället blev de kvar i hemmet i Köping. Lars Hammar åldras snabbt och tappar livsgnistan. Han blir sittande framför tv:n medan hans fru är besviken på drömmarna som inte blev av.
Duon Filip och Fredrik bestämmer sig för att skaka liv i Lars Hammar – och göra en film om ansträngningen att återskapa familjen Hammars semestrar i södra Frankrike.
”Den sista resan” handlar om åldrande, sorgen i att se sin förälder försvagas – och om kärleken till de små sakerna i livet. En fransk chanson eller en ratatouille.
Men det går också att se filmen som en hyllning till läraryrket.
Lars Hammar har en lång karriär bakom sig som fransklärare i Köping. Han har älskat sitt yrke – och det har smittat av sig på hans elever.
I en av filmens starkaste scener spelar Filip Hammar upp små intervjuer med tidigare elever för sin far. De är idag vuxna kvinnor och män, och även en tidigare minister, som berättar hur viktig Lars Hammar var för dem under deras formativa år. Hans kärlek till Frankrike och allt franskt öppnade världen för eleverna.
Men framför allt minns de en lärare som såg dem, tog sig tid och visade omsorg.
En före detta elev som gått från skolbänken till parkbänken minns att Lars Hammar kom ihåg hans namn när de möttes på senare dagar utanför Systemet. Lars dömde inte, utan mötte sin gamla elev som en medmänniska, låter han oss förstå.
”Den sista resan” väcker inte bara tittarnas längtan till Frankrike eller till att kanske förstå sina föräldrar bättre. Det är också den bästa pr-film för läraryrket som den krisande yrkeskåren kan få.
På tio år har antalet sökande till att bli grundskollärare sjunkit med 40 procent. Det är inte så konstigt när det mesta om skolan handlar om kriser och katastrofer. Hur resurser försvinner och våldet mot lärare blir grövre.
Den andra sidan nämns mindre ofta. Möjligheten att göra skillnad, att stötta och påverka ungdomars framtid. Att bli en Lars Hammar i en annan människas liv.
Hittills har såväl den nuvarande som tidigare regeringar misslyckats med att göra läraryrket mer attraktivt. Det är ett hot mot hela landets framtid. Något måste göras för att fler ska lockas till skolvärlden.
Kanske skulle SVT också kunna direktsända en gala för årets bästa lärare. Med Filip och Fredrik som värdar?
