Ulrica Schenströms röst kommer att saknas
Aftonbladets läsare älskade henne
Publicerad 2025-06-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Reformer!
Alla som lyssnat på Aftonbladet ledarsidas podcast Åsiktskorridoren vet vad Ulrica Schenström saknade hos dagens politiker.
”Banan- och tårtgänget”, som hon kallade dem.
Besatta av yta och bildsättning. Men utan kontakt med vanliga människors vardag och verkliga samhällsproblem.
När vi i tisdags skulle spela in veckans avsnitt av Åsiktskorridoren var hon inte med. Idag fick vi besked om att hon gått bort. Tystnaden efter hennes smittande skratt är stor.
Hon brukade gärna berätta om hur hon i valrörelsen 2002 var pressekreterare för Moderaternas dåvarande partiledare Bo Lundgren. Någon PR-människa hade beställt affischer och tröjor med texten ”Mer tid för sex”.
Göran Persson ägnade en stor del av Almedalen åt att göra sig rolig över tröjorna.
Ingen förstod någonting, konstaterade Ulrica.
Minst av alla hennes egna ”patienter” som hon kärleksfullt kallade politikerna hon då jobbade med.
Moderaterna fick 15 procent i valet 2002 och snart fick hon en ny partiledare att arbeta med. Tillsammans med Fredrik Reinfeldt tillhörde hon den inre kretsen i det som blev Nya Moderaterna och sedan Allians för Sverige.
2006 var hon med och skrev historia när Reinfeldt besegrade Socialdemokraterna. För andra gången sedan andra världskriget fick Sverige en regering med egen majoritet.
I rollen som statssekretare åt Fredrik Reinfeldt fortsatte hon vara en osynlig hand bakom politiken tills hon snubblade på bilder från en blöt utekväll med en känd journalist.
Men Ulrica Schenström gav sig inte. Ulrica Schenström gav sig aldrig.
Hon fortsatte som medlem i Moderaterna, krönikör i Aftonbladet och debattör.
När Aftonbladets ledarsida i februari 2014 startade podcasten Åsiktskorridoren var hon med redan i första avsnittet.
– Lyssnarna kan förvänta sig hårda tag, politiska knivar i ryggen och mycket skratt, sa Aftonbladets dåvarande politiska chefredaktör Karin Pettersson.
Och så blev det.
I elva års tid har Aftonbladets läsare varje vecka kunnat lyssna på hennes politiska analyser och hennes och Anders Lindbergs ständiga gnabbande.
Ulrica Schenström höll en rak politisk linje. Mer individuell frihet, mer jämställdhet och mer hjärta i politiken.
När Moderaterna i samband med valet 2018 allt mer började närma sig Sverigedemokraterna blev hon sitt partis hårdaste kritiker.
Hur skulle mer rasism ge mer frihet? Vad höll hennes parti på med egentligen?
Ulrica Schenström försökte förändra politiken inifrån, som ordförande för Moderaternas kvinnoförbund, M-kvinnor. Och utifrån, som VD på den gröna och liberala tankesmedjan Fores. Hon startade Tisdagsklubben som en bred samlingspunkt för de som inte ville att Sverige skulle gå SD:s väg i politiken.
Under senare år har Ulrica drabbats av personliga motgångar och sjukdom. Men hon höll fanan högt. Politik var för henne på riktigt, eftersom vårt samhälle är allt vi har.
Eftersom demokratin är allt vi har.
Hon ville förändra och hon ville slåss. Och det gjorde hon, som den urkraft hon var.
På Aftonbladets ledarsida, oberoende socialdemokratisk, förstod vi nog inte vilken kraft vi bjöd in den där februaridagen för över tio år sedan. Vi var väl egentligen politiska motståndare. Men vi blev nära vänner.
Och våra läsare älskade henne.
Ulrica Schenström blev en brygga mellan höger och vänster. En röst för mindre av polarisering och mer av just – reformer. För en politik som inte byggde på opinionsmätningar utan på idéer, inte ”banan och tårt”-konsulter utan människor som faktiskt brinner för något.
Nu har Ulrica Schenströms eld slocknat. Det är upp till andra att bära den vidare. Hon kommer att vara oändligt saknad.