Leijnegard-domen ger en kvinna rätten till sin kropp
Irena Požar: Ironiskt att män varnas
Breaking news: det är olagligt att sexuellt ofreda personer i Sverige!
Bra! Eller? Fallet Micke Leijnegard har visat att långt ifrån alla tycker att en kränkning av den sexuella integriteten ska utredas och prövas i domstol. Redan innan rättegången mot Leijnegard inleddes blev det ramaskri. Ska polisens och rättsväsendets resurser verkligen läggas på att utreda en ”puss”? Snart får man inte ens pussas i det här landet längre! Ungefär så lät det sammelsurium av röster som försökte få en kvinna som anmält en man för sexuellt ofredande att framstå så skvatt galen.
Nu har domen fallit, och tingsrätten dömer Leijnegard för sexuellt ofredande. Hans handlingar på den där blöta festen under inspelningen av ”Mästarnas mästare” var av sexuell karaktär och innebar en kränkning av målsägandens integritet. Leijnegard höll i hennes ansikte, sa att hennes läppar var mjuka och erkände att han gått över gränsen i ett sms som han skickade dagen därpå. För detta döms han till böter. Gott så.
Ironiskt, inte sant? Exakt samma ord har riktats till kvinnor i hundratals år
Men folk är, precis som innan rättegången, förbannade. Min kollega Åsa Linderborg skriver i en krönika att det är en ”skräckens dag”, och sammanfattar slutsatserna män ska dra av domen med ”Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet.”
Ironiskt, inte sant? Exakt samma ord har riktats till kvinnor i hundratals år: Gå inte på fest. Följ inte med honom hem. Stanna hemma. Byt om till längre kjol. Ha 112 inslaget på telefonen. Le. Var försiktig. Gå inte själv.
Skillnaden är bara att, ja, i ena fallet riktas orden till förövaren och i det andra till potentiella offer.
Nu har vi fått en dom som faktiskt ger en kvinna rätten till sin kropp. Det är prövat mot rådande lagstiftning, inte känslor.
I domen, bland rader av formalia, sammanfattningar av vittnesmål och avväganden dyker en mening upp som, utan överdrift, känns som en käftsmäll. Det står: ”...han blev chockad, irriterad och förbannad över att hon missuppfattade situationen så som han förstod att hon hade gjort. När han skulle svara på ett SMS som NN skickade dagen efter festen där hon skrev ”vaken?” ville han egentligen skriva ”va fan håller du på med”. Det blir så tydligt att det som kvinna inte går att göra rätt. Leijnegard blir förbannad och vill tillrättavisa sin kollega eftersom hon känt och tolkat fel vid ett fysiskt närmande som han har gjort. Hade hon inte puttat bort honom hade världen sett det som ett kvitto på att kyssen var välkommen.
Blir så tydligt att det som kvinna inte går att göra rätt
Leijnegards ord i domstolen är ett klockrent exempel på hur flickor och kvinnor tvingas manövrera mäns närmanden och känslor. Och det är ett exempel på hur män alltid på något sätt blir offer även när de är förövare.
Att så många de senaste månaderna har låtsas som att män har kastrerats av samhällsdebatten och berövats utrymme att ”vara människor” gör mig chockad, irriterad och förbannad. Det minsta vi borde kunna enas om är väl att alla får gå på fest men att man ansvarar för sina egna handlingar och att den som upplever sig ha blivit utsatt för ett brott har rätt att säga det. Det kan inte vara för mycket begärt?
