Kristersson får i alla fall sällskap av Trump
Jag vet varför han håller tyst om sin politik
Skattesänkningar för de som tjänar mest, dyrare mediciner för alla och den eviga lögnen om att ett starkt socialt skyddsnät skulle göra människor lata. Det är en kort sammanfattning av regeringens och SD:s politik. Den verkar däremot inte så populär. Därför vill Kristersson allra helst tala om annat.
Som under riksdagens sista partiledardebatt innan sommaruppehållet.
Johan Pehrsons sista anförande som partiledare för L handlade om skolan. Centerpartiets Rickard Nordin pratade om klyftan mellan stad och land. Kristdemokraternas Ebba Busch pratade på om sjukvården. Visst låter det bekant?
Men vad pratade Kristersson om?
Han ägnade vad som förmodligen var halva anförandet åt att prata om Socialdemokraterna, deras livsfarliga ”vänstersväng” (de vill ta bort karensavdraget och eventuellt höja skatten för de rikaste), och de otäcka partierna V och MP.
Det är förståeligt att han inte vill prata om sin egen politik. Den som lett till över 500 000 arbetslösa. Den politik som gjort det dyrare för vanliga människor att leva. Och en klimatpolitik som ständigt får kritik internationellt.
Just det internationella är knappast heller den här regeringens styrka. Sverige är nästan helt ensamma om att dra in biståndet till UNRWA, en livlina för det folk som just nu svälts ut av Israel. Trump gör i och för sig som Sverige, men det är knappast vad som skulle klassas som gott sällskap.
Kristerssons feghet vad gäller Greta Thunberg, som olagligt togs i förvar av Israel på internationellt vatten, kommer att gå till historien. Han är tyst medan utrikesminister Maria Malmer Stenergard skickas fram med talepunkten: UD avråder från resor till Gaza. Svenska medborgare har ett eget ansvar.
Thunbergs båt och den av Israel tillfångatagna besättningen har skapat ett stort diplomatiskt bråk i Spanien. Även Macron blev förbannad och krävde att fransmännen ombord ska frias. Men visst Kristersson, fortsätt hänvisa till UD:s avrådan när det gäller en besättning på internationellt vatten.
Det finns i alla fall en tydlig röd tråd i regeringens och SD:s politik, både inrikes och utrikes. I Sverige ska de som har det tuffast ekonomiskt få det ännu jävligare. Och internationellt ska de som utsätts för ett folkmord förvägras det mest grundläggande biståndet.
Kristersson för i alla fall en konsekvent inhuman politik för precis alla – utom sina kompisar.