Lågt betyg till Sveriges mest uttjatade stjärt
Erik Haag och Lotta Lundgren kör på i gamla hjulspår i ”Noll stjärnor”
TV-KRÖNIKA Idén bakom Erik Haags och Lotta Lundgrens nya tv-program ”Noll stjärnor” är kul.
Men eftersom de spelar sina gamla vanliga roller bjuder utförandet på noll överraskningar.
På 2010-talet gjorde programledarduon (och paret) Lotta Lundgren och Erik Haag, med hjälp av producenten Karin af Klintberg, SVT:s infotainment lite roligare, med ett antal liknande program om vår mat och vår historia.
Tills de snöade in på sig själva och inte var så himla roliga längre.
En resumé:
Först kom ”Landet brunsås”, som de gjorde tillsammans med Henrik Schyffert, och peaken nåddes sedan ett par år senare med ”Historieätarna”, som sändes i tre säsonger under åren 2012-2016 och var trams och substans i en ovanligt lyckad kombination.
Under den glansperioden fick de även göra julkalendern ”Tusen år till julafton”, och även om den verkligen inte älskades av alla blev den en tittarsuccé för SVT, och personligen anser jag att den borde ha fått klassikerstatus.
Jag hängde i även genom emigrationslektionen ”Bye bye Sverige”, även om man vid det laget hade fog för att misstänka att det kreativa teamet hade börjat gå på autopilot.
Men sedan följde ”Bandet och jag”, där Lundgren och Haag hade drabbats av akut storhetsvansinne och jönsade runt med Kakan Hermansson och Olof Wretling i en produktion som var så ostrukturerad, jagfixerad och allmänt pissdålig att det enda sätt att ta den på var som en direkt förolämpning mot både snille och smak.
Där tog tålamodet slut för min del. Och ”Rapport från 2050” (SVT) och ”Återskaparna” (TV4) blev aldrig mer än parenteser, medan Haags TV4-komedi ”Padeldrömmar” var död redan vid ankomsten och ett givet inslag på årssämstalistan 2023.
Men nu har jag ändå gett duons nya projekt på Max, ”Noll stjärnor”, en chans.
Det har gått ett par år, och formatet, som redan har gjorts i både Danmark och Norge, bygger trots allt på en rätt rolig idé; att göra ett reseprogram där programledarna riktar in sig på hotell, restauranger, platser och upplevelser som har fått usla recensioner på sajter som Tripadvisor.
Jag gillar tanken dels för att den känns som en liten känga åt ratingkulturen, som uppenbarligen har spårat ur eftersom den har blivit ett forum för allsköns gnäll och nonsens, och man knappt längre kan besöka en toalett utan att bli ombedd att redogöra för sin upplevelse där inne.
Och dels för att även det allra sunkigaste och mest oproffsiga kan ha sin charm och (i backspegeln) vara fantastiskt. Inte minst när det gäller resor.
Ögonblicken man minns kommer sällan från en smidig charter till ett fyrstjärnigt hotell på Mallis eller i Phuket.
Men när det första programmet, där paret tar sig an den ganska lågt hängande frukten Albanien, knappt hinner börja förrän Haag kör sitt gamla jättebebis-paradnummer från förra decenniet och ger oss Sveriges i särklass mest exponerade röv, igen, och Lundgren strax därpå börjar klä ut sig, inser jag att tiden har stått stilla för tv-personligheterna Erik och Lotta. Och inte på ett bra sätt.
Jag uppskattar visserligen deras positiva inställning och visst finns det ett par kul inslag, som det från en restaurang där de blir serverade ett lammhuvud med både tänder och ögon kvar i. Men i grund och botten spelar de exakt samma roller som de alltid har gjort. Och hur de pratar och reagerar på ett naturligt sätt har man ingen aning om eftersom allt är manér och repliker.
Det är två one-trick ponies på resa, helt enkelt. Ett par med en enda sträng på sin gemensamma lyra.
Två stjärnor. Max.
FJELLBORGS FAVORITER
The studio
En enormt underhållande komedi på Apple TV Plus, om läget i filmbranschen. Med en myriad av kända gäststjärnor, och Seth Rogen i sitt livs form som en nybliven, neurotisk studiochef som vurmar för det gamla Hollywood men tvingas anpassa sig till dagens dummare verklighet.
Vigdis – den första kvinnan
Ett välgjort, traditionsenligt och intressant biografiskt drama om Vigdís Finnbogadóttir, som 1980 blev världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud, och sedan satt kvar som Islands president i 16 år. På SVT Play.
Fallet Ruth Ellis – en grym kärlek
Ännu ett sevärt kvinnoporträtt på SVT Play, men av den sorgligare sorten. Det här handlar om nattklubbsvärdinnan Ruth Ellis, som avrättades genom hängning 1955 efter att ha skjutit ihjäl sin älskare på öppen gata. Med tät atmosfär och gripande skådespeleri av Lucy Boynton och Toby Jones.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu
