2016-trenden gör mig på riktigt dåligt humör
Sorgliga hårfästen och usel politik
Publicerad 2026-01-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bilder från vänner och bekantas år 2016 fyller mitt flöde. Barnen var små, kärleken ny, rynkorna färre och hårfästet hade inte börjat krypa uppåt. Oavsett om åren varit snällare eller brutala delar folk med sig. Men när jag ser tillbaka på 2016 är det annat än bara folks allt skrynkligare och hårlösa huvuden jag reagerar på.
Socialdemokraterna satt vid makten. Vi gick från ett Europa som inte bygger murar till ett Sverige med stängsel. 2016 skrev jag om SVT:s ”Agenda” och vad dåvarande migrationsminister Morgan Johansson (S) basunerade ut: ”vi kan inte ansvara för mellanösterns alla pojkar”.
Tillfälliga uppehållstillstånd som placerar människor i limbo blev standard. Socialdemokraterna satte skräck i unga ensamkommande som skulle utvisas. Trots att det var osäkert. Trots att deras familjer inte var kvar i hemlandet.
Stefan Löfven var statsminister och menade att Sverige inte kunde ta ett ”oproportionerligt ansvar”. Men vem var det egentligen som tog ansvar 2015?
Bland de ensamkommande som anlände 2015 är i dag åtta av tio sysselsatta. De arbetar främst inom vård och omsorg. Det är en högre sysselsättningsgrad än för svenskfödda. Gruppen anses vara självförsörjande och etablerad.
Politiker gnäller gärna på ”invandrare” – tills det är deras mammas rumpa som ska torkas, deras pappas hand som ska hållas eller deras mormors mun som ska matas. Är det inte så att de ensamkommande tar mer ansvar för Sverige än vad våra regeringar gjort?
I dag minskar barnafödandet och invandringen är rekordlåg. Det är kris. Experter varnar för att utvisa viktig arbetskraft. Men våra största partier fokuserar på fängelser där gosedjur är tillåtna, för att kunna låsa in barn. Trots att alla från Kriminalvården till Polisen och barnrättsorganisationer anser att det är idiotpolitik.
Migrationspolitiken fortsätter vara stenhård. Till och med högerledda kommuner tycker det gått för långt, och säger nej till regeringens återvandringspolitik. De behöver fler som arbetar och betalar skatt. De behöver sina invandrare.
I dag är S malliga över opinionssiffrorna – trots att de unga inte alls är förtjusta. Ungdomsförbundet SSU säger att det kan bero på partiets fokus på migration. Fokus eller besatthet? Nästan tvångsmässigt vill politiker från båda hållen göra livet surt för alla som inte heter typ Kalle Lindberg.
Så sipprar rasismen ner i vardagen. Mina vänner, alla från egna företagare till läkarstudenter, pratar om var de skulle ta vägen ”i värsta fall”. Med Socialdemokraternas glada förflyttning är fler än SD ett hot. Konsensus bland alla stora partier är att invandring är en belastning.
Tanken på att slippa Ulf Kristersson som statsminister är som balsam för själen. Men vad är alternativet? Tuffa Magda som inte förstår varför det är ett problem att kopiera migrations- och rättspolitiken från Mordor?
Förmodligen, om de följer trenden de satte 2016.