Låt inte Ferrarifarsorna skada ungdomsidrotten
Betalar 60 000 kronor om året för specialträning
Vad händer när man parar ihop ängslig övre medelklass med uppskruvad marknadslogik? En destruktiv kraft utan dess like släpps lös. Den förgör allt i sin väg. Inget står pall.
Snart är ännu en institution raserad: ungdomsfotbollen.
Centrum för idrottsforskning (CIF) larmar i en ny rapport om en aggressiv kommersialiseringsvåg. Dels konstateras att det blir dyrare och dyrare för barn att idrotta. Men problemet är större.
– Kostnaderna är bara toppen av isberget. Under ytan pågår omvälvande processer som kan förändra föreningsidrotten i grunden, säger CIF-utredaren Johan R Norberg.
En stor del av problemet kallas ”akademier”. Som med mycket annat destruktivt i samhället har de vuxit fram i storstäderna och sedan spridit sig. Flera fotbollsklubbar – och inte längre bara de största – professionaliserar sin barnverksamhet tidigt. Coacher arvoderas. Specialiserad träning erbjuds mot extra kostnader. Selektering sker tidigt.
I Stockholm talats om en ”akademiboom”, där privata bolag erbjuder ytterligare satsningar bortom klubblagens. Vissa betalar 50 000–60 000 kronor om året för sina barn.
På detta sätt har fotboll för barn blivit en statusjakt. Enligt Svenska fotbollförbundet drivs denna också mycket av föräldrar.
– Jag brukar säga att tillhöra en viss akademi är som att ha en Ferrari på uppfarten. Spelar ens barn i en sådan akademi, då vet alla vad det innebär. Ja, det är en otrolig status, säger exempelvis en förälder som intervjuats i CIF:s rapport.
Du hör ju. Det är inte direkt en sund och härlig miljö vi pratar om. Fotbollsfarsor med mycket pengar är en rubbad skara.
Många tidigare folksporter har redan blivit så dyra att få kan utöva dem. Mediankostnaden för en 15-årig hockeyspelare är nu exempelvis 35 000 kronor per år.
Det är förödande också för Sverige i stort. Cuper, träningar, läger och seriespel gör att barn och unga från olika bakgrunder förenas. Idrottsrörelsen har varit central för att bygga den svenska samhällstilliten. Den är också viktig för integrationen.
Fotbollen har på många sätt varit den sista bastionen. För att delta krävs i relation till många andra sporter inte allt för dyr utrustning. Cirka 40 procent av all barn- och ungdomsidrott är fotboll. Hälften av alla träningar och tävlingar för killar mellan 7–16 år sker på en fotbollsplan.
Många ges en meningsfull fritid. Men kanske alltså inte så länge till.
– Om landets idrottsklubbar inte görs medvetna om hur de själva bidrar till kostnadsökningen riskerar idrottsrörelsen till slut att stå med en verksamhet som är avgränsad till enbart vissa grupper, säger Johan R Norberg från CIF.
För att stoppa utvecklingen krävs en rad saker. Från politiskt håll krävs satsningar på anläggningar och stöd till föreningar. Klubbarna måste bevara bredden och stoppa marknadskrafterna från att äta sig längre in i verksamheterna.
För alla oss andra är ett första rimligt steg att stänga av öronen så fort en vräkig fotbollsförälder öppnar käften.