Blake Lively hade rätt att dela sin egen berättelse
”Det börjar med oss” är viktig litteratur
De senaste dagarna har jag sett till att placera boken jag läser med framsidan nedåt när jag lägger ifrån mig den. Det spelar ingen roll att Colleen Hoovers roman ”Det slutar med oss” har toppat de flesta kommersiella säljlistor det senaste året. Att sitta med näsan i sådan fullitteratur är pinsamt.
Boken handlar om Lily Bloom och hur hon slits mellan två män. Den ena är hennes nuvarande make som misshandlar henne, den andra var hennes första kärlek. Båda är naturligtvis otroligt stiliga.
Det kanske låter som ett givet val. Men bokens storhet ligger i att Hoover lyckas förklara varför det är mer komplicerat än att bara dumpa den elaka killen.
Lily Blooms pappa var också hustrumisshandlare. Bokens titel refererar till att bryta ärvda mönster. Delar av handlingen baseras på Colleen Hoovers egna upplevelser från barndomen. Att skriva boken blev ett sätt att försöka förstå moderns upplevelser av våld i hemmet, berättar Hoover själv i efterordet.
Boken gjorde succé. ”Det slutar med oss” spreds som en löpeld på Tiktok, under hashtaggen #BookTok. Där samlas användare – framför allt tjejer – för att diskutera litteratur i ett slags virtuell bokklubb med oändligt många medlemmar.
Men trots att den blev så populär finns en bild av boken som klyschig, ytlig och oseriös. Colleen Hoover har kritiserats för att göra hustrumisshandel till underhållning och rentav romantisera våldsamma relationer.
Kvinnors berättelser har alltid setts ner på. Särskilt när de paketeras i underhållande format, som låter läsaren eller tittaren knyta an känslomässigt till karaktärer och händelseförlopp. En spännande historia är fulare än en intellektuell. Man ska inte låta sig påverkas av eller tro att man kan lära sig något av fiktion.
Föraktet mot kvinnlig underhållning och kultur fanns redan när romanen först började bli populär som genre. Brittiska Jane Austen var en av dess främsta försvarare. Hennes romaner är fulla av romantik, känslor och vardagsdrama – men också politisk analys, klassbetraktelser och maktspel.
En personlig favorit är ”Northanger Abbey”. Austen skrev boken 1798-1799 men den gavs ut först två decennier senare, när författaren redan var död. Boken är inte bara smart och rolig – den är också ett försvar för kvinnors läsande och kultur.
Huvudpersonen Catherine är besatt av att läsa spänningsromaner.
Männen omkring henne hånar hennes livliga fantasi. Ibland låter hon sig förvisso ryckas med lite väl mycket, som när hon under en period är övertygad om att en bekant man har mördat sin fru.
Men framför allt är läsandet ett tecken på hennes rika inre liv. Romanerna blir ett sätt för henne att lära sig mer om världen och tolka sina egna känslor. Det imponerar inte på männen i hennes närhet. Men Jane Austen vill att kvinnor ska sluta skämmas för sina känsloliv och vara stolta över kulturen de tycker om.
Jane Austens romaner är bland det bästa som skrivits. Det har sagts oändligt många gånger, men dialogen är fantastiskt intelligent. Den som är nyfiken på samhällsförändringar kring sekelskiftet 1700-1800 kan lika gott plocka upp en Austenroman som en historiebok, med förbehållet att den förra lär vara svårare att lägga ifrån sig.
”Det slutar med oss” är väldigt långt ifrån ett litterärt mästerverk. Språket är otroligt trist. Handlingen är fånig. Och den är så amerikansk att man blir tokig. Bara faktumet att huvudpersonen inte ens ser abort som en möjlighet när hon får reda på att hustrumisshandlaren gjort henne gravid får mig att vilja slita mitt hår.
När Lily Bloom öppnar en blomsteraffär och bestämmer sig för att sticka ut genom att måla väggarna svarta, skaffa lila sammetsvaser med nitar på och pierca sina tulpaner är jag nära att tappa det.
Men den är också underhållande, spännande och viktig. Framför allt får den unga tjejer att upptäcka litteratur och romaner.
”Det slutar med oss” fick ytterligare en feministisk dimension när den filmatiserades. Blake Lively innehar huvudrollen. Hon är mest känd för att ha spelat Serena van der Woodsen i Gossip Girl – en snygg, populär och plågad tonårstjej som alla trånar efter.
I december förra året anmälde Blake Lively sin motspelare och regissör Justin Baldoni för sexuella trakasserier. Hon berättade att han improviserat kyssar och intima scener på ett sätt som gjort henne obekväm, kommit med sexuella kommentarer och gått in i hennes rum när hon varit avklädd.
Baldoni svarade med att stämma Blake Lively, hennes make och anställda för bland annat förtal. I sociala medier spreds anklagelser om att hon var kontrollerande, manipulativ och omöjlig att arbeta med. Det hela blev snabbt ett krig om mediebilden.
I juni förlorade Baldoni stämningsansökan. Lively hade rätt att dela med sig av sin berättelse.
En del kommer aldrig att ta kvinnors berättelser på allvar, oavsett om det rör sig om vittnesmål eller romaner. Det minsta vi kan göra är att själva vara stolta.
”Jag tänker inte anamma den ogenerösa och okloka vana som är så vanlig bland romanförfattare – att förakta och förlöjliga just det slags verk som de själva bidrar till att öka antalet av” skrev Jane Austen i ”Northanger Abbey” för över 200 år sedan. Det är hög tid att lyssna.
Efter uppmaningar från fans över hela världen skrev Hoover till slut en uppföljare på succéboken. ”Det börjar med oss” har en lyckligare handling än föregångaren. I bok två handlar Lily Blooms bekymmer om att hantera en svartsjuk och våldsam exman – som hon nu dessutom fått ett barn med. Samtidigt utvecklas hennes relation med den gamla kärleken.
När jag läser den ska jag se till att omslaget är väl synligt.
