"Kristersson verkar vilja ha parallellsamhällen"
Lawen Redar (S) om hedersvåldet
UPPSALA. Det är mycket huttrande och snörvlande på kyrkogården i Uppsala. Ett femtiotal personer har trotsat kylan och samlats vid Fadime Sahindals snötäckta grav. Det är den 21 januari och exakt 24 år sedan ett av Sveriges mest uppmärksammade hedersmord.
Allt Fadime Sahindal ville var att få leva ett vanligt liv. Hon ville vara ute med kompisar, komma hem sent och få älska vem hon ville utan familjens godkännande. Efter en lång och högljudd kamp mot hedersförtrycket blev hon ihjälskjuten av sin egen pappa.
Dagens kransnedläggning anordnas av organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, GAPF, som har arbetat mot hedersförtryck i 25 år. Bland talarna finns landshövding Stefan Attefall, jämställdhetsminister Nina Larsson (L) och Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redar, som utsetts till hedersambassadör för GAPF 2026. Elever från Fadimes gamla skola sjunger mellan talen.
När ceremonin är över samlas folk runt marschaller och eldkorgar för att värma sig. Jämställdhetsminister Nina Larsson är väl förberedd i tjock halsduk och kappa.
– Fadime gjorde en otroligt stor gärning. Hon påbörjade Sveriges resa för att uppmärksamma och synliggöra hedersförtryck, säger Larsson.
Men det återstår fortfarande många problem.
– Stödet ser väldigt olika ut runt om i landet. Det är därför regeringen har tillfört medel i budgeten och gett i uppdrag till alla länsstyrelser att skapa regionala resurscentra där kompetens och samordning kan ske, säger Larsson.
En timme senare har Lawen Redar (S) börjat få upp värmen igen. Vi sitter på Ofvandahls konditori. Fåtöljerna är rejält nedsuttna, trots att både servetter och assietter förtäljer att det är ett hovkonditori. När kungen fikade här senast framgår inte. Men linssoppan är i alla fall god. Och Lawen Redar är full av energi efter mötet.
– Fadimes fall hade väldigt stor inverkan på min generation. Det fanns inte någon med kurdisk bakgrund i Sverige som inte påverkades. Många familjer bestämde sig för att ”våra döttrar ska banne mig kunna utbilda sig, leva i frihet och välja själva vilka de vill gifta sig med”. Det gör mig stolt, för det visar att det finns en möjlighet till förändring.
Redar poängterar att det inte räcker att ha ett jobb för att bli integrerad – man behöver också språket och en stark koppling till det svenska samhället. Först då kan man bli en aktiv medborgare och garantera att ens barn växer upp med samma fri- och rättigheter som andra.
Lawen Redar uppskattar regeringens arbete med straffskärpningar. Men hon saknar en plan för att förbättra integrationen. Själv förespråkar hon att stänga alla religiösa skolor och förskolor. Genom en ”Sverigeplan” vill hon motverka fattigdomen och förbättra språkundervisningen. Nyanlända och personer med försörjningsstöd ska inte få bosätta sig i utsatta områden. Mark ska inte säljas till slumvärdar och den som slutar dyka upp på ska bli uppsökt.
– När jag lyfter de här sakerna har jag angripits hårt. Det förvånar mig. Då kan jag inte dra någon annan slutsats än att Moderaterna förespråkar segregation och parallellsamhällen. Det hoppas jag verkligen inte, för då kommer vi aldrig komma till bukt med hedersproblemen och våldet.
Ett stenkast från Fadime, på den snötäckta kyrkogården, ligger ytterligare en grav med blommor på. Där vilar Patrick Lindesjö, killen som Fadime blev kär i men som hennes familj vägrade godkänna. Patrick omkom i en bilolycka samma dag som de skulle flytta ihop, fyra år innan Fadime mördades av sin pappa.
Fadime Sahindal vägrade vika sig för förtrycket. Hon stod upp för sin rätt att välja Patrick, sin utbildning och sin framtid. Genom sitt politiska engagemang gjorde hon skillnad för framtida generationers tjejer och kvinnor. Det minsta vi kan göra är att minnas och fortsätta det hon påbörjade.
