Johan Britz (L) om nya a-kassan: Orimligt att leva på bidrag
Publicerad 2025-12-12
A-kassan krymper – samtidigt som arbetslösheten stiger.
Den som inte får jobb landar till slut på 8 030 kronor i månaden före skatt.
– Vi har haft ett system som passiviserat människor, säger den ansvarige ministern Johan Britz i en intervju med Aftonbladet.
Arbetslösheten är uppe på 8,9 procent. En halv miljon svenskar står utan arbete, enligt SCB.
Samtidigt har a-kassan och aktivitetsstödet nyligen förändrats radikalt. Den största ändringen är att stödet trappas ned var hundrade dag för att slutligen hamna på 8 030 kronor i månaden – före skatt.
Är det verkligen rätt tajming för en sådan reform?
– Ja, det skulle jag säga, säger arbetsmarknadsminister Johan Britz (L).
Han utvecklar:
– Vi har länge haft en situation där människor kunnat leva utan att försörja sig själva och ändå få ganska höga ersättningar – ersättningar som ligger i nivå med lönerna för flera av de lägst avlönade jobben enligt kollektivavtal. Så kan vi inte ha det. Det skapar inte rätt drivkrafter, det gör att det inte lönar sig att arbeta och det är dessutom orättvist mot dem som varje dag går upp och jobbar för de här låga lönerna. Där måste skillnaderna öka.
Men med tanke på att arbetslösheten är så hög – behöver inte de här personerna stöd om de inte kan få jobb?
– Arbetslöshet är livsfarligt och därför måste vi korta tiden människor är utan jobb. Det handlar inte bara om ekonomiska konsekvenser, man förlorar också sociala sammanhang och risken för ohälsa ökar. Vi vet att långvarig arbetslöshet till och med har kopplingar till suicid. Därför är utbildningar som leder till jobb jätteviktiga, liksom att driva en politik som bryter lågkonjunkturen.
Aftonbladet har i en rad artiklar skildrat situationen för landets arbetslösa. Gemensamt är att de söker jobb i mängder, men får knappt komma på intervju. I Arbetsförmedlingens program får vissa fika och sortera skruv.
Robert Bomark, 45, har inte jobbat på över två år och har aktivitetsstöd. När hyran är betald har han 2 000 kronor kvar att betala resten med. Om 100 dagar har han ännu mindre.
– Jag ser det hela tiden i grupperna jag är med i, människor som mår fruktansvärt dåligt, som inte vet hur de ska klara sig. Och då tycker jag att någonting måste börja göras. För att det här är ingenting annat än ett systemfel, har han tidigare sagt.
Aftonbladet har också pratat med makarna Catherina och Niklas, båda strax över 60, båda arbetslösa.
Ska de hoppa på utbildningar, ta nya CSN-lån – om de ens får – och kanske jobba i fem år till innan pensionen?
– Alternativet kan ju inte vara att leva på bidrag fram till pensionen. Det är inte rimligt. Man måste väga alternativen mot varandra. Det kan krävas att man kompletterar sin kompetens, kanske lär sig ett nytt yrke eller går en yrkesutbildning som leder till jobb, säger Johan Britz.
Men många av de här personerna vill inget hellre än att jobba. De har sökt hundratals jobb men kommer inte in på arbetsmarknaden. Hur ska de göra?
– Det här visar hur farlig långvarig arbetslöshet är, den minskar chanserna att komma tillbaka. Därför måste vi bryta arbetslösheten tidigt. Men för dem som redan stått länge utanför handlar det nästan alltid om att hitta kompletterande utbildning som matchar de jobb som faktiskt finns. För det finns lediga jobb i alla regioner.
Är det rimligt att hoppa på en ny utbildning vid 60 och dra på sig nya studieskulder?
– Ja, det är orimligt att man ska leva på bidrag tills dess att man blir pensionär. Det tycker jag är oacceptabelt. Det är farligt för de här människorna.
De har å andra sidan inget val, för de får ju inget jobb.
– Nej, men det är därför vi behöver erbjuda möjligheten till utbildningar som leder till jobb. Det ligger också ett ansvar på den enskilda att ta de utbildningar som leder till jobb.
Hur ska utbildningarna finansieras? Via CSN?
– Det beror på situationen. Har du exempelvis aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin kan du anvisas till utbildningar. Jag tycker att fler borde anvisas till reguljär utbildning, som yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Till exempel råder det brist på busschaufförer i hela landet – en utbildning som tar 20 veckor. Men då krävs goda svenskkunskaper.
Jag pratade med en kvinna i går som precis hade blivit utskriven från Arbetsförmedlingens utvecklingsgaranti. Hon grät och sa: ”Om jag inte hade haft min man hade jag avslutat mitt liv. Det finns inget hopp.” Hur ska man ge hopp åt människor som känner så?
– Vi har haft system som har passiviserat människor. Hopplöshet uppstår när man inte har ett arbete eller känner sig efterfrågad. Men vi har system i Sverige som ska fånga upp alla. Kommunerna har yttersta ansvar för att säkerställa en rimlig levnadsstandard via försörjningsstöd. Från halvårsskiftet inför vi också aktivitetskrav så att även personer på försörjningsstöd ska aktiveras. Passivitet är jättefarligt.
Hur ska ni vända trenden på arbetsmarknaden?
– Genom att bryta lågkonjunkturen. Vi sänker skatter så människor får mer i plånboken, vilket är viktigt efter inflationskrisen. Vi gör mat billigare, sänker kostnader för att anställa unga och förenklar för företag. Det skapar fler jobb. Och vi måste bli bättre på att anvisa människor till utbildningar som leder till jobb, via Arbetsförmedlingen.