Dubbelmoral när politiker älskar Kent och hatar rap
Irena Pozar om att det är samhällets fel att vi aldrig kommer att få ett nytt Kent
Hur många Kent-texter tål Sverige? Jag vet inte, men här har ni en till. Hur många Kent-återföreningar tål vi? Inte ens den här, ändå ångrar jag nu att jag bara köpte biljett till en av de sex konserterna. Jag förstod inte då att det inte är mitt 30 plus-jag som ska se Kent. Det är mitt 15-åriga jag. Med det sagt: jag hade hellre sett att liket fick vila.
Direkt när beskedet om nya konserter kom började debatten. Rätt eller fel att återförenas blott nio år efter att man med buller och bång sagt farväl? Jocke Berg har i en podd sagt att de som har upprörts har gjort det över ett löfte som aldrig gavs. Kent har inte sagt att de aldrig ska spela tillsammans igen, menar han. I och för sig sa han ordagrant ”Allt vi gör på den här scenen i kväll gör vi för sista gången” under den avslutande konserten 2016, men visst. Han sa också “När något gammalt tar slut, så kommer något nytt och tar över.”
Hade Jocke Berg hoppats på att någon annan skulle fylla hans skor? Skildra tonårsångesten i en medelstor svensk, död stad på ett sätt som får hjärtan att sprängas? Jag unnar alla att upptäcka Kent-poesin, men det känns likväl som ett personligt påhopp mot mig att jag på tisdag kommer att vara omringad av barn och unga som inte förstår politiken i Kent. Att det är politikens och samhällets fel att vi aldrig kommer att få ett nytt Kent. Statsminister Ulf Kristersson kommer att stå i publiken och nynna med till “Och om hjärtat aldrig blir fullt / om allt det där dom sa är sant / så måste samma sak / kunna gälla för ett helt land” samtidigt som högen av utredningar om att stänga gränser, straffa fler och förlåta färre växer på hans skrivbord några kilometer därifrån.
Jag kan inte låta bli att tänka att den råa desperationen som finns i Bergs tonårsskildring när han sjunger “allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans” låter på ett helt annat sätt idag.
“Det här livet vi lever, jag hoppas ingen dör inatt / alla synder som vi bär på / alla frågor som vi haft / Vi kommer från mörkret / Svär att livet vart så svart”, rappade C.Gambino som sköts ihjäl förra året.
Politikerna skapar verkligheten, konstnärer tolkar den. Dagens Sverige är ett annat än det som var Jocke Bergs Sverige. Och de som allra mest framgångsrikt skildrar ungdomen idag ska förbjudas av samma politiker som på sina Instagram-konton kommer att lägga upp skakiga klipp från kommande Kent-spelningar.
På den här tidningens kultursidor skrev Kristofer Andersson nyligen att Kent ”tonsatte avvecklingen av samhället som skapade dem”. Nu tonsätts resultatet av nämnda avveckling av helt andra personer, som aldrig kommer att hyllas på samma sätt, men som likväl är anledning nog för Jocke Berg att ta ett steg tillbaka.
