De bästa svenska utposterna i vimlet på Manhattan
Fika på svenskt vis? Inga problem
NEW YORK. Det är ju inte för att det ska vara som hemma man är i New York.
Men efter 20 år i exil känns det ändå fint att det numer finns blågula utposter som Björk, Fabrique och Bon-Bon mitt i Manhattan-röran.
Med risk för att låta snobbigare än jag önskar har jag alltid haft lite svårt för det där vurmandet för hemlandstonerna i utlandet – och specifikt här i New York.
Genom åren har jag träffat åtskilliga landsmän som nästan bara umgås med andra svenskar, fyller sina lägenheter med dalahästar och Carl Larsson-planscher och blir alldeles till sig när det firas, exempelvis, blågul midsommar i Battery Park.
Poängen med att vara här är, kan jag tycka, att få ”göra” New York på riktigt när chansen finns – och lära känna de unika, gapiga, självsäkra men ofta hjärtliga karaktärer som huserar i det kaotiska vimlet på världsmetropolens gator och avenyer.
Med det sagt kan jag inte förneka att det är rätt angenämt att det till skillnad från förr går att stilla sin tidvisa abstinens efter saknade maträtter och godsaker på etablissemang som entreprenörer från konungariket öppnat senaste decennierna.
Ja, Håkan Swahns Aquavit på 55:e gatan fyller faktiskt 40 om ett par år och håller fortfarande ställningarna som förtjusande finkrog. Vilket ju om inte annat bekräftas av de två Michelin-stjärnor kökschefen Emma Bengtsson ser till att försvara år efter år.
Lika många stjärnor av samma slag har Fredrik Berselius belönats med, och försvarat, på hyllade Aska i Williamsburg – och absolut ingen undrar varför.
Ulrika Bengtsson jagade aldrig den sortens utmärkelser på mytomspunna Ulrika’s – där Filip och Fredrik dinerade med Monica Lewinsky i ”High Chaparall” 2003! – och det gör hon inte heller nu när hon återvänt från catering-världen och öppnat Björk i Scandinavia house på Park Avenue. Det är en mer avslappnad inrättning, men Ulrika briljerar likafullt både i köket och som älskvärd värdinna. Då och då måste jag bara trampa dit och ta del av hennes förträffliga silltallrik – och hennes hjärtliga skratt.
Om vi nu bara kunde få småländskan att hålla öppet lite längre om kvällarna, så vi festprissar med senare vanor hinner dit i tid lite oftare…
Marcus Samuelssons mångåriga Harlem-succé Red Rooster kan också nämnas, även om de svenska inslagen där bara är några av många på en påfallande eklektisk meny.
Svenskt godis säljs det också – på talrika adresser. Sockerbit i West Village var först, men lade ner för några år sedan och nu regerar Bon-Bon med butiker både på Lower East Side, på Upper East Side och i Brooklyn. Enda problemet är att det blågula snasket blivit så populärt, även bland amerikaner, att de knappt hinner få in basala nödvändigheter som schweizernöt förrän hyllorna tömts på nytt.
Fika på svenskt vis? Inga problem. Kedjan som hette just Fika försvann tyvärr 2019, men Konditori har istället etablerat sig på talrika platser. Själv hamnar jag dock oftast på Fabrique-filialen i Meat Packing District och faktiskt – deras kanelbullar får åtminstone mig att tacka gud att Sverige gjort en liten inbrytning i Gotham.
ORSAKER TILL EXTAS
- My Morning Jacket – Time waited (Singel): Årets låt, hittills.
- Håkan Hellström – Gå för glory (Singel) Bästa på länge, om ni frågar mig.
- But will you love me tomorrow? The oral history of the 60’s girl groups (Bok)
- The Shirelles, The Cookies och The Shangri-La’s forever!