Klas Erikssons ”Sommar” i P1 är ett slukhål av sorg
Komikerns sommarprat om dottern som dog i magen
Svart. Svart. Svart.
Klas Erikssons ”Sommar” i P1 tar in oss i det sorgligaste och sårigaste man kan uppleva.
- Betyg:
- Namn: Klas Eriksson
- Ålder: 39
- Bor: Stockholm
- Yrke: Skådespelare
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: Debutant
”Sommar”-bossen Bibi Rödöö hade utlovat ett mer sorglöst ”Sommar” i år.
Med ”livsglädje”: ”Livet är ju kul! Det är härligt att leva”.
Hittills har vi serverats 790 dagar tortyr i Iran, en våldsam alkoholiserad pappa och sen en till. En dan före dan-dumpning, Ludmilas livskrasch. Och så i dag: Klas Erikssons helt knäckande berättelse om dottern Elsa som dog i magen, på lågmäld norrländska, med de sorgligaste låtar du kan tänka dig, producerat av Alex Schulman, författare till ett gäng ultrasentimentala släktböcker.
En rysk docka av mörker
Klas Eriksson, känd för inte minst för buskisartade ”Leif & Billy”, levererar ett slukhål av sorg och det är bitvis svårt att navigera när nya lager av tragedi öppnas under oss, som en rysk docka av mörker: hans mammas död när han är liten pojke som gömt sig bakom en gardin när ingen hjälper honom hantera det obegripliga. Flickvännen Julias kamp för att kroppen ska kunna hantera graviditeten trots underliggande sjukdom. Även de fina scenerna i hur de träffas och väljer varandra präglas Dagermanskt av det barn som vi vet ska dö. Scenen då Klas utstöter hulkande vrål efter att Julia under 14 timmar fött den döda lilla kroppen, en del i sorgehanteringen, sätter rullgardiner av tårar i mina ögons överkanter. På samma sätt öppnas ett hål till evigheten när Klas tar oss tillbaka till sin mammas dödsbädd och hon förvandlas till en gråtande liten flicka igen när hennes egen mamma, Klas mormor, kommer in i sjukhussalen: ”Jag är så rädd, mamma”.
Stöd för andra
Det är inte mycket att göra åt den saken, ämnet är nattsvart, och jag måste separera ämnet från leveransen för att alls komma vidare med en recension. Det är berättat på ett generöst, naket och modigt sätt. Men även vi lyssnare saknar på något vis räcken och stöd att hålla i.
I uppgörelsen med barndomstraumat börjar något slags hopp tändas och först programmets sista minuter ger någon slags möjlighet att navigera, i hur Julia och Klas tillsammans tar ett steg i taget i sin nya, för alltid förändrade, verklighet.
Förra året föddes 296 dödfödda barn i Sverige. Orsakerna varierar och ibland hittar man inga. Jag tänker på min barndomsvän Kristina och hennes norska man Stian som drabbades av samma mardröm för några år sedan, om hur vägen fram är att prata om sorgen, erkänna den och är säker på att dagens ”Sommar” kommer stötta andra i samma fruktansvärda situation.
Här hittar du sommarpratet och här fler recensioner.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.