Magdalena Andersson verkar ha tappat hjärtat
Inte ”irrationellt” att utvisa en 8-månaders bebis
Det har inte bara varit en kall vinter i Sverige. Även i politiken blåser isande vindar genom landet.
Det är inte längre inne att vara snäll, visa stöd för svaga och bry sig om andra människor. Att tala om solidaritet möts ofta av hån.
I regeringen är tonen rå och inhuman. Ofta låter Ebba Busch hårdast. Hon verkar till och med komma undan med ord som ”packet” i debatten om invandring, utan större följdfrågor.
Inte konstigt att många kvinnor vänder politiken ryggen och slutar följa nyheter.
Emanuel, 8 månader
Men kanske ser vi en början till skifte? Svenska hjärtan tycks tina när enskilda öden får ansikten.
Skälet är alla berättelser om familjer som splittras av Tidöregeringens politik. Vuxna som jobbar, betalar skatt och har familj här ska utvisas. Tonåringar tvingas lämna landet när de fyller 18, mitt i skolan och vardagen.
Fallet som berört flest gäller Emanuel, åtta månader gammal. Han har just lärt sig krypa och säga sina första ord. I januari fick familjen veta att han ska utvisas, medan de andra får stanna kvar i Sverige.
Politiken har väckt starka reaktioner och protester runt om i landet. Många säger att de inte längre känner igen Sverige. Inom Socialdemokraterna har kritiken varit högljudd.
Partiet har svängt och vill nu pausa utvisningar av tonåringar. Det är ett första steg, men långt ifrån en ny kurs.
Guldläge i Agenda
När Magdalena Andersson fick frågor om detta i söndagens ”Agenda” i SVT hade hon chans att visa en annan väg framåt. Många väljare tycker att hårdare tag i migration och kriminalpolitik har gått för långt. I USA har Trumps migrationspolitik utvecklats till något många ser som skrämmande.
Nu går Sverige snabbt i en liknande riktning.
Men vad sa Andersson? Att partiet står fast vid en stram linje, lik den som regeringen driver. Hon vill bara stoppa utvisning av barn, inte ändra helheten.
– Det är irrationellt, sa hon om fallet med Emanuel.
Irrationellt? Det ordet räcker inte. För Emanuels familj är det galet, förkrossande. Helt hjärtskärande.
Det är som om S-ledaren inte vågar tala klarspråk om vad som står på spel. Människor blir siffror och ärenden i ett system. Människovärdet är inte längre med i matchen.
Migrationsminister Johan Forssells (M) kalla ton om invandring har fått fäste, åtminstone för stunden. Men runt om i landet ser folk hur vänner, kollegor och klasskamrater drabbas. Det skapar oro vid köksbord och på arbetsplatser.
Politiken upplevs inte som rättvis eller trygg. Snarare stel och kall, utan plats för rimliga bedömningar.
Det är väl knappast hjärtlöshet som Magdalena Andersson vill att väljarna ska förknippa hennes parti med?