Vårt land är bättre än högerns banan-Sverige
Grattis på den verkliga nationaldagen
Det hörs ofta, följt av en sorgsen skakning på huvudet:
”Detta är inte Sverige. Vi är bättre än så här.”
Kanske om matpriser och brist på jordgubbar (som idag), sprängningar i någon förort eller skövling av skogen. Men allt oftare om en helt annan och mer existentiell sak.
Känslan av att leva i en begynnande bananrepublik.
Förlåt, monarki.
Vi är vana vid en självbild av att vara bäst. Inte störst, men i varje fall vackrast och i någon mån en moralisk stormakt.
”Då hade vi ett respekterat namn.
Då var jag stolt över mitt fosterland.”
Sjöng Björn Afzelius i ”Mäster Olofs tid”. Ett bokslut över Sverige efter mordet på Olof Palme.
”När Sverige talade så lyssna man,
för alla visste att det vi sa var sant.”
I veckan kom nyheten att tidigare Timbro-vd:n och nu biståndsministern Benjamin Dousa tänker rasera Olof Palmes internationella centrum.
Hatet mot Palme slutade inte 1986. Och hatet mot arbetarerörelsen har hållit ihop svensk höger sedan långt över 100 år.
Nostalgi över svunna tider är naturligtvis inte särskilt meningsfullt, men nog känns det symboliskt så här på Sveriges verkliga nationaldag. Inte ens Olof Palme får vara i fred när högern nu går bärsärkagång genom folkhemmet.
”Några som inte älskar oss håller på att förändra vårt land” skrev författaren Maria-Pia Boëthius 1997. Då handlade det till stor del om hur makten över tanken och medierna koncentrerades i allt färre händer.
Namn som Elon Musk var okända då. Putins och SD:s trollfabriker låg i framtiden och ingen hade hört orden ”algoritm” eller ”scrolla”.
I dag har vi vant oss. Allt större delar av politiken har avpolitiserats. Vi får våra kickar via telefonen. Opium för folket, hade nog Karl Marx sagt. En form av bedövning.
”Allt är politik” sa man ofta, när jag var liten. Det var en överdrift. Nu är istället nästan ingenting politik.
Får du inget jobb? Skyll dig själv. Ingenstans att bo? Leta bättre. Fungerar inte skolan eller vårdcentralen? Välj en annan.
”Låg pensionen efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få annat resultat.” som Ebba Busch skrev.
Rik och frisk eller fattig och sjuk? Valet är ditt.
Men det är ett enda stort lurendrejeri. För de stigande matpriserna är just politik. Det måste inte vara så. Att nästan 600 000 svenskar blivit arbetslösa är politik. Sveriges tillväxt i EU:s bottenliga är politik.
Politikerna har valt passivitet för att de kan, för att ingen protesterar. Men det är ett aktivt val.
I dag ser sig Moderaterna som det naturliga regeringspartiet. Ulf Kristersson myser på Harpsund och Sagerska palatset. Ministrarna kallar varandra ”statsrådet” på pressträffarna.
”Som statsrådet sa”.
Jag undrar om de pratar så när kamerorna stängts av?
”Statsrådet har spillt kaffe på statsrådets knä, vill statsrådet ha en servett?”
Jag föreställer mig att åtminstone Carl-Oskar Bohlin (M) nog gör det.
Med självbilden av att vara ”det naturliga regeringspartiet” följer vänskapskorruption och maktmissbruk. Landets och partiets intressen flyter samman.
Som i Anna Kinberg Batras jobbannonser på länsstyrelsens anslagstavla. Eller statsrådsberedningens vilseledning om Henrik Landerholms borttappade papper. Försöken att tysta adoptionsskandalen.
Regeringsmakten används nu aktivt för att lägga krokben för oppositionen. ”Dra åt pengakranen till S” som Tobias Andersson (SD) uttryckte saken i hopp om kortare förstamajtåg. Så motiveras numera lagstiftning.
Eller Benjamin Dousa. Hans departement verkar vara som en helt egen bananrepublik. Man kan ta Benjamin ur Timbro men aldrig Timbro ur Benjamin. Grundlag? Fnys.
Vårt land är bättre än detta banan-Sverige.
Det vet vi inte minst på midsommar, dagen då våra öppna landskap, höga fjäll och glittrande hav är som allra vackrast.
De som inte älskar oss kan förändra mycket. Men det som rivs kan byggas upp igen, om bara viljan finns. Det som krävs är mod.
Modet att säga stopp.
Vill vi vända på utvecklingen måste vi våga göra vardagen politisk igen.
”Gör andra val, få annat resultat”, som Ebba Busch skrev.
Det finns trots allt något hoppfullt i det.
Glad midsommar 2025!
