Toppdiplomaten: kalla det för folkrättsbrott
Kritiserar Tidölaget om Gaza
We, the peoples. Vi, människorna.
Så lyder de första meningarna i FN:s stadgar. Det är något Jan Eliasson, den tidigare vice-generalsekreteraren för FN, toppdiplomaten och utrikesministern har fått påminna världens makthavare om genom åren, säger han när DN intervjuar honom.
För vad än världens ledare vill tro så är det inte ”we, the governments”, regeringarna, som kommer först i FN:s arbete – det är människorna som gör det.
Jan Eliasson, 85 år, säger till DN att han ser sig själv som optimist, men han är nu djupt orolig för utvecklingen i världen. I synnerhet den fruktansvärda situationen i Gaza. Att regeringen vägrar kalla Israels agerande för folkrättsbrott förstår han inte. Varför vänta på vad domstolen ska säga, bevisen finns ju där?
Eliasson visar på absurditeten genom att fråga sig: om man ser någon blir nedslagen, vägrar man kalla det misshandel fram tills en domstol avgjort om det är det?
Nej, det hela är en dimridå. Flatheten från regeringen är givetvis medveten. Den är politisk. För vi har sett motsatsen, menar Eliasson, och påminner om hur snabbt regeringen kunde kalla Rysslands massaker i Butja, Ukraina, för ett folkrättsbrott.
Medan Sverige skänker miljarder efter miljarder till Ukraina, kan vi inte ens förmå oss att skänka pengar till UNRWA, det främsta biståndsorganet på plats i Gaza. Istället fortsätter vår regering att handla vapen med Israel, fast de medvetet stoppar hjälpsändningar och svälter ihjäl Gazas befolkning.
”Det är faktiskt någonting man trodde skulle avskaffas på 1300-talet när man svalt ihjäl hela städer i Europa. Nu görs det igen, och man tvekar att kalla det folkrättsbrott?” säger Jan Eliasson till DN.
Med tanke Eliassons bakgrund väger hans ord tungt. Men det sticker inte ut. Det är vad palestinademonstranter skanderat i två år. Det är samma sak som studenterna på de ockuperade universiteten påtalat. Det är vad vänsterskribenter, konstnärer, fackförbund och författare skrivit spaltmeter om i månader.
För det hela är så kristallklart. Det går inte att överdriva hur avgörande det är att världens länder stoppar det blodbad som nu dränker våra samveten. För om vi inte kan stoppa Israels krigsbrott, vad klarar vi då av att stoppa?
Nej, då står vi chanslösa inför klimatfrågan. Då förblir världssvälten ett faktum och det internationella fredsarbetet likaså. Demokratin dör och framtiden förblir becksvart.
Grejen med mänskliga rättigheter är att de gäller alla. Oavsett var man kommer ifrån, så är det we, the peoples som ska komma först. Och nej, ett krigsbrott blir inte mindre allvarligt beroende på om gärningsmannen heter Vladimir Putin eller Benjamin Netanyahu.
Tror man det, då sysslar man med hyckleri. Eller för att tala klarspråk: rasism.
Och det behöver man inte ens heta Jan Eliasson för att inse. Men kanske hjälper det för att få regeringen att lyssna.