Dadgostars krav gör inte ens V-väljarna glada
Nu är de rödgröna på väg att sabba för sig själva igen
”Röda linjer” har blivit något av en svordom i svensk politik. Det kanske inte är så konstigt. Ingen vill se svettiga partiledare gå på fika efter fika hos talmannen utan att lyckas bilda regering. Bångstyriga ultimatum gör Sverige svårt att styra.
Samtidigt måste partierna göra tydligt vilken faktisk politik väljarna kan förvänta sig efter valdagen. Den lärdomen bör de rödgröna dra efter 2022. Att hålla förödande högerpopulism utanför regeringsställning är en gemensam grund, men den räcker inte att gå till val på.
Om de röda linjerna dras på ett smart sätt – och handlar om sakpolitik – kan de faktiskt göra det möjligt för partierna att göra självständiga valrörelser men ändå utgöra en del av ett sammanhängande regeringsalternativ.
Här kommer därför några ödmjuka, men säkerligen också provocerande, förslag.
Spänn fast er.
Vänsterpartiet:
Nooshi Dadgostars utspel i veckan om att hon tänker fälla alla regeringar där de inte själva ingår gör nog ingen glad. Varför inte i stället villkora V:s stöd mot att aktiebolag en gång för alla förbjuds i svensk skola? Eller att statsbidragen till välfärden indexeras. Nog prioriterar V-väljarna det före ministerportföljer?
Dessutom har den interna turbulensen inom partiet på senare tid visat att organisationen har en bit kvar innan man är redo att axla statsrådsroller. Ta ett varv runt regeringskvarteren och återkom, som en krogvakt hade uttryckt det.
Om Sverige till slut får en bred energiuppgörelse där stöd till nya kärnkraftsreaktorer ingår är det en dålig idé att försöka välta den. Det tycks Mp-ledningen också inse eftersom reaktionen på förhandlingarna mellan S och regeringen varit tillbakahållna. Fortsätter partiet att vara konstruktivt skapas en utmärkt förhandlingsposition. Varför inte bedriva klimatpolitik med Nato-inspiration? Kräv ett golv för hur stor andel av BNP som ska gå till klimatinvesteringar. Se till att viktiga järnvägsbyggen lånefinansieras.
MP:s mantra de senaste åren har ju varit att klimatpolitiken är så mycket mer än kärnkraftsfrågan. Dags att själva anamma det synsättet.
Det är såklart vanskligt för en röd ledarskribent att spekulera i vad ett borgerligt parti ska dra för röda linjer. Ni får ta det för vad det är. Kanske kan en garanti om att det inte blir några skattehöjningar på arbetsinkomster vara något? Det skulle nog inte gå obemärkt förbi bland de ”Magdamoderater” som C behöver locka. Addera sedan skattelättnader för småföretagare på landsbygden.
Socialdemokraterna:
Är de hårda linjerna om brottslighet och migration det som S vill ruta in? Det verkar så. Skulle Sveriges största parti ändå få för sig att engagera sig helhjärtat i fler frågor finns en del att välja mellan. Det där förslaget om ”folkhemsel” kanske kan vara en kulle värd att dö på? Eller ett reseavdrag för bilister som gör att klimatpolitik och tillväxt kan gå hand i hand också utanför storstäderna? Ska ett rödgrönt alternativ kunna växa bland fler än urbana väljare måste S agera offensivt också i den sortens ekonomiska frågor.
Förra valet var Magdalena Andersson för ängslig för att ens använda ordet ”vallöfte”. Det misstaget får inte upprepas.
Opinionsmätningarna till trots saknar oppositionen fortfarande självförtroende. Om partierna agerar konstruktivt och prioriterar rätt strider finns en stark politisk helhet att mejsla fram som skulle kunna utklassa högeralternativet. Det som krävs är en genomtänkt strategi.
Sabba inte det här nu.