Daniela Rathana är Sveriges bäst klädda: ”Min garderob är en tragedi”
Favoritplagg: Kalsonger ● ”Jag växte upp väldigt fattigt i Akalla med min mamma”
Publicerad 2025-05-03
Hon är en av landets mest hyllade artister – men i garderoben är det kaos och den består mest av exets kvarglömda kläder. Sångerskan Daniela Rathana bjuder på sig själv även i sin klädstil. Hon bär gärna peruker, är medveten om sina stilkollapser och tar gärna en övervikt när hon packar. Kalsonger är hennes favoritplagg.
– Jag är galen, schizofren i min stil. Och det märks på kläderna, säger Daniela Rathana.
”Humor kan revolutionera mode” menar artisten Daniela Rathana, vars klädintresse började hemma hos mormor i Akalla. Där klippte hon sönder sin mammas kläder och gjorde till sina. Nu, 28 år senare har hon blivit utsedd till årets bäst klädda kvinna av modemagasinet Elle.
Vad tänkte du när du fick den här utnämningen?
– Jag blev helt överväldigad av glädje, kärlek och tacksamhet. Jag har jobbat med stylister ända sedan jag blev artist, så det kändes skönt att äntligen få ge dem ett pris. De kämpar ju arslet av sig. Det här är verkligen deras pris. När tacksamheten hade lagt sig kände jag också: ”Men vänta lite… när skulle jag annars få det här priset?” Vi har jobbat så hårt i så många år.
Har du olika stylister?
– Jag har jobbat med Amanda B. Persson, men nu är hon gravid. Hon har passat över bollen till Art Complex – Alex och Rasmus. Vi har jobbat tillsammans i ett år.
Hur skulle du beskriva din stil?
– Lekfull, kreativ, gränslös, provokativ och absurd. Plötslig kanske. Den är väldigt känslostyrd. Jag jobbar tätt och tajt med mina stylister – vi är också bästa vänner. De vet exakt vem jag är, vad jag tänker på och vad som är viktigt för mig.
Vad är syftet med dina scenkläder?
– De ska förstärka budskapet i mina låttexter. Det kan svänga väldigt svart, men stylisterna är alerta. Vi kan ha en plan i en månad som jag skrotar samma dag för att jag har fått för mig något nytt. De följer med i mina svängningar.
Hur började ditt klädintresse? Var du liten?
– Jag har alltid varit intresserad av kläder och mode, men det var inte tillgängligt för mig – jag växte upp väldigt fattigt i Akalla med min mamma. Men jag gick i en skola i stan, Adolf Fredriks, där barnen var jätterika. Det tvingade mig att bli kreativ.
Hur uttryckte du ditt intresse?
– Jag sydde med min mormor, klippte sönder mammas kläder och sydde om dem. Jag tog hennes smink och blandade färger. Jag blev tvungen att leka fram ett uttryck, och det sitter kvar än idag. Jag använder kläder för att skapa karaktärer. Mycket humor också.
Vad är ditt favoritplagg?
– Privat eller som artist? Hmm… kalsonger, tror jag.
Kalsonger?
– Ja. Det är varmt och luftigt.
Har du någon favoritfärg?
– Svår fråga. Jag gillar en matt röd med orangea nyanser. Det känns tryggt. Köttigt kanske. Inälvor. Levern. Blodröd, men lite mattare.
Har du mycket kläder i garderoben?
– Nej, det är en jättesorglig syn. Otroligt tragisk faktiskt. Den består av mina ex:s kläder, min bästa väns pappas kläder… jag vet inte varför. Allt har hål. Ingen ska gå in i min garderob.
Handlar du second hand?
– Ja, absolut. Jag har många vänner som jobbar på Humana på Mariatorget.
Har du några favoritdesigners?
– Jag gillar humor – det är viktigt i modevärlden som annars är ganska läskig och långsam. Avavav gör ett jättebra jobb. Beate Karlsson blandar humor med en high-end-känsla. Det gillar jag.
Om du bara får välja ett plagg – vad väljer du?
– Morgonrocken. Självklart.
Kalsongerna under?
– Ja, där har vi det.
Du har sagt att du har många personligheter inom dig. Syns det i din stil?
– Ja, definitivt. Min stil är schizofren. Jag är spretig. Jag vet aldrig vem jag vaknar upp som. Jag försöker omfamna det. Jag är inte en sån där sval och skön person med jämnt vatten – jag är galen, och det märks i mina kläder. Det är en styrka.
Hur går det till när du packar inför resor eller gig?
– Mycket våld och vilja. Allt ska med. Det värsta som finns är att glömma något. Övervikt? Jag gillar att jobba med det.
Hur tänker du kring klädseln när du går på fest?
– När jag går på fest som artist är jag alltid “jag själv” – det är ambitionen. Men min outfit bottnar alltid i vad jag vill uttrycka i min musik och vad jag vill förstärka i mig själv.
Har du några tankar kring materialval?
– Nej. Jag förstår inte tyg. Jag vet inte vad ull eller polyester är. Jag har inte haft pengar till att bry mig om det. Jag bara har kläder.
Hur tänker du kring accessoarer?
– Det har blivit bättre! Men jag har ingen särskild favorit – kanske peruken. Det är skönt att bara kunna slänga på sig när man har fettigt hår.
Kortkort eller långkjol?
– Kortkort. Jag vill visa mina fantastiska ben. Jag har materialet – jag måste lufta det!
