Tidölaget har grundlurat väljarna om kärnkraften
Med högerns klimatpolitik blir nya reaktorer onödiga
Visst är det ändå lite ironiskt. Samma dag som Tidöhögern klubbar igenom gigantiska kärnkraftssubventioner i riksdagen publicerar forskningsinstitutet en rapport som underminerar beslutet.
Studien påpekar att nya reaktorer som tidigast kan stå klara efter 2035. Ska industrin kunna hålla omställningstakten till dess behövs först utbyggd vindkraft, solkraft och mer energilagring. Det verkar inte regeringen inse.
I klarspråk är problemet följande: högern är så usel på klimatpolitik att industrin kommer att ha packat ihop och flyttat till andra länder innan 2035. När de nya reaktorerna väl kommit på plats är det oklart vilka som kommer finnas kvar för att nyttja dem.
Slutsatserna borde inte komma som en överraskning. Rapporten från Energiforsk är som ett eko av valrörelsen 2022.
”Det kommer inte räcka att enbart fokusera på kärnkraft”, förklarade den rödgröna sidan.
”Kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft!”, ropade Tidöpartierna i kör.
Taktiken var övertydlig. Varje gång klimatfrågan dök upp såg högern till att inget annat diskuterades än kärnkraft.
Det var en framgångsrik strategi för att vinna valet, men inte för att regera landet.
Dystert konststycke
Nu är vi här tre år senare. Utsläppen har ökat trots att tillväxten varit låg, vilket i sig är ett dystert konststycke som klimatminister Romina Pourmokhtari kan sätta på meritlistan.
Stora vindkraftsparker har stoppats eftersom regeringen snålar med anslutningen till stamnätet.
Högern vägrar förhandla om kärnkraften över blockgränsen. Därför vågar inte elproducenterna investera. Riskerna är så stora att de ramar som regeringen lotsat genom riksdagen idag lägger stora risker på staten och kostnader på hushållen. Om det ens blir några nya reaktorer pekar alltså allting på att de kommer bli kolossalt dyra för såväl skattebetalare som elkonsumenter. Osäkerheten inom industrin är stor.
Sällan har orden ”Vad var det vi sa?”, varit så rättfärdigade.
Industrierna lämnar Sverige
Varningarna från centrala aktörer blir nu allt skarpare. Om inte vindkraften byggs ut måste industrier lägga ner, menar till exempel LKAB. Gruvjätten ska ställa om sin produktion av järnsvamp. Dessutom har investeringar inletts för att börja utvinning av sällsynta jordartsmetaller, som bland annat behövs i ny energiteknik och vapensystem. EU är i desperat behov av att bli mer självförsörjande på dessa av geopolitiska skäl. Nu hotas LKAB:s planer.
Vattenfall larmar om att även den förnybara elproduktionen är i stort behov av subventioner. Regeringens ensidiga fokus på kärnkraft tränger undan andra satsningar. När Vattenfall storsatsar på vindkraft till havs hamnar investeringarna i Tyskland och Nederländerna istället för Sverige.
Även regeringens egen elmarknadsutredare har lyft behovet av statliga stöd för att garantera tillräcklig vindkraftsutbyggnad. Men det avfärdar finansminister Elisabeth Svantesson.
– Nej nu är det först och främst fokus på kärnkraft som gäller, säger hon till SVT.
Vad är det regeringen inte förstår? Om den inte kan leverera annan kraftproduktion före 2035 är det inte säkert att den industrisektor som finns kvar behöver nya reaktorer.
Måste göra upp med S
Det absolut bästa för näringsliv, löntagare och elkonsumenter vore om partierna gjorde upp över blockgränsen. En ny energiöverenskommelse som innefattar villkor för såväl kärnkraft som vindkraft skulle skapa den långsiktighet som krävs.
Magdalena Andersson har i flera år meddelat regeringen att hon är redo att förhandla. Men någon verklig inbjudan från energiminister Ebba Busch verkar inte komma. Tills dess ligger en våt filt över utbyggnaden av Sveriges elproduktion.
Röstade du höger i hopp om att ny kärnkraft skulle byggas – och med en finansiering som inte ruinerar dig? Då har du blivit grundlurad.
