”Sagan om ringen” och Harry Potter borde raderas
Markus Larsson om veckans dåliga nyheter
Här är två dåliga nyheter:
1. Det blir ännu fler ”Sagan om ringen”-filmer.
2. Trailern till den nya Harry Potter-serien har släppts.
Knappt har en känslig själ lyckats ta in att Gollum gör comeback innan nästa pruttljud får film- och tv-branschen att lukta ännu mer unket.
Ja, det är tyvärr sant. ”The lord of the rings: the hunt for Gollum”, som ska ha premiär i december nästa år, är bara början. Det blir nämligen en film till från Midgård: ”The lord of the rings: shadow of the past”. Bland manusförfattarna märks bland andra den amerikanske pratshowstjärnan och programledaren Stephen Colbert.
Colbert är inte enbart känd för att vara en häcklande vårta på Donald Trumps sköra stjärt. I åratal har han även lyft fram sig själv som den största JRR Tolkien-nörden i världen. I sitt program har han bland annat svarat på frågor om vilken hobfamilj det var som uppfann sporten moderatpromenad i Fylke. Det vill säga golf.
Filmen bygger på sex kapitel som regissören Peter Jackson klippte bort ur den första boken i sin originaltrilogi på bio. Ett litet sidoäventyr som fyra hober upplever mellan sin hemkommun och värdshuset i Bri. Om Kerstin Ekman hade skrivit en bok om det partiet skulle hon ha kunnat kalla den för ”Händelser vid Kummelgasten”.
Av reaktionerna att döma verkar fansen vara mest uppspelta över ”Shadow of the past”. Det kan bero på att jakten på Gollum utspelar sig före ”Sagan om ringen”. Hur spännande kan det bli när folk redan har facit? Spoilervarning: Aragorn och Gandalf överlever, och de lyckas inte fånga Andy Serkis väsande ringpundare.
Jag har vänner som inte kan få nog av Bombadil. Gemensamt för alla är att de också har självmedicinerat sig med psykedeliska droger
”Shadow of the past” handlar däremot om vad hoberna Merry, Sam och Pippin pysslar med efter att Frodo fått nog och seglat till Tolkiens svar på Nangijala. De bearbetar bland annat gamla minnen om frifräsaren Tom Bombadil. En karaktär som fått många att undra vad Tolkien egentligen rökte i sin pipa.
Jag har vänner som inte kan få nog av Bombadil. Gemensamt för alla är att de också har självmedicinerat sig med psykedeliska droger. Men visst, Stephen Colbert kan säkert bygga flera timmar på relationen mellan ”Tompa” och den ljuva skönheten Hjortrongull. Vad gör de egentligen därute i spenaten när några vilsna hober inte hälsar på?
Ungefär samtidigt släpptes den första trailern till den nya versionen av Harry Potter-böckerna, en dramaserie på HBO. Det är svårt att begripa poängen med att redan spela in JK Rowlings saga igen. I trailern ser allt ungefär likadant ut som i originalfilmerna, fast med sämre scenografi och ljus.
Det finns en lösning. Radera ”Sagan om ringen” och Harry Potter. Börja om. Tänk om lika mycket tid, kraft och pengar lades ner på nya berättelser eller böcker som inte har filmats förr?
När ska någon ta tag i Dan Simmons rymdopera ”Hyperion” till exempel? Eller den oslagbara skräckromanen ”Carrion comfort” av samma författare? För att inte tala om böckerna om Thomas Covenant, den klentrogne av Stephen R Donaldson.
Thomas Covenant är en spetälsk antihjälte och självhatande våldtäktsman som reser runt i ett land som riskerar att gå under på grund av auktoritära Furst Nid.
Det låter som en person och värld som de flesta kan känna igen.
En given succé.
Larssons topp tre
1. Geese (rockband)
De kan vara fantastiska. De kan vara outhärdliga. Men bandet har hittills aldrig lyckats vara tråkiga.
2. ”Song 1” (låt, Girl Scout)
Ryktet om den svenska indiepopens död börjar att kännas ganska överdrivet.
3. ”Kontakt – en film om Martin Hederos” (musikdokumentär, SVTPlay)
Vad fan får jag för mina skattepengar? Här är ett exempel, en utsökt och lågmäld film om en av Sveriges bästa musiker. Vem annars skulle komma på tanken att göra en dokumentär om en pianist som bland annat har spelat i The Soundtrack Of Our Lives?
