35 000 kr per år gör hockeyn till snobbsport
Skulle Börje Salmings resa vara möjlig idag?
Hockeyn brukade vara en av Sveriges stora folksporter. Genom cuper, träningar, läger och seriespel har barn och unga från olika bakgrunder förenats. Som en viktig del av idrottsrörelsen har ishockeyn bidragit till att bygga samhällstillit och socialt kapital.
Nu riskerar den effekten att raseras. Att ingå i ett hockeylag blir allt färre förunnat. De ekonomiska trösklarna stiger snabbt.
Mediankostnaden för en 15-årig hockeyspelare är hela 35 000 kronor – per år. Det visar en undersökning som Svenska ishockeyförbundet (SIF) låtit göra. Den har dessutom några år på nacken så vi kan räkna med att kostnaderna ökat ännu mer.
Med så höga nivåer säger det sig självt att stora grupper slås ut redan på förhand. Bland barn som ändå ges chansen går nog många med en klump i magen när de ser föräldrar våndas över dyra avgifter.
Blir som segling
Det finns ingen anledning att linda in orden: ishockeyn har blivit en snobbsport. Den kan snart sorteras in jämte segling och andra flådiga sysslor. Det är sorgligt.
Några av sportens alla främsta har sin bakgrund i arbetarklass och bruksorter. Niklas Lidström från Avesta. Inte minst Börje Salming från Kiruna, vars karriär nyligen porträtterats i tv-serien ”Börje”. Den sortens berättelser blir mer och mer osannolika.
Framför allt är det träningsavgifter och högre priser för utrustning som fått kostnaderna att skena för barn- och ungdomsishockey.
De gamla träklubborna har sedan länge byts ut mot kompositmaterial. En juniorklubba kostar 1 000-2 000 kronor. Och de går av stup i kvarten. Hallbrist är en annan avgörande faktor på flera orter.
Klubbarna spelar viktig roll
Vilka lösningar finns? Att skapa fler isytor är ett poliskt ansvar. Men klubbarna har en viktig roll att spela. SIF:s undersökning visar att föreningar som arbetar aktivt med att sänka kostnaderna når resultat. Det kan till exempel handla om att tillhandahålla låneutrustning, framför allt för de yngsta.
Förbundet bör stärka sin dialog med tillverkare av utrustning för att hålla nere kostnadsnivåerna. Eller införa regleringar.
Vissa kanske rycker på axlarna åt det här. Vad spelar det för roll, hockeyn är väl ändå ett särintresse? Men det är att göra det enkelt för sig. I ett samhälle som slits isär ekonomiskt och polariseras kulturellt måste vi vårda de sammanlänkande krafter som finns kvar. Idrotten är en sådan.
Den får inte bli en klassfråga.
